Man vet inte om man ska skratta eller gråta ibland. Den senaste veckan har det varit två sådana tillfällen. Igår läste jag en ledarartikel i Expressen. Rubriken var: "pensionärer är inga förlorare". Ledarredaktören menade att pensionärer i Sverige inte har dåligt med pengar. Och det hade kanske varit en okej slutsats om man jämfört med de fattiga i afrika som inte har mat för dagen. Men så var det inte. Ledarredaktören har hittat statistik som säger att den genomsnittlige pensionären, 65-74 år, har 1,4 miljoner kronor i tillgångar. Vad är tillgångar i det här fallet? Hus, bil och lite till? Ja, en del kanske kommer upp i det. Men det går ju inte att blunda för undersökningar som säger att allt fler pensionärer lever i fattigdom. Att leva i fattigdom innebär alltså att man inte har pengar så att man klarar  grundutgifterna för mat, hyra, kläder med mera.

I alla fall så jämför ledarredaktören pensionärernas 1,4 miljoner i tillgångar med ungdomar, 20-29 år. I ungdomsgruppen är de genomsnittliga tillgångarna på 157 000 kronor. Ja, men det är väll självklart. Många pluggar - ingen blir rik på CSN. En hel del bor till och med hemma. Få har hus. Det är ju inte riktigt en rättvis jämförelse. Men det slutar inte här. Så här står det i ledaren:

"De som är pensionärer idag har en betydligt bättre pension än vad kommande generationer någonsin kommer att få. Dagens 20-åringar kommer att tvingas jobba tills de är 68 år och två månader om de ska komma upp i samma nivå som de som är födda 1930 fick när de gick i pension vid 65 års ålder. "

Så bara för att det kommer att bli ännu sämre så ska man inte kämpa för de som har det dåligt ställt? Personen menade att det är helt galet att sänka skatten på pensionärer. Det är ju där man kan dra in mycket pengar, menar hon. Ja, som sagt, jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.

Sedan har vi en annan sak. Israel och USA. Israel storsatsar tydligen på atomteknik enligt artikel från TT-AFP. Det står att det är fastställt att Israel har atomreaktorer. Med största sannolikhet så används Dimonaverket för att producera kärnvapen står det. Men Israel själva menar att atomreaktorerna är ett arbete för freden i mellanöstern. Israels infrastrukturminister berättade på en konferens i Paris, för cirka en vecka sedan, att det ska byggas en atomreaktor i Negevöknen. Den ska producera el och tanken är att Israel även ska sälja elen till grannländerna. Tanken var att bidra till bättre relationer mellan länderna.

- Målet med vår kärnenergi är att främja fred, sade han.

Det mest förvånande är ju att USA stöttar detta. USA har ju annars gått rätt in i länder som har kärnvapen och startat krig. Men här står USA bredvid och pratar om att det kan bidra till fred. Trots att det misstänks att Israel producerar kränvapen. Som sagt man vet inte om man ska skratta eller gråta.

Vem kan motstå renens milda blick? Inte jag i alla fall. Och nu har jag pratat med tre tjejer som känner som jag. De går på gymnasium i Norrköping och bestämde sig för att göra ett projektarbete i skolan om samer. De visste ingenting om samer när de började. Precis så var det för mig när jag började med min första uppsats om samerna på Högskolan i Halmstad. Norrköpingstjejerna sålde disktrasor och underkläder för att ha råd att åka till samiska veckan i Umeå. När de kom hit så var de helt hänförda. De önskade att de själva var samer, så att de fick vara en del av den här kulturen, och de var helt fast: de skulle återkomma till Sapmi så fort de fick tillfälle. Det var som att prata med mig själv för tio år sedan, det var kul.

Även i melodifestivalen var det ju samiskt inslag. Lars-Ante Kuhmunen var med i pausunderhållningen och som vanligt jojkade han på ett mycket mäktigt sätt. Det är kul att jojken blir allt mer synlig. Förra året var det ju Sofia Jannok som var med i melodifestivalens pausunderhållning, hon jojkade Waterloo då. Sofia Jannok och Lars-Ante Kuhmunen är ju de samiska artister som har synts mest för svenska folket. Sofia Jannok var sommarpratare i somras och Lars-Ante har till exempel varit hos Annika Lantz, där han bland annat jojkade "Golden Eye". På bilden uppträder han på Jokkmokks marknad för några år sedan.

Under melodifestivalen var jag till och med en god människa och ringde och röstade för att skänka lite pengar till Radiohjälpen. Två gånger ringde jag till och med. En lugn låt och en fartig låt valde jag. Jessica Andersson var min favorit. Den gick rakt in i mitt hjärta och har gått på repeat här på spotify. Erik Saade hade bäst show. Jag tyckte att låten var bra men showen var fantastisk.

Men Anna Bergendahl var en värdig vinnare. Låten är helt okej även om den inte tillhörde mina favoritet. Men den glädjen som hon utstrålade gick inte att ta miste på; den var äkta. När hon sade att detta var hennes livs lyckligaste ögonblick så tror jag faktiskt att det var sant. Det hade inte varit sant om någon av de äldre artisterna hade sagt det, tror jag. Men Anna var förmodligen den lyckligaste melodifestivalvinnaren någonsin. Hon var så äkta. Hon stod där med sina basketkängor och var bara sig själv rakt igenom. Och det ska verkligen ge utdelning och det gjorde det nu. Härligt att se.

Fast jag funderade lite smått på om Eurovision Song Contest nästan borde läggas ner. Efter en låt som Alexander Rybacks "fairytale" så går det inte att hitta en bättre vinnarlåt. Den har allt. Dessutom är ju Rybacks utstrålning och talang otrolig. Det är bara att lyfta på hatten för Norge. De är bättre än oss även på schlager.

Dagens Umeåväder: - 6 grader och sol

Just nu pågår samiska veckan i Umeå för fullt. Jag har varit på de föreläsningar som jag hunnit med; allt från en jurist som pratade om exploateringen av fjällen och vilka svårigheter det medför för renskötseln till filmproducenten Stig Wesslén och visningen av en av hans filmer - Från vinterviste till sommarfjäll.

Igår var jag åter igen med om en grej som jag råkar ut för nästan varje gång som det är något samiskt arrangemang. Det var en äldre kvinna, som satt bredvid mig på en föreläsning, som frågade:

- Är du från Sapmi?

- Nej, det är jag inte.

- Men du härstammar från Sapmi från början?

- Nej, inte det heller.

Kvinnan var väldigt glad för att jag som svensk intresserade mig för samerna. Men det är ett intressant fenomen det här. Senast på Jokkmokks marknad var det två kvinnor som frågade mig precis samma sak.

- Är du säker på att du inte är av samisk börd?

- Ja, vad släktforskningen har visat hittils så har jag inga samer i släkten.

- Vad konstigt, för du har precis de samiska dragen.

En del frågar mig inte ens om jag är samisk. En del går rätt på huvudfrågan och undrar vilken samesläkt jag tillhör. När en del hör att jag heter Johnsson så säger de:

- Ja, det är ju en sydsamisk släkt.

Jag önskar att jag kunde svara att jag var av samisk börd. Jag önskar att jag var en del av en så stor gemenskap och att jag tillhörde den kulturen som bygger på naturliv. Men det är en stor glädje att få möjlighet att ta del av samernas liv på det sättet som jag har gjort.

I dag fanns det möjlighet att åka efter ren utanför universitetet. Vilket ett och annat barn gärna gjorde. Några av hundarna såg också väldigt nyfikna ut, men de fick inte åka med.

Vid lunch, idag, uppträdde det nya bandet Àra som är en sammansättning av medlemmar från Glesbygdn och ett band till som jag inte minns namnet på. Sedan är det Simon Marainen som jojkar. Jag tror inte att jag har hört honom live tidigare. Men det var jättebra. Precis så där meditativt och känslofyllt som jojk ska vara.

Det verkar som att våren är i antågande även till Umeå. En del små bäckar börjar bli isfria och fåglarna kvittrar. Men den lilla jollen på älven står fortfarande helt på is. Så än är det fritt fram att gissa när älven är isfri.

Alla som går eller cyklar på vägarna har just nu ett mycket spännande liv. Först tar man sig förbi puckelpistar av is, för att plötsligt mötas av ett hav av smält snö, då hoppar man över och landar på en blankpolerad skidskobana.

Dagens Umeåväder:  Sol och + 4 grader

Idag har jag och några vänner varit på Bräntberget i Umeå. En jättehärlig dag, soligt, runt en minusgrad och en lång härlig pulkabacke framför oss. Vi fick ett eget vindskydd, tände elden och grillade korv. Ja, en bättre söndag är svårt att hitta. Man får så mycket energi av att vara ute i friska luften också.

Jag har inte varit på Bräntberget tidigare. Men det finns både slalombacke, lift, pulkabacke och många vindskydd med eldstäder. Det var bara att sätta sig på bussen och hoppa av i andra änden av Umeå, så var man framme. Hur smidigt som helst. Hit måste jag ta mig fler gånger.

Dagens Umeåväder: - 1 grad, sol till och från.

I helgen var det snöskulpturfestival i Umeå. Det var deltagare från flera olika länder som tävlade om att göra det snyggaste konstverket i snö. Det var ett samiskt tema på tävlingen. Jag gillade bäst den här piprökande samen. Det var också den som vann publikens pris. Ett annat lag hade gjort samiska skor, så kallade bällingar.

Nu är det mycket snö i Umeå. Det har snöat varje dag den senaste veckan. Min hyresvärd sade här om dagen, när hon var ute och skottade, att hon inte kan minnas att det har varit så här mycket snö i Umeå tidigare. Det blåser ganska rejält också så det bildas stora drivor av snö på vissa ställen. I Broparken till exempel har det blåst så mycket att bara toppen på gatlamporna syns.

Problemet är att ta sig fram, vare sig det är med bil, cykel (ja, i Umeå cyklar man oavsett väder) eller om man går. Helt plötsligt ligger det en stor snöhög mitt i vägen. Man går inte ut utan termobyxor när man ska plumsa i snön. Vintern har en annan nackdel också; torra händer. Jag har inte hittat någon handkräm som hjälper helt i en sådan här situation. Jag vill helst inte ta någon i hand just nu. För hur trevligt är det att skaka hand med ett sandpapper? De vita sprickorna spricker upp och börjar blöda när man minst anar det. Är det någon som har en mirakelkur mot supertorra händer och kyla?

Konstigt nog så saknar jag inte bilen trots kyla och blåst. Jag slipper skrapa rutor, har betydligt mindre utgifter, får armmuskler av att bära alla tunga kassar från matbutiken och får mer motion. Igår fick jag väldigt mycket motion rent av. Först gick jag hemifrån till universitetet på morgonen; 45 minuter. Sedan gick jag från Universitetet till stadsdelen Västerslätt; en och en halvtimmas promenad cirka. Och sedan från Västerslätt och hem; cirka en halvtimmas gångväg. Så benen får röra på sig.

Det har ställts ut en flotte på isen på älven. Det är tydligen en tradition. Sedan ska vi umebor gissa när flotten har vatten under sig istället för is. Förra året skedde det den 23 april. Ska bli intressant att se när det blir i år.

Dagens Umeåväder: - 3 grader, blåser och snöar.