Jag har haft en helt fantastisk helg i Göteborg med underbart sommarväder. I går, lördag, hade vi en shoppingdag då det handlades sommarkläder. Vi åt också en oerhört god sallad till lunch. Man kunde välja själv vad man ville ha i salladen.

Sedan testade vi zonterapi med thailändska massörer. Det kändes mer som fotmassage och stretching eftersom de inte kunde språket och därmed inte kunde förklara vad för punkter de tryckte på. Det var som att stiga in i en helt annan värld. Ute på gatan strålade solen från en klarblå himmel och det var gatufest med loppis och musiker från olika delar av världen som spelade och sjöng. Men innanför dörrarna var det lugn och harmonisk miljö. Vi, jag och Petronella, blev visade till varsitt bås och fick lägga oss på sägarna. Emellanåt kom någon in genom dörren och då kom även en liten bit av verkligheten in med folkmyllret och den starka musiken.

På kvällen satt vi en stund på en uteservering och drack lite rött vin. Jag åt världens godaste passionsfrukspannacotta (vilket långt ord). Sedan gick vi hem, slappade vid tvn och åt lite jordgubbar som vi köpt med oss hem. Vilken fantastisk dag.

I dag har det inte varit sämre. Vi började med frukost på Café Skogen, vårt favoritcafé i Majorna. Det är billigt och de har ordentliga frukostar. Gröt, ägg, mackor, husmanskost för den som vill ha det så tidigt. Och allt är väldigt billigt. Det är arbetarnas café, här sitter byggjobbarna och äter sina dunderfrukostar. Vi gick alltid hit när jag pluggade i Göteborg i höstas. Men då satt vi inte på uteserveringen som nu.

Efter den goda frukosten satte jag och Petronella oss på 11:ans spårvagn till Saltholmen. Det var fler än vi som hade bestämt sig för att ta den. Den går nämligen till havet! Det underbara härligt glittrande havet med de bohusländska klipporna och de vackra trähusen. Vi tog båten ut till Brännö. Att tillbringa lite tid i skärgården kan få vilken stressad själv som helst att må bra igen. Vi satt en stund på en klippa och bara njöt av solen och sommarvärmen innan vi tog båten tillbaks igen.

När vi var tillbaks i stan tog vi en take-a-way-lunch med andra vänner i Vasaparken. Sådana här dagar skulle jag vilja ha fler av i mitt liv. Sedan var det dags att ta tåget tillbaks till Värnamo och vardagen. Och här sitter jag nu och tänker på den härliga helgen i Göteborg. Det känns som att jag har haft semester. Jag har verkligen njutit av den lediga helgen.

Jag har långhelg nu. Ledig hela tre dagar. Gött mos, som man sa förr. Jag har fixat lite ärenden på stan nu. Bland annat har jag varit på den härliga Bilverkstan. De hjälpte mig att byta en trasig lampa. 22 kronor för lampan och inget för jobbet, för det gick så fort. De är för härliga. De vet vad det innebär att vara serviceinriktade. Det är en äkta Roy och Rogermack. Sanna entusaister. På väggarna hänger bilskyltar från en svunnen tid. Långt från dagens enorma och dyra verkstader som ligger i anslutning till bilfirmorna.

Det var en Skillingarydsbo som ringde in i morse och tävlade i "äntligen morgon" på Mix Megapol. Då säger Anders Timell:

- Skillingaryd, det ligger väl nära Vaggeryd.

- Ja.

- Jag älskar deras korv, säger Timell då.

- Ok, men jag vill inte göra reklam för Vaggeryd, sade Skillingarydsbon då.

Det symboliserar exakt mentaliteten i kommunen. Sedan kommunsammanslagningen 1971 är Vaggeryd och Skillingarydsborna (okej, det finns undantag) bittra fiender trots att orterna bara ligger fem kilometer i från varandra. Det märks hela tiden i jobbet som lokalredaktör. Jag tycker att det är både fånigt och charmigt att de håller så hårt i sin resepktive ort och helst inte vill veta av den andra orten. Det heter Vaggeryds kommun men kommunhuset ligger i Skillingaryd. Det ska vara rättvist. Det finns en simhall i Vaggeryd och en i Skillingaryd, för inte kan de tänka sig att åka till den andra orten för att simma. Ja, så håller det på. För en utomstående känns patriotismen lite överdriven ibland. Men samtidigt så gillar jag den enorma kärlek som de känner för just sin ort.

Nu ska jag snart ta tåget till Jönköping. Har lite ärenden där. Och sedan tar jag bussen till Göteborg. Ser fram emot en go helg med Petronella; fika på stan, shopping och eventuellt en tur ut i skärgården. Jag ska testa zonterapi för första gången också. Ska bli kul.

Så ha en bra helg allihopa.

Se vilken stil jag har. Och vilka lämpliga kläder för idrottande. I dag intervjuade jag en kvinna som går i pension efter 35 år på kommunen. På sin fritid håller hon på med veteranidrott. Hon drog med mig ut på regementsheden i Skillingaryd för att jag skulle få testa på slägga. Det är sådana människor som gör det här jobbet roligt. 

Det såg väldigt lätt ut när hon, som är mer än dubbelt så gammal som jag, svingade släggan runt huvudet och graciöst slängde iväg den. Men det kändes lätt livsfarligt när jag tog tag i den där järnkulan på stålsnöret. Var är hjälmen och allt annat skydd? Jag såg framför mig hur jag krossade både huvudet och benen när jag tappade den där makapären.

- Håll armarna rakt ut så får du mer fart i snurren.

Rakt ut? Hon påstod att släggan vägde tre kilo men skulle jag hålla armarna rakt ut kändes det som betydligt mer.

För att inte riskera att slå sönder varenda liten del av min kropp så använde jag en helt egen metod. Och den funkade ju inte så värst bra om jag ska vara ärlig. Men jag lever! Och kul var det att få testa.

Under eftermiddagen var det dags att intervjua en ny politiker som ställer upp i EU-valet. Denna gången var det Kent Johansson, från centern, som passerade kommunen. Det är intressant med EU-kandidaterna. Man känner igen de olika huvudtyperna nu.

Den karismatiska: Dessa politiker fullkomligt lyser det om. De talar på ett sätt som går rakt in i hjärtat. Man tror på vartenda ord som dom säger trots att man i vanliga fall inte har samma åsikt.

Byråkraten: De är så tråkiga att det inte går att lyssna på. Dessutom lindar de in allt de säger i så fina ord så att ingen förstår ett ord. Inte ens de själva. Oftast har de gråbeige tråkiga kläder eller en stel kostym.

Vänder-kappan-efter-vinden-politikern: De säger bara vackra saker som de tror att folk vill höra. Men bakom de fina orden ligger inte så mycket.  De kan oftast inte svara på frågan vad EU ska göra åt problemet. Det har de nämligen inte funderat på.

Denna veckan har det börjat trilla in lite sommarhändelser i jobbkalendern. Jag ser fram emot sommaren. Höjdpunkten blir Diggillookonserten som börjar med att halva Sveriges kändiselit bjuds in till en golftävling dagen innan. I dag fick jag reda på att Cajsa-Stina Åkerström ger en konsert i sommar också. Sedan blir det Fjordhäst-NM och schäferhunds-SM. Redan nästa vecka drar Elmia Wood i gång. Så det blir en hel del arrangemang som drar mycket folk. Då är det alltid kul att jobba.

Studenttiderna närmar sig; glada och tjoande springer de ut från sina skolor och sjunger "den ljusnande framtiden är vår". Det här skulle kunna handla om hur lurade de blir eftersom de precis lämnar det ljusa och enkla livet. Men det ska inte handla om det. Det ska handla om min framtid som jag ser fram emot med glädje.

Lägenheten är uppsagd och tjänstledigheten är beviljad. Jag tar mina väskor och drar iväg för ett halvår. I dag är det två månader till min semester börjar och sedan kommer jag inte tillbaka förrän den 11 januari. Jag ska förhoppningsvis plugga en termin. Och om jag har tur kommer jag in i Umeå. Mitt hjärta längtar till norrland. Jag vill utvecklas och lära mig något nytt. Just nu känner jag att jag står och stampar på samma ställe lite grand. Men tanken sträcker sig längre än så. Jag vill få distans till saker och ting. Ibland behöver man åka bort för att hitta hem.

Så nu börjar en tid av packande och ordnande med praktiska saker. Men allt sådant sker med ett väldigt lätt och glatt hjärta. Den ljusnande framtid är min.

Det här med EU-valet är en besynnerlig grej. Både med tanke på de har bestämt sig för att absolut inte välja och med tanke på de som för en valkampanj.

I morse hörde jag på ett reklaminslag i radion: "Moderaterna tycker... (också berättade människan en rad olika saker som moderaterna tyckte)... Jag heter XX och är socialdemokrat. Rösta på mig i EU-valet den 7 juni".

Vem kom på den briljanta idén? Jag kan se det framför mig; ett gäng med politiker i en soffa som spånar idér till valkamkanjen så kommer plötsligt någon med förslaget. Ja, vi slänger ut en massa pengar på radioreklam och så berättar vi vad våra största motståndare tycker. Det blir ju jättebra. Sjukt.

Aftonbladet hade en webundersökning idag kring valet till EU. 45 700 personer hade röstat. Av dem skulle 36 procent rösta i EU-valet. Jag är en av dom. Ska bli intressant att se om det blir ungefär så många i verkligheten. Sedan kom det intressanta. Aftonbladet hade ställt frågan; vad är ditt argument för att inte rösta. Den största anledningen att inte rösta var "jag är emot EU" eller "politikerna är skit". Jag anser att det är precis tvärtom. De två argrumenten är ju riktigt stora orsaker att rösta! Om man är emot EU får man ju se till att rösta in en EU-kritisk person i parlamentet. Tycker man att de flesta politiker är skit så får man se till att rösta in en bra politiker då; en som verkar hålla vad den lovar och driver frågor som man själv brinner för.

Många hade också svarat att de inte ska rösta i EU-valet för att de inte vad EU-parlamentet gör och för att de inte orkar läsa på. Dessa argument förstår jag lite mer. Men man kan ju rösta blankt här också. Då utnyttjar man i alla fall sin demokratiska rättighet. Jag tror i oförsej att EU kommer att få all mer makt i framtiden (och det är jag inte alls förtjust i)och då är det viktigt att vara med och påverka vid val. För det som beslutas i EU det drabbar oss en dag och då gäller det att välja in smarta och duktiga politiker som kan föra vår talan.

Jag har gjort två olika test kring vilket parti som jag borde rösta på. På Facebook sympatiserade jag mest med Centern. I dag gjorde jag testet på Aftonbladets sida. Då blev resultatet att jag borde rösta på Feministiskt initiativ eller Piratpartiet. Båda passade mig lika bra stod det. Öh, inte kan väl de båda partierna vara så lika varandra? När det gäller Piratpartiet hade jag inte en aning om att de drev mer än en fråga och den frågan är jag inte tillräckligt insatt i för att ha en vettig åsikt. Men man kan nog konstatera att jag är flexibel. Eftersom testen visar så olika. Och verkligheten ser ju helt annorlunda ut för som jag känner nu så ska inte någon av dessa tre partier få min röst. Även om några av dom inte hade varit helt omöjliga att rösta på.

Jag måste erkänna en sak. Jag har kommit på mig själv med att sitta och le åt en låt som är riktigt dålig egentligen. Jag vill helst tycka väldigt illa om den. Men det går liksom inte för det är en skön melodi. Ett sound som jag känner igen från ungdomen. Så vilken låt är det? Christer Sandelin och Tommy Ekmans (kallar de sig fortfarande Style?) nya låt. Vill ha dig- igen.

Att skriva en låt som heter "vill ha dig- igen" känns helt patetiskt. Hur tänkte de? "Vi hade en jättehit som hette "vill ha dig", nu vill vi ut och spela igen så vi testar en låt som heter nästan likadant. Då blir vi nog idoler på nytt".

Till saken hör att jag tycker att Christer Sandelin verkar vara väldigt osympatisk. Det har jag tyckt sedan jag såg honom som gästdomare i Fame Factory och han verkade tro att han var bäst i världen. Men det spelar ingen roll för en del av mig gillar den här patetiska låten. Hur mycket jag än vill försöka intala mig att jag inte gillar den.

Jag har en teori om varför det är så. Rättare sagt Henrik Schyffert har en teori. Såg ni hans show på tv i helgen? Där tog han upp hur man lätt fastnar i den tiden när man låg på topp. Då när livet var som bäst. Det man tycker om då i musikstil, kläder, filmer med mera, det gillar man resten av livet.

Den tiden för mig var strax efter gymnasiet. Då spelade Style (vad gammal jag måste vara som har sett dom på riktigt) live på Skreafestivalen och vi hade så himla kul där nere. Allt som hör ihop med sommar och Skrea ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Så om Schyfferts teori är rätt så kommer jag alltid tvingas att gilla Sandelin och Ekman eftersom de spelade live under en tid när mitt liv mest handlade om att ha så kul som möjligt och helst med alla vännerna på en gång. Det är nog bara att acceptera att jag är hopplöst förlorad och fortsätta att gilla "vill ha dig-igen".

Vi har precis haft "symöte" hos mig. Det vill säga vi är ett gäng tjejer som tar en promenad och sedan fikar. Enda killen som fick vara med var snyggingen på bilden. Vi gick i Apladalen. En härlig promenad. Liljekonvaljerna börjar blomma och det är så vackert där nu. Var rockabillykonsert på utomhusscenen. Värnamoborna börjar komma ut nu när värmen och solen är tillbaks. Härligt.

Sedan var det fika. Jag hade bullat uppmed massor av frallor och pålägg. Sedan blev det kladdkaka till efterrätt.

- Har du bakat? undrade en kompis och såg förvånad ut.

Nej, jag fick ju erkänna att det hade jag inte gjort. Då såg hon lättad ut och trodde inte längre att jag var sjuk.

- Nej, jag trodde inte att du gillade att baka.

Det är skönt med vänner som känner en och inte räknar med att man står uppe halva natten och bakar.

Men det var kul att få vara lite huslig för en gångs skull. Framförallt var det bra att jag fick tillfälle att röja undan alla saker som har legat och drällt överallt. När jag dukade fram så slog det mig att jag knappt hade tallrikar och muggar så att det räckte. Och allt jag hade var i olika form och storlek. Glasen hade jag mest av; sex likadana. Tallrikarna fanns som mest fyra i samma storlek och färg. Muggarna hör ihop två och två, majoriteten har julmotiv. Det vore roligt att duka fram när allt tillhörde samma serie så att det såg proffsigt ut. Är det dags för mig att ta steget ut i vuxenvärlden och köpa nya kökssaker? Är det kanske så att jag redan är vuxen eftersom jag ens reflekterar över det?

När jag ändå är i inköpstagen så kan jag ju köpa en ny soffa. Min har varit en trogen vän under mina fem år i Värnamo. Den kostade 20 kronor på Erikshjälpen. Jag köpte den i slutet av studenttiden och tanken var att den inte skulle få stanna så länge. Men den har blivit kvar. För trots att den inte är så vacker så är den ganska skön. Många är det som har sovit på den genom åren. Fast inköpen får nog vänta ett tag till.

Lilla Linus, 4 månader, var enda killen med på vår träff. Det var första gången som jag såg honom. Det var en glad prick och han var vaken nästan hela tiden. Nästa gång det är dags för symöte kan det finnas en liten bebis till. Han/hon ligger än så länge bara i magen.

En annan sak har hänt idag. Jag har hittat min kandidat i EU-valet. Det är en 28-årig kvinna. Medelåldern i EU-parlamentet är 55 år och 70 procent är män. Så det hade kännts jättebra att ge min röst till denna kvinna. När jag hittade henne genom en hel del surfande bland EU-kandidaternas hemsidor och bloggar så kände jag en stor lättnad. Det här är en kvinna som driver de frågorna som jag tycker är viktiga; klimat, djurrätt, allas lika värde med mera. Hon verkar väldigt driven. Nu ska jag följa hennes blogg fram till valet och hoppas att hon inte gör något som får mig att behöva leta efter en ny kandidat att rösta på. Tyvärr är hon inte en av toppkandidaterna så jag vet inte hur stor chans det är att hon kommer in i EU-parlamentet. Men chansen finns ju och jag håller tummarna för hon verkar vara den kandidat som jag har letat efter.

EU-valet närmar sig med stormsteg. Men det är väldigt tyst. En och annan debatt i tv har det varit men så mycket mer är det egentligen inte. Jag är ändå journalist men det har inte varit många kandidater i våra trakter och visat upp sig. Var är dom? I storstäderna bara?

Jag vill rösta på en ung kvinna. Finns det sådana i EU-valet? Det är så få unga politiker och deras röst måste höras tycker jag. Ännu en 55+ behövs inte. Dessutom vill jag ha in en kvinna i gubbväldet. Jag vill bryta mönstret med medelålders män. Men hur då? Jag har letat på internet men bara hittat några få kandidater som är unga och kvinnor.

Då kommer nästa problem. De måste ju ha vettiga åsikter också. Så då kommer nästa fråga. Vet någon en ung kvinnlig kandidat som kämpar för djurens rättigheter och jobbar för klimatfrågor? Säg gärna till i så fall. Likaså om någon vet en sida där man kan hítta alla kandidater så tar jag tacksamt emot tips. För jag ska absolut rösta. Men i dag har jag ingen aning om vem som får min röst. Det jag vet är att jag vill rösta på rätt person och inte på ett visst parti.