Nu ska jag sluta tänka på politiker och det nya datasystemet på jobbet. Det är tjejkväll på stan här i Värnamo; extraöppet i butikerna med rabatter. Så jag ska ner och träffa några tjejkompisar. Vi ska kolla lite i butikerna och sedan äta på restaurang ihop. Ska bli mysigt. Förhoppningsvis ska jag inte handla något. Jag behöver spara mina pengar. Jag kanske ska göra som i Jönköping igår. Jag var sugen på att gå lite på stan efter kursen i nya datasystemet. Men jag hade sådan skoskav, av de nya skorna som jag köpte i helgen, så jag kunde inte gå en meter mer än till bilen. Det var ett bra sätt för att inte shoppa. Kan rekommenderas.

Jan O Karlsson pratade om att det föds allt mindre barn och samtidigt ökar medelåldern snabbt. Det innebär att allt färre ska ta hand om allt fler. Vi kommer få brist på arbetskraft i Sverige. Det kan bli nödvändigt att skjuta fram pensionsåldern. Men han sade samtidigt att den politiker som föreslår det kommer förmodligen att bli hatad eller åtminstonde inte bli återvald till sin post.

Varför är det så att de goda sakerna alltid flyttas fram när man närmar sig? Jga har ett bra jobb. Men jag vill ändå gå i pension vid 65 års ålder. Jag ser fram emot friheten. Att få lunka runt i min egen takt, åka på hemliga resor och påta i trädgården. Fast de hemliga resorna tycks alltid gå till kyrkor och detär jag ju ioförsej inte så intresserad av. Och att påta i trädgården har aldrig varit min grej. Men jag ser ändå fram emot den tiden. Man är förhoppningsvis fortfarande frisk och kan ägna tiden åt sina intressen och ta dagen som den kommer. Jag tycker att det låter så härligt och ser fram emot den tiden. Men jag slår vad om att när jag närmar mig den åldern så kommer de att flytta fram pensionsåldern några år. Man blir liksom snuad på konfekten.

Det var precis som när man var ung och ville börja gå på Harrys. Först var det 20-års gräns. När vi var nära att fylla 20 år så blev det plötsligt 21 år. När vi närmade oss den gränsen så blev det 23 år. Och vi som inte ville något hellre än att ha åldern inne för Harrys. Fast vi lyckades komma in ibland ändå ; ). Men nu när man själv tycker att åldern kan få vara nästan hur hög som helst för Harrys då är den minsann 18 åt. Hur kommer det sig? De ligger ständigt i ofas med min ålder.

Fast jag behöver kanske inte oroa mig för att bli snuvad på några år av pension. Vår generation har nog dött av stressrelaterade sjukdomar för länge sedan då och medelåldern minskar igen. Med andra ord är problemet löst om man är lite cynisk.

Denna veckan går i politikernas tecken på jobbet. Rättare sagt i socialdemokraternas röda färger. På fredag är det ju deras traditionella demonstrationsdag; 1 maj. Men det kommer även finfrämmande från högre ort. Två politiker besöker kommunen i veckan och båda är kända för att inte tänka efter före utan handla först. Och då menar jag verkligen handla. Toblerone och sprit till kräftfesten.

Idag var Jan O Karlsson på besök och i morgon kommer Mona Sahlin. Innan jag skulle ut och träffa Jan O Karlsson idag så funderade jag på vad det var han hade gjort. Jag visste att det var något som fick mycket uppmärksamhet och som inte var bra. Men jag kom inte ihåg vad det var. Dessutom visste jag att han sagt massa kontroversiella saker. Men jag kom inte ihåg vad. Så jag sökte på internet för att uppdatera mig. Jo, grodor hade hoppat ur munnen på honom i tid och otid under hans tid som migrationsminister. Men det allvarliga var att han hade köpt sprit och kräftor för tusentals kronor på riksdagens kontokort. Om man då jämför det med Mona Sahlin, som jag ska träffa i morgon, så blir jag fundersam. Ingen kommer väl någonsin att glömma den där tobleronen som hon köpte en gång för väldigt länge sedan. Men sprit och kräftor för tusentals kronor kan man glömma. Hur kommer det sig?

När jag åkte hem från jobbet nu i kväll så insåg jag att något var annorlunda. Men när jag är trött efter en stressig dag på jobbet så är jag inte speciellt uppmärksam. Men världen var vackrare. Plötsligt slog det mig. I dag har det hänt! Nästan vartenda träd var grönt. Och i morse när jag åkte längs E4 så var det kalt på lövträden. Världen är grön igen. Underbart!

I dag har jag varit på datakurs inne i Jönköping. Vi ska få ett nytt datasystem på jobbet och under några veckor ska alla medarbetare utbildas inom det. Det var riktigt roligt och dagen gick fort.

Läraren tyckte nog att jag ville lära mig lite för mycket och framförallt att jag frågade för mycket och för tidigt. Jag är en sådan som vill lära mig allt med en gång. När det dyker upp en fråga i huvudet så frågar jag. Det spelar ingen roll om läraren egentligen förklarar något helt annat. För när läraren går långsamt fram så kan inte jag bara sitta och titta om jag redan har förstått den grejen, då testar jag på egen hand och plötsligt har jag gjort något som jag inte borde ha gjort. Då får jag ju fråga hur man gör i det läget.

Läraren fick flera gånger säga:

- Ta det lugnt. Vi kommer till det.

Han såg helt chockad ut över alla frågor som kastades över honom innan datorerna knappt hunnit startas upp.

Jag vet att jag inte ska ha så bråttom. Men jag blir så ivrig.

Jag var nog en mönsterelev på det sättet att jag verkligen ville lära mig idag. Det var kul att sitta i skolbänken igen och det var bra att det inte bara handlade om att lyssna utan vi hade varsin dator framför oss hela tiden så att vi kunde göra allt själva. Ibland var det ju inte bra eftersom jag då testade massa saker som det inte ar meningen att jag skulle testa. Men jag ville ju veta ännu mer än han sade och jag ville veta det direkt när jag frågade!

Vissa saker förändras visst aldrig. Jag kommer nog alltid att vara sådan, lite för ivrig för en del i omvärlden. Plötsligt hörde jag hur jag och bordskamraten satt och viskade med varandra. Även hon tycktes lite uttråkad när läraren tog för lång tid på sig att förklara saker. Då var jag tillbaks i gymnasieåldern. Jag kunde inte hålla tyst när läraren pratade. Hur mycket jag än ville vara tyst så gick det inte. Det fanns så mycket prat som ville bubbla ut hela tiden.

Men jag passar nog för mitt jobb; gillar att ställa frågor och är social. Jag vet väll helt enkelt inte hur man stänger av frågemaskineriet. Jag får skylla på det nästa gång en lärare tycker att det blir lite för mycket av det goda.

I dag såg jag det säkraste vårtecknet av dem alla. Cirkusen. Den var i stan. Här, från skrivbordsfönstret, har jag bra utsikt över crikusplatsen med det blågula tältet. Men nu är det tomt igen. En timma efter att bilarna hade åkt hem och föreställningen var slut så var det stora tältet nerpackat och alla djur lastade. Då åkte hela konvojen med cirkusfordon vidare mot nästa ställe. Cirkusarbetarna tycks veta vad effektivitet är.

I morse blev jag väckt tio i sju. Det var två hundar som var på tok för pigga för min smak. Jag var hundvakt i förmiddags och den lille (Rulle) hade blivit instängd i köket (när mamma gick till jobbet i morse) för att inte väcka mig och för att inte äta upp allt som fanns i huset. Men han tyckte att det var så otroligt synd om honom som lämnades helt ensam. Så han pep och skällde om vartannat. Inte hjälpte det att jag sade till honom att vara tyst. För att han inte skulle väcka hela gatan (fast det var nog redan försent) fick jag gå upp och hämta honom så att han fick vara med mig och vår gamla hund. Vid det laget var det två urglada hundar som studsade runt där på golvet och tyckte att vi skulle leka. Jag tänkte att de lugnar sig nog snart så jag lade mig igen och låtsades som om jag sov så att de skulle tröttna på att försöka leka med mig. Men nej då, de tröttnade inte. Så jag gav upp alla försök att sova. Vid det laget var jag inte lite irriterade på de två hundarna som i vanliga fall är så söta och älskvärda. Så jag gick upp, gjorde mig i ordning och tog på mig kläder. På den tiden hann valpen (ja, hann räknas väl knappt som valp längre men så länge han beter sig som en får han kallas det) få upp dragkedjan till min handväska och tugga sönder en handkrämstub och bläckpenna. Lite senare lyckades han också tugga i sig en påse med lösgodis. De sprang fram och tillbaks och var överallt. Jag försökte få i mig frukosten så gott det gick. Jag fick lämna bordet flera gånger för att rädda något som Rulle höll på att förstöra. Men när jag hade ätit upp frukosten så lade båda hundarna sig ner och somnade. De stensov. Snarkade till och med. Plötsligt blev de som två änglar igen.

I dag har varit en härlig dag. Har suttit på altanen hos mamma och läst en bra bok. Kunde sitta i bara bikini och njuta av den första sommarvärmen. Jag fick till och med lite färg trots att jag inte satt ute så länge. Jag och min syster har varit ute på härliga skogspromenader med hundarna. Naturen ger mig ro och ny energi. Det så härligt att vandra på skogsstigarna, se citronfjärilarna fladdra förbi och njuta av alla blommande vitsippor. Och dessutom känna hur solen värmer den vinterbleka kroppen. Det är livet det.

Sedan var vi i Gällstad en sväng också, jag och Jennie och en kompis till henne. Jag köpte två par nya sommarskor. Ibland kan man göra riktiga fynd i Gällstad. Detta var i Vagabonds egen skobutik. Det blev ett par svarta skor typ ballerinaskor fast ändå inte (fin beskrivning, jag vet). De andra var ett par turkos tygskor som var jättesköna. Jag fick båda skorna för 348 kronor. Som hittat. Så nu behöver jag inte gå i trasiga skor mer. I princip alla mina skor, både sommar- och vinterskor, har sett sina bästa dagar och är sönder både här och där. Jag är inte en sådan tjej som Carrie Bradshaw i Sex and the city.  Jag köper inte nya skor så fort jag ser ett par. Jag köper knappt skor när jag verkligen behöver ens. Men nu har jag alltså gjort det och det känns riktigt bra.