Jag hade semester i helgen. I alla fall kändes det så eftersom det är ganska sällsynt med att vara helt ledig en hel helg och åka iväg. Jag var hos en kompis i Frösakull utanför Halmstad. Det har varit en helg som har bestått av allt som svensk sommar ska innehålla när det är som bäst.

Vi har legat på Tylösand; solat och badat, var på after beachen och i går var vi inne i stan och partajade på Bond. 34 grader i skuggan och inte ett moln på himlen. Kan det vara bättre?

Men i dag har jag inte varit mycket till människa. Bakis och mensvärk på samma gång. Tröttheten efter nattens festande gjorde att jag varken liknade eller kände mig som en människa. Jag har knappt varit talför i dag. Att man kan bli så trött. Värmen gör väl sitt till också förstås.

Nu väntar en veckas jobb till och sedan är det två veckors semester på riktigt. Jag var nere i Halmstad i måndags och gjorde reportage om semesterfirare från vår kommun. Jag gick runt i stugområdet med alla blommor och såg in genom grindarna. Överallt satt folk och läste sin tidning eller drack sitt kaffe. Jag förstod att så var det mest hela dagarna. Folk bara njöt av sin ledighet och såg till att göra minsta möjliga. En sådan blommande oas skulle man ha där man bara kunde glömma vardagen ett tag och låta kroppen bli helt avslappnad. Det hade varit underbart.

Det har varit några intensiva jobbardagar. Diggiloocirkusen, med Lasse Holm och company, har varit i byn i kväll. Eller rättare sagt vid fantastisk vackra Hooks herrgård har de varit. Alla vinklar som har gått att få på Diggiloo har jag försökt att göra. Det är nämligen inte så ofta som något så här stort händer nära vår lokalredaktion. Det sker...aldrig. Så man blir väldigt glad när det väl händer något.

Igår var det kändisgolf med Måns Zelmerlöv, Lillbabs, Lasse Holm, Bosse Parnevik med flera. Så då ägnade jag dagen åt att gå runt i solen och prata med kändisar. Värre kan man ha det.

I dag har jag och kollegan varit där ute nästan hela dagen. Vi har pratat med folk som har jobbat med allt runt omkring och vi har snackat med några av artisterna (bland annat Nanne Grönwall och Lotta Engberg). Snabbt tillbaks till redaktionen och slänga ur sig två texter. Tillbaks ut till Hooks herrgård. Hamnade i bilköer eftersom de små småländska vägarna inte är dimensionerade för tusentals människor som ska se Diggiloo.

Sedan bevakade vi hela konserten. Den var kanonbra. Väldigt sevärd för den som funderar på att se den. Det var riktig show.

Jag kunde inte låta bli att förundras av tre tjejer på främsta raden. De skrek så att jag trodde att de skulle svimma så fort Måns Zelmerlöv visade sig på scenen (och han stod ofta där). När han sedan hoppade ned från scenen och gick fram med micken till dem under Cara Cara Mia då var nog deras lyckligaste stund kommen. Inget kommer någonsin att slå det ögonblicket för dessa tonårsflickor. Jag kan bli så glad för att han lät dem få den stunden. Alla artisterna i Diggiloo verkar vara likadana. De är okomplicerade och känns ärligt trevliga. Inga bekymmer med någonting och då blir det ännu roligare att jobba som journalist vid sådana här tillfällen.

Nu är det snart helg igen och jag har två dagars ledigt. Nu ska jag nog ha helledigt båda dagarna tror jag. Jag ska ha semester i helgen och åka till Halmstad. Det ska bli sol, bad och uteliv - äkta svensk sommar med andra ord.

I går, lördag, var jag och tre andra sjuhäringar som också har flyttat till småland, på Wheels & wings i Varberg. Jag kombinerade jobb och fritid. Det är bra när man kan göra det. När jag åker ut på något kul brukar jag låta kameran och blocket hänga med. Det finns alltid möjlighet att hitta någon kul person från hemtrakterna att intervjua.

Det var en kul dag och jag hittade min favorit. Det är ingen tvekan alls om vad som imponerade mest på mig. Det var en trehjulig motorcykel med husvagn. Hela ekipaget hade målats med norrlandsmotiv; slädhundar, fjäll och ripa . Min lycka var gjord när jag såg en same, kåta och ren på sidan av motorcykeln. Ni ser skönheten på bilden. Så fantastiskt fint. Det roliga var att han som hade husvagnen och motorcykeln var från Ulricehamn som ju nästan är hemma.

I dag, söndag, har jag sovit mest hela dagen. Först till elvatiden. Sedan gick jag upp och åt frukost. Tillbaks till sängen och sov till halv fyra. Helt otroligt. Hur är det möjligt? Jag var nog ännu tröttare än jag insåg. Nu måste jag snart i säng igen för i morgon är det jobb som gäller. Konstigt nog känns det som att jag kommer att kunna somna skönt ändå.

Vissa dagar är bra. Det vet man redan när man slår upp ögonen. Leendet sprider sig över läpparna när man ligger där på kudden. I dag var en sådan dag. En ledig dag. Jag behövde inte skynda mig upp på morgonen, sätta mig i bilen och trycka på gasen när jag kommit ut på E4 för att hinna till jobbet i tid. I dag var det ingen sådan dag. I dag fanns det tid att njuta av morgonen och dagen.

Mamma, mormor och syrran var på besök idag. Jag har vallat dem i Apladalen. Valpen bekantade sig med getterna och verkade tycka att det var väldigt underliga varelser. Vi hade med oss fika och satt och njöt bland alla blommor och träd. Njöt för att vi bara kunde ta det lugnt.

Vi lokalredaktörer från Vaggeryd var på möte i Jönköping idag. När vi ändå var där bestämde vi oss för att handla lite till redaktionen; papper, block och liknande. Det har behövts vädligt länge men nu bestämde vi oss för att få det gjort. Så vi åkte ut till butiken som JP köper saker från. När vi kom dit stod det en stor skylt på dörren. SEMESTERSTÄNGT. Den lyste hånfullt mot oss och verkade säga: Ni får skylla er själva när ni dröjde så länge med att komma.

Men snart såg vi en lösning precis bredvid. Överskottsbolaget. Vi gick in och frågade om det gick att handla mot faktura där. Jo, då det skulle gå bra. Vad bra, då löser vi det här ändå, tänkte vi. Så vi plockade på oss block, pennor, toalettpapper, kaffebryggare, vattenkokare och annat som vi varit i desperat behov av det senaste halvåret. När vi kom till kassan säger en annan kassörska att det bara är kommunen och landstinget som får handla mot faktura. Så det var inget annat att göra än att lägga i från sig grejorna och gå ut. Vi var ju så nära att lösa det som vi har diskuterat så länge. Men vi stöp på mållinjen. Men trots det så hade vi en rolig stund när vi gick och handlade. På redaktionen är det så mycket som ska göras omedelbart så man hinner inte med att umgås. Men här umgicks vi samtidigt som vi handlade och det var roligt. Så inget ont som inte har något gott med sig.

Knappt hade jag fått känna glädjen av att vi var alla tre ordinarie  lokalreportrar innan jag får reda på att framtiden bjuder på nya reportrar. Nu när vi har lärt känna varandra och jobbar bra ihop så ska det förändras. Jag kommer att sakna "mina" grabbar. I höst blir det jag och två nya förmågor. Jag är lite nervös för hur det ska bli. Det kan bli två personer som inte alls passar på en lokalredaktion. Men det kan också bli två personer som är jättehärliga och duktiga. Då kommer ju arbetet att gå som en dans. Så håll tummarna för att det blir så. Och framåt jul kommer ju herrn tillbaks som envisas med att vara pappaledig.

Nu är vi äntligen alla tre ordiniarie reportrar på plats igen på våra lokalredaktioner i Skillingaryd/Vaggeryd. I tre veckor ska vi köra hjärnet innan det är dags för nästa semesterperiod. Då får jag semester! Det är en sådan enorm lättnad att vara tre personer som kan bygden och vet hur vardagsrutinerna fungerar.

Vår sommarvikarie som vi har haft den sista tiden har varit bra; han var trevlig och skrev bra. Men det är ändå lättare att vara tre ordinarie på plats. Det är psykologiskt, bara av att veta att vi är tre erfarna reportrar nu så gick arbetet mycket lättare idag.

Nu har jag åter igen haft en sådan dag där jag har haft en låt på repeat hela dagen under tiden som jag jobbat. Nu handlar det om "bara om min älskade väntar". Vackrare låt får man leta efter.

"...Om i morgon inte kändes så oändlig så är ensamhet ett ord som inte fanns. Men bara om min älskade väntar och jag hör hans hjärta sakta slå, bara om han låg här tätt intill mig, kan jag bli den jag var i går...".