När jag har sökt lite mer på internet så inser jag att min första bäver nog inte alls var en bäver. Det var ju typiskt... Men det är faktiskt troligare att det är en bisam. Den kallas även minibäver har jag fått lära mig här på internet. Men är helt enkelt mindre. Den finns dessutom längs kusten i Västerbotten. Visserligen finns det ju bävrar här också (fast kanske inte nästan mitt i stan) och de måste ju vara små innan de blir stora.

Men om man lägger ihop ett plus ett så är det mest sannolikt att det är en bisam. Men är det någon som med säkerhet kan säga vad det är? Någon som är duktig på de här djuren?

Dagens Umeåväder: Sol och + 12 grader (och då är det bara förmiddag ännu)  

   Efter jobbet idag så gick jag längs älven för att njuta av lite vårtrevligheter. Och det fanns ännu mer än jag kunde ana. Dessutom var det väldigt tur att jag hade med mig kameran med tanke på vad jag fick se i vattnet. Men det återkommer vi till.

För en och en halv vecka sedan låg det fortfarande snö och isen på älven var tjock. Men nu blommar det överallt och vårfåglarna har kommit. Det är svårt att hänga med.

   På min promenad hem så upptäckte jag att knopparna på träden är ganska stora. Igår såg jag inte ett enda träd med knoppar. Så här händer det saker snabbt.

   Blommorna avlöste varandra. Vitsippor. Mormor brukar prata om att de brukar komma till min födelsedag ungefär och det är en månad kvar dit.

   Skilla. Det får mig att tänka på Kalmar. Hela den småländska staden svämmar över av små blå Skilla på våren. Det är så vackert.

   Blåsippor. De är extremt ovanliga i södra Sverige. Men här längs Umeälven fanns det gott om dom.

Backskärvfröet. Har jag aldrig sett tidigare.

   Tussilago.Det har jag inte sett så många av i år.

   Påskliljor. Jag är van vid att blommorna kommer i olika etapper under våren. Men här i norrlad sker allt samtidigt och lika fort blir det sommar. Redan i helgen hörde jag att det kunde bli upp mot 20 grader varmt.

   I södra Sverige var det tussilagona och den här lilla nippertipp-fågeln som var de första vårtecknen. Jag stod länge och kollade på sädesärlan.

När sädesärlan springer omkring där på isen så får jag plötsligt syn på något annat. Något brunt som rör på sig. Min första tanke var att det var en igelkott som på något sätt tagit sig ut på isen. Stackars parvel, tänkte jag. Den lär inte överleva länge. Men hur stor är sannolikheten att en igelkott tar sig ut på ett isflak? Inte så stor. I det här fallet var sannolikheten så liten att jag ganska snabbt kom fram till att det inte var en igelkott. Den hade ju faktiskt inte ens taggar även om pälsen såg lite taggig ut. Det liknade mest ett ganska stort marsvin. Jag stod länge och tittade på hur den gnagde på en gren.

   Det var det här som jag stod några meter i från och tittade på. Jag var tvungen att fråga en man med barnvagn som gick förbi om han visste vad det var för djur. Men när jag började prata så blev djuret medveten om att det fanns människor i närheten och dök snabbt ner i älven.

- Tror du inte att det är en bäver, sade mannen.

- En BÄVER???? Är inte dom större?

Mannen trodde inte att dom var speciellt stora, men han kunde inte med säkerhet säga att det faktiskt var en bäver. Men när jag kom hem och googlade på bäver så måste jag säga att det kan inte vara något annat som jag såg. Min första bäver. I alla fall vad jag vet om. Det känns stort att ha stått bara några meter i från den.

Sedan upptäckte jag flera konstiga fåglar som jag inte kände igen sedan innan. Så när jag kom hem så satte jag mig med fågelboken och jämförde. Jag kom fram till att det måste varit knipa och storskrake som jag såg.

   Knipa. Hannarna har en karaktäristisk vit fläck på sidan av huvudet. Sedan har de svartgrönt huvud ovh svartvit randig rygg. Honorna är grå med chokladbrunt huvud och ett vitt band på halsen. Det känns ju som att det stämmer.

Storskrake. Honan har brunt huvud med en tofs som står bakåt och blågrå kropp. Hannen är väldigt svart och vit. Han har ingen tofs. De har röda ben och röd näbb med krok i änden.

   Änderna vilar ut på de sista isflaken som nu flyter omkring i älven.

Tänk vad mycket man kan se på en vanlig promenad hem från jobbet. Det gäller bara att ta sig tid och se upp. Det är något som jag är allt för dålig på. Oftast tittar man utan att egentligen se. Men vilka upplevelser det kan bli om man väljer att vara här och nu och studera allt liv som börjat spira.

I sommar ska jag bli lokalredaktör igen. Då ska jag jobba som inlandsreporter med fokus på Vilhelmina- och Storumans kommuner (där Tärnaby/Hemavan ligger). Det ser jag verkligen fram emot. Slippa stadsluften och få vara i fjällmiljö en hel sommar. Jag kan inte tänka mig något bättre sommarvikariat. Reportern som i vanliga fall jobbar i inlandet ska få mitt jobb i sommar, vi byter rätt av, och han verkar vara lika glad för att få komma in till stan ett tag.

Men nu kan det bli 30 mil enkel väg till ett jobb. Men vad gör det när sommarpratarna sätter i gång och man har vackra fjäll och klarblå sjöar utanför bilfönstret?

Påskhelgen firas på VK:s redaktion i Umeå. Jag jobbar med andra ord. Men det gör mig inte så mycket. Jag får långledigt nästa helg istället och åker till fjällen. Denna helgen är ju hela Umeå i Tärnaby och Hemavan, nästa helg blir det mer lugn och ro.

Ha en riktigt glad påsk allihop!

Kram från ett vårfint Umeå

Dagens Umeåväder: Sol och molnigt om vartannat, + 10 grader 

   För en vecka sedan var det lite frustration på redaktionen. Det visade sig nämligen att våren hade nått Lycksele och Skellefteå, men inte Umeå. Men nu verkar det som att våren har kommit även till Umeå. Och det gick riktigt snabbt.

   På en vecka har i princip all snö försvunnit och isen har börjat öppna upp sig och flyter nu omkring som stora isflak i Umeälven.

   I veckan tog jag en promenad på Bölesholmarna och fåglarna hade anlänt.

   Det var kanadagäss och måsar som guppade omkring i det kalla vattnet. Och så änderna som har övervintrat här.

   Jag stog länge och kollade på två hackspettar som kilade upp och ner för träden. Tyvärr fick jag ingen bild på dem. Kanadagässen var mer villiga fotomodeller.

Det är som att hela naturen får mer liv nu. Ja, inte bara naturen. Människorna är gladare och ser energiskare ut också.

Dagens Umeåväder: Sol, + 12 grader och hård blåst

I lördags vaknade jag upp i Joesjö, halvsatte mig upp i sängen medan pojkvännen fortfarande halvsov bredvid, såg ut genom fönstret och...Nej. Det blåste. Vi som hade planerat att åka slalom om vädret var okej. Men det var det inte. Det kunde vi konstatera ganska snart. Om det blåste så pass här nere på marken så skulle det blåsa väldigt mycket uppe på fjället. Så slalolm var inte att tänka på.

Plan nummer två var att åka till Mosjoen (är inte så många mil från Joesjö) och titta på sprinttävlingarna där bland annat Petter Northug och Emil Jönsson var med. Men den idén fick vi också spola eftersom fjällvägen hade drevat igen.

Vi valde då ett tredje alternativ: längdskidor. Kungsledenrännet gick av stapeln i lördags. En åtta mil lång skidtävling mellan Hemavan och Ammarnäs. På fjället blåste det full storm och var ingen sikt alls. Så de stackars skidåkarna hade nog ett äventyr som de sent ska glömma. Men vi valde att stanna nere "på marken" och där gick det bra. Ett tag tittade till och med solen fram och då blev det jättevarmt och man fick ta av vantarna och knäppa upp jackan.

Jag har inte åkt längdskidor sedan högstadiet. Så det var väll snarare skidorna som var ute och åkte med mig emellanåt. Men det var kul. Är ju alltid skönt att komma ut och se fjällen torna upp sig runt omkring.

Efter fikapausen, på ett ställe inne i skogen där det var lä, så skulle vi ta oss uppför en seg backe. Det var lättast att gå. Fördelningen av vem som skulle bära vad blev väll inte så rättvis, men det blev till min fördel. Medan Robin fick bära båda skidorna hade jag stavarna och fikat i ryggsäcken.

Vi hade äkta Västerbottenskidor, den gamla varianten som man har vanliga skor till och spänner fast. Om det berodde på mig, skorna eller skidorna ska vi låta vara osagt men skidorna tyckte om att dra till vänster. I några nedförsbackar var det väldigt nära att det blev hård närkontakt med några små sega fjällbjörkar.

   Här är vi nästan hemma igen i vackra Joesjö.

   Efter skidturen åkte vi in till Tärnaby. Vi stannade på vägen där en vacker vy öppnade sig.

Molnet såg speciellt ut, nästan som ett ufo som är på väg att landa.

   Vi åt middag på Tärna Vilt. Restaurangen är byggd som en kåta. Jättemysigt.

   Det var buffé med bland annat röding och hjortskav.

   På vägen tillbaks åkte vi in och fikade hos ett trevligt par som är vänner till Robin. De hade oerhört sociala får. De såg ut ungefär som hundarna när de vill ha något extra gott.

   Jag har köpt en ny kamera (liten och smidig eftersom jag inser att jag inte orkar bära runt på en systemkamera) och den har ansiktsigenkänning på katt och hund. Men inte på får. Lite dåligt...

Var ute och fotade lite på kvällen i det fina ljuset.

   Idag när jag gick hem från jobbet så kollade jag lite i älvkanten efter små tussilagoknoppar. Men de såg jag inte. Men plötsligt lyste det blått i det bruna gräset. Skilla! Och sedan ännu mer blått. Och lite länge bort upptäckte jag till min häpnad vitsippor. Det finns ju knappt här. Men det var ett stort område med både utslagna vitsippor och knoppar. Och mitt i allt en förvildad lila krokus. Igår när vi åkte från Joesjö till Umeå såg jag dessutom en tofsvipa traska omkring på en åker. Så nu har nog våren kommit till Umeå också även om ganska mycket av snön är kvar.

Dagens Umeåväder: Sol och + 10 grader

Just nu består Umeå av en enda gråbrun sörja. Det är så sorgligt att se de sorgsna snöhögarna som sakta smälter bort och de stora vattenpölarna som krigar sig fram på trottoarerna.

Vägarna är snöfria nu. Men gräsmattorna är ännu täckta, som här i Broparken, och på Umeälven ligger isen tjock men med ganska djupa lager vatten på sig.

Så här ska inte världen se ut. Låt pinan bli kort. När det väl börjat smälta så kan det få gå fort, för tristare än så här kan inget se ut.

   Men jag har en tillflyktsort: jag tar bussen till fjällen, till fantastiska Joesjö.

     Där ligger snön ännu djup och vit. Där har nederbörden kommit i snö den senaste månaden och det ser fortfarande så där drömskt och vackert ut.

    Den här stugan syntes knappt bakom all snö.

   Just nu är det nog mer snö än det varit på hela vintern. Vallarna är enormt höga. Det var precis att jag kunde se över dem på vissa ställen.

   Så här glad blir jag av att se att det finns ställen som inte består av en gråbrun dimma. Länge leve snön.

Men det ska sägas att i ärlighetens namn så börjar det bli plusgrader även i fjällen. Jag som vill åka slalom en sista gång innan säsongen är slut. Vi får väll se hur det blir med det.

Dagens Umeåväder: Totalt igenmolnigt, + 3 grader, dimmigt och duggregn emellanåt.