I natt sov jag sista natten i lägenheten och i morgon flyttar jag ut på riktigt. Jag har städat så mycket de här dagarna att jag aldrig mer vill städa. Ju mer jag städar desto fler ställen hittar jag som måste städas. Det finns ju inget slut på eländet.

I går städade jag bakom spisen och dammade bakom elementen. Det har jag inte gjort för ofta vill jag lova. Om jag ska vara ärlig så tror jag inte att jag har gjort det på de fem åren som jag har bott här.

I går kväll blev det en välbehövlig paus. Hade grillkväll med vännerna vid Osudden. Kroppen värkte vid det laget. Man använder tydligen muskler när man städar som man sällan använder annars. Dessutom står man i de mest konstiga ställningarna (som kanske inte alltid är så ergonomiska).

Nu har jag precis ätit min sista lunch i lägenheten; sittandes på madrassen på golvet. Det blev gourmetmat. Överbliven pasta från i går och grillkorv. Det gäller att skrapa ur det sista ur kylskåpet och frysen så här i slutet. Nu ska jag packa bilen full. Åka md ett nytt lass till återvinningen. Sedan åka och lämna kläder, som jag inte längre använder, till en kvinna som ska se till att de kommer till fattiga människor i Rumänien. Därefter går ett flyttlass hem till Dalstorp. Sedan ska jag unna mig lite ledighet tills imorgon när turbon sätts in på städningen. I morgon kväll ska allt vara skinande rent och då lämnar jag nycklarna till hyresvärden. Men i kväll ska jag njuta av ledigheten och umgås med vännerna på sommartorsdag i Borås.

Nu är det bara några få dagar kvar i Värnamo. Jag har packat i två dagar så nu gapar hyllorna tomma. I morgon börjar flyttstädningen på allvar. I dag var Erikshjälpen här och hämtade de sista möblerna. De två äldre herrarna tog ett bord under varsin arm och gick. Jag var imponerad av hur oerhört lätt de tog ned möblerna från översta våningen. Allt var ute på tio minuter tror jag.

Nu har jag en madrass att sova på. I övrigt är tvn och datorn nästan det enda som inte är nedpackat. Så det blev picknick på vardagsrumsgolvet nu när det var dags för kvällsmat. Är lite mysigt att leva så här. Men det hade inte varit så smidigt i längden.

Jag lyssnade på "ring så spelar vi" när jag åkte till jobbet idag. Då ringde det in en härlig man. Han berättade att han bodde i en by mellan Kiruna och Nikkaloukta. Programledaren frågade hur många det var som bodde där.

-Det är många som bor här. Det är runt 40-50 stycken, berättade han.

Ja, det är ju inte vad vi i södra Sverige skulle kalla stor by men i hans område lär det ju säkert vara det.

Han berättade om byn som låg precis vid Kalixälven och med utsikt mot Kebnekaise. Tänk att få bo så. Vad underbart att vakna på morgnarna med den utsikten.

Snart är jag i mitt älskade norrland igen. Ska bli så underbart! 

I går var jag ledig och hade en hel dag i Borås. Shoppade på dagen. Hade namnsdagfika med mamma och mormor. Vi heter Kristina allihop i andra namn efter mormors mormor (tror jag att det var). Så vi brukar fira det varje år. Är ju Kristina idag egentligen men vi firade det igår eftersom det passade bättre.

På kvällen var det sommartorsdag. Var ute och åt med vännerna före. Sedan var vi och lyssnade på Shirley Clamp, Sanna Aldén och Sanna Nielsen. Shirley Clamp var roligast men Sonja Aldén och Sanna Nielsen hade de vackraste låtarna; För att du finns och Empty Room.

Det känns bra att man tar vara på dagen när man bara har en ledig dag i veckan. Känns mer som att man är ledig då. Har dessutom varit så mycket packande den sista tiden så jag behövde göra något helt annat.

Men i helgen blir det jobb igen. Ska bevaka schäferhunds-SM och Nordiska Mästerskapen för fjordhästar hela helgen. Sedan är det slut. Efter dessa två dagar är det ett halvår tills jag åter igen jobbar på JP/VN. Ska bli gott med en paus. Behövs ibland.

I dag har jag varit ute på den småländska landsbygden. Det är faktiskt inte mycket som slår det när solen skingrar. De smala grusvägarna slingrar sig fram genom skogen och ängarna. Himlen speglas i en å son stilla flyter förbi. Här och där ligger det små röda stugor med vita knutor och trädgården är full av blommor och bär. I dag var jag ute på ett sådant riktigt idylliskt ställe. Så skulle jag vilja bo en dag. De hade hundar, hästar, katter och höns. Nere vid ån låg den här flytbryggan på som de brukade sitta på och fika under sommarmånaderna. Se så vackert det är.

Men journalistiken är inte bara positiva med snälla människor och vacker landsbygd. Aftonbladets journalist Erik Wiman skrev idag en krönika på webtidningen om hur mycket hatmail han får. Det är folk som ofta skriver mail och frågar om det är en utlänning som har begått brotten som han skriver om. I sin krönika skriver han till en man som heter Leif och ofta mailar honom och frågar just detta. Erik Wiman svarar så bra på frågan om det är invandrare som begått brott; "Ja, det är han ibland. Då och då är han smålänning. Det händer att han heter Leif. Som du."

Erik Wiman skriver att han får mail när han har skrivit om homosexuella också. En del anser att dessa borde torteras. Andra tycker att Erik Wiman själv borde dö. Då tänker en del kanske; den här journalisten måste vara väldigt provocerande och skriva om känsliga saker. Nej, det är samma sak för många journalister. Självklart är man mer utsatt på en större tidning som läses av fler. Men även vi journalister på lokal nivå drabbas av sådant här.

Folk ringer och mailar när de tycker att vi har skrivit om något som de inte gillar. En hel del tycker att invandrare inte ska vara med i tidningen om de gjort något bra och har de gjort något dåligt så ska man hänga ut dem totalt. Andra tycker att man aldrig får nämna ordet alkohol för det är synd och vi som jobbar här måste vara extremt dåliga människor som inte förstår det. Ytterligare en grupp tycker att det är skamligt att vi inte skriver mer om kyrkan. Andra blir upprörda över när saker granskas; "låt bli honom, han är min arbetskompis mosters granne och har inte gjort något dumt".

Det jag förundras över mest är att de här människorna tar sig tid att ringa eller maila till mig, journalisten, och uttrycka sin ilska. Hur kan det bo så mycket hat i någon att man ringer/mailar och talar om hur oerhört dum en person är som skriver om ett visst ämne?

I morse när jag vaknade hade jag ont i halsen. Köpte kahn yang för att kurera mig. Men den glömda jag förstås på jobbet. Men det intressanta var att en av mina två kollegor hade också vaknat med halsont. Den tredje hade sprängande huvudvärk och fick gå hem under dagen. När man jobbar så nära varandra brukar man smittas. Vi brukar ta en vecka i taget och så sprider vi ut det på tre veckor. Det är ungefär så det brukar bli. Men alla på samma dag det var något nytt. Så jag sade det på morgonen:

- Vi har kanske fått svininfluensan.

Nej, det får vi verkligen hoppas att vi inte har utan att det bara är en vanlig förkylning.

För bara några veckor intresserade jag mig inte alls för svininfluensan. Jag tänkte som så att det bara förstoras upp. Det drabbar inte mig. Men nu inser jag att det kan vara annorlunda. Det som fick mig att se att viruset snart finns mitt ibland oss var ett mail från chefen. Han skrev att vi journalister skulle få vaccineras och vi var bland de första eftersom vi ansågs ha en så viktig samhällsfunktion.

Senast i dag läste jag i Värnamo Nyheter att stora delar av företagen i regionen, Sverige, Europa och världen riskerar att slås ut under en period. Så många kan drabbas av svininfluensan.

När jag har kollat upp det på internet så inser jag att det här är faktiskt en risk. Det kan man drabbas. Närmare 80 procent av de drabbade är under 30 år. Jag är bara strax över det sträcket. Svininfluensan kanske inte tar hänsyn till om man är 30 eller 31 år. Personer över 40 år drabbas bara i sällsynta fall. Ju äldre personerna är desto mer ovanligt är det att de drabbas. En teori till det är att många äldre tar vanliga influensavaccin (som yngre ofta inte gör) och därmed har någon form av skydd. En annan anledning till att många yngre drabbas är att det oftare är yngre är utomlands och de träffar mer folk helt enkelt och utsätts för mer smitta. 

 Förra veckan var det, enligt Sydsvenskan, runt 14 000 europeer som drabbats av svininfluensan. I Sverige är det, enligt Smittskyddsinstitutet, 240 konstaterade fall.

I Sverige säger de att vaccineringarna kan komma i gång som tidigast i september. Men just nu finns det inget godkänt vaccin för barn och ungdomar under 18 år. En av de grupperna som alltså är mest drabbade. Beroende på när vaccineringarna kommer i gång och hur snabbt folk kan vaccineras så räknar socialstyrelsen med att mellan 400 000 och fem miljoner svenskar kommer att drabbas i någon form. Hastigheten på hur många som drabbas saknar motstyckte enligt WHO. I slutet av april dök de första influensafallen upp i Mexiko. Nu tre månader senare har flera hundra tusen fall konstaterats över världen.

- Nästan tio av tio som utsätts blir smittade säger statsepidemiolog Annika Linde på Smittskyddsinstitutet till Sydsvenskan.

Forskare konstaterar att viruset ökar risken för hjärtattacker och går i vissa fall direkt på lungorna. Men i andra fall verkar det som att man inte märker så mycket mer än under en vanlig influensa.

Usch, det låter inte kul alls. Det mest oroande är ju att det verkar spridas så extremt lätt. Man får hoppas att man slipper det där. 

Nu har jag en lägenhet i Umeå. Ibland går det fortare än man tror. Hon som ringde var så trevlig och lägenheten kändes så bra. Det var något i maggropen som sade mig att det här var det rätta. När hon skickade över några bilder på lägenheten så var det ingen tvekan. Jag sade ja direkt. Den var jättefräsch.

30 kvadratmeter. 3500 kronor i månaden. Lite dyrt kanske. Men efter de förslag som jag har fått hittils så tycker jag inte att det var så farligt. Då ingår el, värme och allt. Då menar jag allt; alla möbler, köksutrustning, städgrejer, tv, bäddsoffa till kusinen och andra som vill hälsa på med mera. De sade till och med att de skulle hämta mig på stationen när jag kommer så att jag slipper gå med alla grejer. Hyresvärdarna verkar väldigt snälla. Åh, nu känns allt väldigt bra. Det kryper i kroppen av rastlöshet och energi. Jag borde ut och springa eller något. Nu börjar det nya livet!

Internetsidan Blocket och jag är bra vänner. Men vi hade varit ännu bättre vänner om Blocket hade tagit fram en bra lägenhet åt mig. Det är ju en hel del som har ringt efter att jag satte ut annonsen om en lägenhet i andra hand i Umeå. Jag har också ringt på en del. Men jag inser att det gäller att vara snabb på telefonluren. Om det är en bra lägenhet går den direkt nämligen. Så jag är inne på blocket så fort jag får möjlighet (ja, det är ju inte allt för ofta. Jag jobbar ju också). Det finns de lägenheterna som är små som garderober. Sedan har vi de jättedyra lägenheterna. Eller kollektiven som verkar ha en del sektliknande saker för sig. Nej, en del kollektiv är nog bra. Men jag bör nog bo ensam när jag har gjort det i så många år. Det kan vara ytterst jobbigt att ha en säng och sedan bara gemensamma utrymmen. Nej, det pallar jag nog inte.

Var finns de vanliga lägeheterna som hyrs ut i andra hand?

Just nu när jag sitter och skriver det här så ringde det en kvinna. Hon har en jättebra lägenhet. Hon skulle maila bilder. Men hon sade att hon skulle ringa till några fler också. Borde jag ha sagt ja direkt? Av erfarenhet, efter den här veckan, så vet jag ioförsej att det är bra att kolla på bilder innan man tackar ja. Alla är inte så fräscha eller tilltalande som man vill tro. Men om den här lägenheten är så bra som jag tror så vill jag ha den! Håll tummarna för att det ser bra ut på bilderna och för att jag får lägenheten.