Hej,

Nu är vintern fantastisk. Massor av snö, snödjupet ligger på en meter ungefär, och solen börjar att värma. Vårvintern, som nu närmar sig med stormsteg, är en ljuvlig tid för vinteraktiviteter.

Det är så vackert nu. Jag hörde en fin kommentar utanför konsum idag. En äldre man sade:

- Vi har det bra, vi har kvar heligheten (och pekade på kyrkan) och har inga inbördeskrig.

Så trots att snön ligger djup på taket (och runt omkring), så är det inte bara tomten som är vaken. Tvärt om kanske, här på gården skottade Robin och hans bror tak hela helgen.

Själv var jag och hjälpte till på ponnyridning vid slalombackarna. Det var verkligen uppskattat av barnen. Det var lite andra kringaktiviteter, som att bygga en snöborg också, så det var en lämplig dag för att göra lite reklam för stallet och ha ponnyridning. Här förbereder vi Eilert som körde släde med barnen och föräldrarna.  

Jag åkte med en bit från stallet och ner till byn, var jättemysigt. Kändes som att man förflyttade sig bakåt i tiden.

Igår var Robin med i stallet och red för första gången i sitt liv. Jättekul att han ville följa med och det gick dessutom jättebra. 

Själv försöker jag tillbringa ganska mycket tid på hästryggen nu igen. Här rider jag Bylur, vår islandshäst. Men annars rider jag de två större hästarna mest. Totalt är det tre hästar i stallet och de är väldigt olika, så det är kul att man kan variera sig.

Förra helgen köpte vi hastigt en ny bil (nåja, inte ny, men ny för oss). Vi slog till direkt. Vi har mer och mer fått behov av en bil till. Och den här har skött sig väldigt bra första veckan. Fast vissa morgnar ser den ut som att den tror att den har hamnat i nordpolen med alla istappar som hänger ner från den.

Ha det jättebra och njut av snön ni som har lycka att ha den kvar.

Dagens Joesjöväder: - 2 grader (- 20 grader i morse), snöat lite och varit lite sol.    

Första helgen i februari är det alltid Jokkmokks marknad, en gammal och kär tradition. Förra året var det ett uppehåll eftersom jag var på skrivarkurs och kompisen fick barn i den vevan. Men nu var vi tillbaks och njöt.

Det var mitt sjunde år i år. Men det är ju ingenting jämfört med hur länge en del har varit på marknaden. Det är inte ovanligt att träffa på folk som har varit där i 30-35 år. Det verkar som att det blir ett beroende av att återvända varje år. Kylan, snön, det samiska hantverket, konserterna, stunderna vid lägerelden, gemenskapen på skolan där vi bor, renarna, all glädje och mycket mycket mer.

I år var det verkligen kallt. - 40 grader och på nätterna ännu kallare. Så vi var inte ute så långa stunder i taget. Men det är bra att det finns många ställen att gå in och värma sig på en stund. Och konstigt nog så frös jag inte direkt trots den extrema kylan. Jag har väll äntligen lärt mig hur man klär sig. Jag minns de första åren när jag hade på tok för tunna vantar och skor. Jag trodde att jag skulle förfrysa hela kroppen och funderade allvarligt på att inte gå ut mer.

Renrajden går genom byn varje dag. De första åren försökte jag trängas med allt folk för att få en skymt av den. Men i år kände jag inget behov av att se den och då dyker den upp mitt framför fötterna på mig. Konstigt men trevligt.

Vild-Hasse var på marknaden som vanligt. Han sålde sin korv och lite annat från vilda djur.

Vi sover på Östra skolan varje år, i klassrum 25. Det gör vi alltid. Det är så roligt att komma tillbaks och se att de flesta återvänder från år till år. Det blir som gamla bekanta som man bara träffar en gång per år och vissa sidor av varandra lär vi känna väldigt väl ( som vad man tycker är roligast på marknaden) men vi har ingen aning om vad de andra jobbar med t.ex Lite roligt.

Här var mitt lilla kryp-in. Vi kom bland de första i år och kunde därför få hela och fräscha madrasser. Det är inte alltid man lyckas med. Dessutom kan man välja en plats nära ett uttag, för att ladda mobiler och kameror, när man kommer först. Det är riktigt bra.

Det blev en lite kortare variant i år. Kompisen åkte hem redan på fredagkväll och jag på lördag förmiddag. Men vi hann med mycket ändå. Jag köpte på mig varma kläder, Gaahkko - det fantastiska goda samiska brödet (glödkaka på svenska), varma sulor och lite annat smått och gott.

Det var så otroligt vackert på hemvägen. Här är en bit utanför Sorsele på väg mot Tärna.

Nu har vi kommit närmare Tärnaby och befinner oss på Blå vägen och det är blå timmen. Väldigt blått och vackert blir det.

Det har varit fullt upp ett tag nu. Har hoppat in och jobbat extra på Fjällhotellet i Tärnaby, har också gjort några jobb åt Västerbottens-Kuriren här uppe i Tärnaby. Dessutom har jag börjat att röra mer på mig igen, känns oerhört bra. I lördags var det slalom, i söndags ridning och igår längdskidor. Det är en fantastisk lyx att bo här i fjällen och ha skidbackar, som har fostrat många världsstjärnor, bara en liten bit bort. Och det finns många fina preparerade längdskidspår också. När jag har blivit lite duktigare skulle jag vilja testa längdspåret som går uppe på kalfjället. Vore härligt.

Jag har dessutom hittat ett stall. Jag som är och förblir en hästtjej är fantastiskt glad för det. När man, som jag, har ridit större delen av livet så är det något i livet som saknas när inte hästarna finns där. I det här stallet så har de en oerhört bra lösning. Det finns tre hästar och alla medlemmar, vi är runt tio stycken, delar på hästarna. Det finns ett stallschema så att man har hand om stallet några dagar i veckan morgon och kväll. Och så rider man några gånger i veckan. Alla som är med vill hålla på med hästar, men ingen har tillräckligt med tid för att ha en egen häst. Så ett hästkollektiv är ju en lysande idé. Jag är så glad att jag har hittat det här stället. Och det är så fantastiska ridvägar. Man ser fjällen nästan överallt och kan rida upp en bit på fjällen. Så oerthört lyxigt!

Ha det bra alla hjärtans dag allihop. Nu ska jag ut på en promenad i snön, se om jag ser några ripor, rådjur eller kanske räven.  

Dagens Joesjöväder: 0 grader och snöar rikligt, snödjup:84 cm