Nu har jag adventspyntat i lägenheten. Det känns så mysigt när det första ljuset brinner och när mörkret lägger sig över staden vid halv tre på eftermiddagen så skänker adventsljusstakarna en stor portion glädje och ljus.   Vi har till och med fått lite bättre adventsväder här i Umeå. Regnet har tagit slut och idag har det varit minus tre grader och frost på marken. När det inte är snö får man vara glad för det lilla.

I dag har det varit skyltsöndag. Staden är julpyntad med vackra lampor, det sjöngs jullåtar och bjöds på glögg. Jag gick omkring och njöt av atmosfören. Fast jag måste medge att jag var väldigt trött för jag satt och spelade spel med vännerna till klockan tre i natt. Det är otroligt hur fort tiden kan gå ibland.  

Umeås luciatåg kom med häst och vagn. De framförde några låtar. Det har inte varit någon omröstning i tidningarna eller på stan kring vem som ska bli lucia. När jag hörde dem så insåg jag att här kan inte vem som helst vara med i luciatåget som det vara hemma i lilla Dalstorp. Nej, här är du tvungen att vara en ny Carola eller Helen Sjöholm. De har förmodligen valt ut de unga tjejerna med bäst sångröst i Umeå och sedan inbördes valt lucia. Jag gillar verkligen luciatraditionen.

Så vad har hänt sedan sist? Jag har varit hos tandläkaren. Inga hål. I fredags tog jag vaccinationssprutan också. Egentligen är det inte förrän i morgon, måndag, som vaccineringen av oss studenter börjar på Umeå Universitet. Men jag gick förbi Studenthälsan i fredags och kollade vilka tider de hade öppet. Då visade det sig att de hade börjat vaccinera personalen och att de hade några sprutor över för dagen. Så jag fick ta sprutan direkt. Det var bra så att jag slapp bli nervös. Sprutor är nämligen något av det värsta som världen har uppfunnit enligt mig. Jag var ganska rädd för att bli sjuk. Men jag har klarat mig med en handikappad arm och det kan jag leva med tills det går över.

Ha en riktigt bra första advent.

Kram från Umeå 

I går var det dags för andra gången i glasfusingkursen. Våra glashängen hade blivit brända i ugnen. Det var kul att se hur det blev i färdigt skick (se ovan). I går hade jag massproduktion. Det var kvantitet och inte kvalitet som gällde. Det kommer jag förmodligen ångra nästa gång när jag ser resultatet. Men tanken var mer att jag ville testa olika färger och storlekar av glaset tillsammans. Så nästa gång kan jag förhoppningsvis dra nytta av allt jag lärt mig och göra riktiga konstverk. Nåja, hoppas kan man ju... Men kul är det. Oerhört kul.

Vad har hänt mer sedan sist? Det var ett tag sedan jag skrev något nu och det beror på dels på att det har varit fullt upp men också på att jag prioriterar den riktiga världen. Facebook, msn (som för övrigt inte ens fungerar nu på min dator) och internet över huvudtaget har jag bestämt att ägna mindre tid åt. Så när jag väll skriver här på bloggen blir det kanske halva romaner. Men det får vara så.

I måndags hade vi filmkväll (vi är gruppen från juridikklassen) och frossade i godis, chips, gurka, dip och JULMUST. Det är bra med frosserikvällar ibland för då blir man lite äcklad och vill inte ha godis på ett tag. I alla fall fungerar jag så. Vi såg "slumdog millionaire". Jag har velat se den länge och jag tyckte att den var jättebra. Se den. Sedan kom ju grabbarna i gång och spelade NHL-spel. Plötsligt fick jag den där spelkonsolen i handen. Han vi var hos tyckte att jag skulle lära mig åka genom konerna. Ja, jag var ju ingen stjärna. Pucken for åt ett håll och hockeyspelaren åt ett annat och konerna som jag skulle åka igenom de var i helt andra änden av ishallen. Men kul var det och jag gav dom andra ett gott skratt och det bjuder jag så gärna på.

I går var den nuvarande gruppen (från kursen i mediejuridik) på Migrationsverket. Vi fick verkligen insyn i verkligheten där. Vår skoluppgift var att hämta ut några allmänna handlingar. Det tog tid. Handlingar ska lämnas ut skyndsamt. När vi hade väntat i två timmar efter att vi frågade efter handlingarna (som borde ha kunnat tas fram på tio minuter) så kommer kvinnan och säger att vi får komma tillbaks efter två timmar igen. Ja, servicenivån var under all kritik. Men till slut fick vi våra handlingar och då blev vi jätteförvånade för då hade vi laddat upp för strid (eller jag hade gjort det i alla fall). Det värsta är att jag tror att det hade varit annorlunda om jag hade visat upp mitt journalistleg och kommit dit i tjänsten. Då hade de nog tänkt att "sköter vi inte det här bra kan det bli negativ publicitet". Men studenter, vi har väll all tid i världen att vänta medan hon dricker kaffe och skvallrar med arbetskamraterna. Man blir upprörd.

Det värsta var att när vi satt där (ensamma, för alla asylsökande och anra som var där hade fått hjälp) så hör vi ett fasansfullt skrik och plötsligt går ett larm. Vi ser skuggor som speglar sig från ett mottagningsrum och förstår att där inne pågår något. Förmodligen fick kvinnan som gick in strax innan ett negativt besked om att hon inte får stana i Sverige. Plötsligt kommer en kvinna ut och tittar ut mot gården; "vi väntar på en ambulans", säger hon. Hade kvinnan försökt ta sitt liv? Eller föll hon bara ihop av utmattning när hon insåg att allt kämpande var förgäves? Känslan var att det inte var allt för ovanligt att sådant här skedde. Usch, vilket hemskt ställe att jobba på.

Den stora diskussionen i Umeå denna veckan har varit att Umeå kommun vill förbjuda folk att snusa under arbetsdagen (alltså även på raster). Sedan tidigare finns det ett rökförbud men nu vill politikerna gå ett steg längre. De flesta partier verkade vara väldigt överens kring detta. Men det har blivit en enorm invånarprotest. Snuset är heligt. I dag läste jag en kul ironisk insändare i VF. Det var en kvinna som tyckte att det finns mycket mer som Umeå kommun kan förbjuda hos sina anställda för att främja hälsan. Så här skriver hon (valda delar): 

"Det glädjer mig att Umeå kommun äntligen tar itu med de högklackade skorna och förbjuder dem på arbetstid så att de anställda inte får rygg- och hälsenskador"

"Vi är stolta över att bo i en kommun där skriftarbete är förbjudet så att folk går och lägger sig i tid och inte får sömnbrist"

" Alla kaffeautomater och kakfat kommer att förbjudas för tandtrollsinvasion och koffeinrus passar sig inte på arbetstid".

Ja, hon hade många roliga exempel. Politikerna har nu vänt. Från att ha varit eniga i kommunstyrelsens arbetsutskott så röstades förslaget ned i kommunstyrelsen (att det blir en sådan "kovändning" är ovanligt) och det kan inte ses som något annat än att politikerna faktiskt har lyssnat på medborgarna. Bra.

För övrigt så är Umeå inne i sin regnperiod. Det regnar, regnar och regnar. Men det är tydligen i slutet av oktober och november som det brukar regna här i Umeå. Resten av året är det mest uppehåll, om man får tro dom som bor här. När snön kommer så kommer solen tillbaks sägs det. Jag hoppas på det. Jag kan leva med en månads regn eftersom jag är van vid regn nio månader om året konstant.

Ha det jättebra så hörs vi snart igen.

Jag tycker att det är jätteviktigt att kvinnorna kommer in i politiken allt mer. Det ska inte bara vara 50-60-åriga män i kostym som sitter i fullmäktige och beslutar. Det ska vara båda könen, alla åldrar och från olika yrken och samhällsklasser. Därför blir jag så ledsen när jag hör att flera kvinnor i toppositioner inom politiken här i Västerbotten verkar tappa verklighetsförankring och bli makt- och pengagalna.

I dag stod det i Västerbottens Folkblad om två kvinnliga kommunalråd från olika kommuner utanför Umeå (Vindeln och Vilhelmina). Flera kommuner här har det tydligen så att om kommunalråden blir sjuka får de vara hemma med full lön. Ingen karensdag och ingen sjuklön. Detta gäller i upp till en månad. Kan ju tyckas lite konstigt att dessa regler har kommit till. Men det som är ännu konstigare är kommunalrådens kommentar.

Det första kvinnliga kommunalrådet sa:

- Jag är ju även kommunalråd när jag ligger och sover. Det är ett uppdrag, inte ett arbete.

Det andra kvinnliga kommunalrådet sa:

- Jobbet som jag skulle ha gjort den dagen ligger ju kvar till nästa dag, så då måste jag göra det då istället.

Jaha. Kommentarer överflödiga egentligen. För det första, kommunalråd nummer 2, så är det så för de flesta som jobbar. Arbetet ligger kvar och när man kommer tillbaks efter att ha varit sjuk får man jobba dubbelt så mycket och helst dubbelt så fort för att få undan jobbhögarna. Så är verkligheten för de flesta, men inte får vi vara hemma med lön för det. Nej, karensdag och sjuklön gäller för de allra flesta. Dessutom måste man stressa ihjäl sig efter man varit sjuk och sitta hemma och vara stressad när man är sjuk för att högarna växer. Idag får många inte jobba övertid på grund av ekonomiska besparingar, så efter att ha varit sjuk kan jag lova att det finns en hel del som istället stannar kvar gratis och försöker få undan en del jobb. Vad säger fru kommunalråd om det?

När det gäller första kommunalrådet; jag antar att alla som har ett jobb har det jobbet även när de sover. Skulle det betyda att alla får lön hela tiden? Toppen. Fast att vara kommunalråd skulle ju inte tolkas som ett jobb utan som ett uppdrag. Då kanske de som jobbar som fackliga företrädare på stora företag skulle få lön dygnet runt också när de är sjuka? Den kärva sanningen är att många fackligt aktiv inte får någon ersättning alls utan gör det för att de tror på saken.

Jag säger bara suck och hoppas att någon öppnar dessa kvinnors ögon.

I helgen stod det om en annan kvinnlig politiker i någon av Umeås kringkommuner. Denna politiker hade blivit djupt upprörd över att det fanns en dödsannons i både VF och VK som inte var skriven på svenska. Poltikern menade att allt som står i tidningen ska vara på svenska. Det ska inte finnas minsta ord på något annat språk, menade hon. Då kommer ju frågan; varför var hon tvungen att veta vad det stod i dödsannonsen om hon inte kände personen? 

 Chefredaktören hade svarat att annonser betalar man för och tidningen försöker ju självklart få önskemålen från den som betalar uppfyllda. Skulle politikern reagera likadant om det var en annons från en butik där det stod på engelska?

I alla fall så var det en rolig insändare appropå det här idag. Personen hade skrivit att Skellefteå AIK:s tränare heter Hans Särkijärvi. Det stod vidare att Särkijärvi är finska och betyder Mörtsjö. I fortsättningen borde tidningarna alltså skriva Hans Mörtsjö menade insändaren med en starkt ironisk underton. Riktigt kul.

Nu händer det saker igen. Full fart som vanligt. Jag har precis kommit hem från en glasfusingkurs som började idag. Jätteroligt. Kul att få göra något kreativt. Vi får göra olika hängen, i glas, till halsband. Idag hann jag göra två olika och till nästa gång ska de ha varit inne i ugnen i 800 grader. Ska bli kul att se hur de ser ut då. Vi fick lära oss två olika tekniker (eller egentligen går det ut på att man har hänget inne i ugnen i olika temperaturer och därmed ser de olika ut när de är klara). Jag gjorde en av varje i alla fall. Om de ser bra ut kanske jag lägger ut något bild här i nästa vecka. Så nu ska jag ägna mig åt att sitta på internet och inspireras av vad man kan göra för olika sorters hängen som ändå inte är allt för avancerade. Idag koncentrerade jag mig bara på att para ihop olika färger. Olika mönster och former får bli längre fram på kursen känner jag.

Igår var vi i "stressgänget" (vi som ska bli avstressade och är med i forskningsprojektet) ute i skogen igen. Det är så härligt. Jag tänkte att ni skulle få följa med och se hur det ser ut där. Igår var det till och med en vinterkänsla för inne i skogen låg lite snö kvar sedan i helgen. Här i stan är det lite lite puder på gräsmattan, men det är knappt så att det syns. Igår frös jag inte i skogen. Jag hade pälsat på mig alla de tjockaste vinterkläderna, så det blev nästan väl bra. Men det är bättre det än att det tar timmar att tina upp som sist. Så här ser det ut på vår relaxplats på jorden. Igår var det strålande sol och blå himmel när vi kom fram. Det har varit lite grått t.o.m i Umeå ett tag annars. Men igår var solen tillbaks.

Men det går fort nu och det är inte många timmar som solen är uppe.

Så här ser det ut där vi kliver ur bilen, fyra kilometer från stora vägen och en bit till från närmsta bebyggelse.

Här är våran lägereld. Tevattnet håller på att värmas och sittunderlagen har lagts ut på våra "stolar".

Fikat har dukats fram inne i vindskyddet. Det är nog den bästa stunden, det är alla överens om, när vi sitter runt lägerelden, fikar och pratar om allt mellan himmel och jord.

Efter fikat gick vi på varsin promenad för att hitta lugnet i oss själva. Jag gick genom skogen och kom efter en stund fram till en äng. Det var nästan en magisk känsla där; det började skymma och dimman låg över det vintervita fältet.

Vid kanten av åkern låg en gammal lada som hade sett sina bästa dagar. Den har förmodligen sett mycket genom åren. I närheten av "vår" plats ligger även ruinerna från ett nybyggarhus. Det har tydligen bott folk här väldigt länge, då var det nästan en hel by här mitt ute i skogen. Känns underligt idag.

Jag ville verkligen inte åka hem igår. Det var så härligt. Nu dröjer det dessutom ett tag innan jag kan vara med för det är mycket i skolan. I morgon har vi vårt första seminarium. Det handlar om yttrandefrihet och tryckfrihet. Ska bli intressant att se hur det går. Framförallt har jag ju ingen aning om hur de här lärarna lägger upp ett seminarium och det gör mig lite smånervös trots att det känns som att jag kan ämnet ganska bra.

Så nu är det väll dags att gå och sova så att jag är klar i huvudet till seminariumet.

Det har hänt ganska mycket denna veckan. Den började med tenta tidigt i måndagsmorse i juridisk översiktskurs. Först virrade jag runt en bra stund på universitetsområdet och sjukhusområdet utan att hitta tentasalarna. Jag fick fråga mig fram och de låg långt bort från allt, gömda av skog runt omkring, så det var nog inte bara jag med mitt dåliga lokalsinne som hade svårt att hitta. Tentan pågick i fem timmar och jag satt tiden ut liksom många andra. För att bara vara sex frågor så är fem timmar ganska lång tid men det gick att skriva ganska mycket. En del uppgifter skulle man ju dessutom räkna matte på. Det kändes bra. Det var ingen fråga som jag stod helt frågande till och inte fattade alls. Men det är ju ändå svårt att säga om man får godkännt. Det beror ju på hur hårda lärarna som rättar är. Det kan bli allt från IG till VG. Men jag borde ha klarat det. Det tror jag.

På tisdagen var det tentafest. Vi i vår grupp började med taco hemma hos en av killarna. Jag kommer verkligen sakna gruppen. Vi har haft så himla kul ihop. Men vi har redan planerat in att träffas nästa vecka, så det känns bra. Vi träffade en av de ndra grupperna i klassen på E-puben sedan och efter det gick vi till Corona, utestället på universitetsområdet. De flesta av oss i min grupp gick ganska snart. Det var trots allt tisdag och vi var ganska trötta. Men att det var tisdag märktes inte där. Det var fullt med folk. Det är kul med studenter, då kan man ta lördag mitt i veckan om man vill och på helgen kan man sitta och plugga dygnet runt (som vi gjorde när det var tenta i måndags). Veckodagarna spelar inte så stor roll.

Corona, som vi besökte, råkade för övrigt ut för ett stort rån i lördags. De hade haft halloweenfest. När ägaren och en anställd skulle gå hem och låsa vid halv fem på söndagsmorgonen så hoppade det fram tre killar med halloweenmasker. Rånarna riktade pistoler mot deras huvuden, tvingade in dem i kassarummet och bakband dem där med buntband. Rånarna fick med sig några hundra tusen kronor. Men buntbanden var inte så lyckade. Ägaren och den anställda lyckades ta sig loss gansk snart och ringa polisen. Men rånarna hann undan och har inte hittats.

I går, torsdag, började den nya kursen och jag är lite skeptisk. Först och främst så saknar jag min gamla klass. Det visade sig att mediejuridiken är en del i medie- och kommunikationsprogrammet. Så de felsta har redan läst ihop i ett och ett halvt år. Dessutom utbildar de sig till informatörer och är alltså på "andra" sidan jämfört med oss journalister. Men lagarna är ju de samma i alla fall. Men jag har en känsla av att det kan bli lite för lätt nivå för mig som trots allt har jobbat med de här frågorna dagligen i fem år. Jag var ju ute efter lite fördjupning. Men å andra sidan så finns det ju en fördel med om det blir ganska enkelt, då behöver jag ju inte stressa så mycket. Jag kan redan konstatera att det är jättenyttigt med en repetition i lagarna kring Sekretess, tryckfrihet och offentlighetsprincipen.

I veckan har också en stresstudie som jag är med i börjat. Vi är några personer som har varit mycket stressade, har mycket runt oss och lätt hamnar i stressade situationer som ska "undersökas". Det började med att vi fick sova med klockor som mätte hur mycket vi rörde oss och hur djupt vi sov. Sedan fick vi fylla i en enkät med massa frågor. Nu kommer själva testet. Halva gruppen (den jag är med i ) ska vara ute i skogen några timmar i veckan och den andra gruppen ska få slöjda några timmar i veckan. Jag inser redan vilket privilegium det är att ha blivit uttagen. Vi är vid ett ställe som heter Bäcksjön, några mil utanför Umeå. Det är ett ställe i skogen nära den sjön som Sveriges Lantbruksuniversitet (som står bakom studien), Skogsstyrelsen och Stresskliniken brukar använda sig av vid sådana här studier.

Det kommer att gå till ungefär likadant varje gång. Vi tände en eld och satt där och fikade. Första gången ägnade vi ju mest åt att lära känna varandra. Vi var fyra kvinnor i olika åldrar. Men det märktes väldigt snart att vi hade många likheter; erfarenheten av stress och arbetsplatser som orsakade stress framförallt. Men det märktes också att vi var samma typ av människor; sådana som vill ha mycket omrking sig och ser till att det alltid händer saker. Det finns inte mycket som slår att sitta vid en lägereld ute i skogen. Lågornas sken är så avslappnande och får mig att må så himla bra. Dessutom smakar mat extra bra när man är ute så. Kaffe och te kokades direkt över elden. Sedan gick vi en promenad tillsammans för att lära känna omgivningen lite. Jag ser verkligen fram emot nästa gång.

Det enda var att det var oerhört kallt. Jag tyckte ändå att jag hade tagit på mig gnska mycket. Men nästa gång blir det dubbelt så mycket kläder. Det var runt en plusgrad och sitter man myket still så blir man snart avkyld. Tog flera timmar att tina upp när jag kom in. Men det var det värt.