Hej,

Jag har förstått att det nästan är sommarvärme vissa dagar i södra Sverige. Det är det inte här. Men å andra sidan hade något varit väldigt fel med klimatet om snön redan hade varit borta här i fjällen.

I söndags var vi ute en tur på fjället. Det var första gången i vinter. Det kan ju tyckas opraktiskt att göra det när man hoppar på kryckor och det inte är speciellt smidigt att ta sig fram. Men jag fick sitta i skoterpulkan. Satt på renskinn med en filt över mig, det var oerhört mysigt. Kändes som att jag var fem år igen eller något i den stilen. Men några fördelar ska man ju ha med ett skadat knä.

Det är lika fascinerande varje gång att komma upp på fjället. Att det finns en så vacker värld. Det är vitt så långt ögat kan se och så rofyllt. Jag kan inte tänka mig något lyxigare än att få tillbringa några timmar, för att inte säga en hel dag, på fjället.

Igår var vi och lyssnade på Ola Skinnarmo som hade föredrag på Framtidsdagen i Tärnaby. Det var väldigt inspirerande. Allt är möjligt. Om du tror att du kan det, så kan du det. Oavsett vad andra säger. Med andra ord: precis allt är möjligt. Det konstiga är att man tror på honom. Han är bara en vanlig göteborgare som har skidat till Sydpolen (som yngsta någonsin i världen!). Kan han så kan väll jag. Men Ola Skinnarmo är nog ingen vanlig Svensson. Och jag har nog ingen lust att skida 110 mil i 50-60 graders kyla. Men något mindre äventyr skulle jag gärna utsätta mig för. Något på lite närmare håll. Ska bara komma på vad jag ska göra först. Jag tar gärna emot tips på vad för utmaningar som ni tycker att jag ska ta mig an när knät är läkt.

När vi kom hem så var det en annan form av äventyr som mötte oss. Det hade blivit stopp i något rör. När man spolade i toaletten så kom det upp i duschen. Inte så mysigt. Robin höll på bra länge för att få ordning på det. Men till slut sade det slurp och det löste sig. Den tillfälligt handikappade flickvännen var inte till så stor nytta. Hon satt med sin fil och flingor och kollade in vilket sorts fönster som skulle vara finast till huset. Mycket trivsammare.

På tal om att vara handikappad. Jag förstår plötsligt vilket problem alla trappor är. Jag har ju ändå kryckor, men trappor är besvärliga. Men jag tänker på dem som sitter i rullstol, de blir ju utestängda från så många platser. Bara en hög list kan ställa till med problem om man inte är uppmärksam. Det är bra att alla offentliga ställen ska handikappanpassas.

En dag såg vi en bäver i ån. Det var lite häftigt. Den finns på fotot här, men jag vet att det är en bedrövlig bild och att djuret knappt syns. Jag får skylla på att jag stod innanför fönstret, det var mycket träd i vägen,
snöade/regnade och dessutom var det en bit ner till bävern. Men den var där (det är klumpen som kan misstas för en sten - men "stenen" rörde på sig). Kul att ha djurlivet så nära.

Vi har äntligen fått upp en fönsterbräda också och köpt växter. Det har jag väntat på länge och nu blir jag så glad varje gång som jag tittar på den ståtliga orkidéen. Tänk så lite som kan förgylla vardagen. Nu väntar jag bara på sommaren. Då har jag planer på att anlägga en trädgård här utanför huset. Får se hur det går utan några förkunskaper alls. Men jag får väll fråga de som kan och jag har köpt på mig några böcker, om att bygga upp en trädgård från start, som jag ska lusläsa. Och så får jag börja i liten skala.

Ha det bra allihop.

Dagens Joesjöväder: + 6 grader, snöar (går ibland över i regn). Snödjup: 1 meter (näst mest i Sverige
tydligen).

Hej,

I fredags var jag i Lycksele och gjorde en skiktröntgen på knät. Det var någon del, som hette något på latin, som var skadad. När sjukgymnasten förklarade på svenska så fattade jag det som att det var fästet till ett ligament till ett ledband som var av + att en liten benbit i knät hängde löst. Så jag får inte böja knät på cirka en månad. För att vara riktigt säker på att jag inte böjer knät så har jag fått en skena till benet.

Så här ser den ut på närmare håll. Är kanske lite svårt att se eftersom jag har svarta byxor under.

Det har varit en bra helg. I lördags kväll var jag, Robin, pappa och min svärmor och åt på Sånninggården, som ligger utanför Hemavan. Det var fantastiskt gott. Och en sådan mysig miljö, ett riktigt gammalt hus som de hade inrett i den gamla stilen också. Riktigt charmigt. Pappa är nämligen på besök för att fira sin 60-årsdag.

Igår, söndag, var det jättefint väder på förmiddagen. - 16 grader, strålande sol, rimfrost på träden och vindstilla. Kan nog inte bli så mycket bättre än så här. Men det är verkligen varierande väder nu, har till och med regnat vissa dagar och varit som mest + 7-8 grader och plötsligt blir det nästan - 20 grader igen. Det är tvära kast. Snöar gör det nästan varje dag nu.  

En till bild från gården i går morse.

Dagens väder: Molnigt, blåser lite och + 2 grader. Snödjup: 120 cm

Nu är jag fjällbo på riktigt. Från den 1 mars är jag folkbokförd här i Joesjö. Fast det känns ju som att jag har bott här ett tag nu. Sedan december har jag inte varit mycket i Umeå, så nu känns det som att det är här jag bor. Ja, i veckan fick vi till och med upp vår postlåda. Då fick jag tillfälle att pyssla lite också för att få namnen på den.

Jag fick följa med på sparken när vi satte upp postlådan ute vid vägen (eftersom jag inte kan gå just nu). Jag åkte slalom i helgen och någon tycker tydligen inte att jag ska göra det. 2007 bröt jag vänster ben på två ställe. Nu har en liten bit av ett fäste till ett ligament slitits av i vänster knä efter att jag voltade några varv i Anjabacken. Jag tror att någon försöker säga mig något i stil med att jag ska ägna mig åt andra saker, inte åka slalom! Nu väntar en tur ner till Lycksele lasarett för att datortomografi för att se hur allvarligt det är. Så det är bara att hålla tummarna att det är en skada som läker hyfsat fort. Men just nu är det kryckor som gäller och inget jobb och ingen ridning. Och definitivt ingen slalom.

Det har varit ett enormt oväder här i några dagar; snöstorm. Det har blåst något otroligt och kommit närmare en halv meter snö till, skulle jag gissa. Vägarna över till Norge har varit stängda i omgångar.Snön utanför huset var så hög att vi nästan inte såg något ut alls. Bilen är totalt skymd bakom snöhögarna och att det har funnits en trappa upp till dörren till huset går inte att ana, den är helt översnöad. Men idag är det lugnare igen och solen tittade till och med fram en stund.  

Naturen skapar vackra konstverk ibland. När det var plusgrader så bilades istappar vid hustaket. När det kom snö på dem så såg det nästan ut som stalaktiter som finns i grottor. Snyggt.  

När det stormar ute och jag inte kan göra så mycket, eftersom jag bara har ett fungerande ben just nu, så kan jag iglädjas åt de fina blommorna som jag fått av sambon. Och så har jag ju tid att läsa, se tv-pgrogram på svt play och annat sådant som man sällan tar sig tid till annars.

Dagens Joesjöväder: - 1 grad, sol en liten stund, nu molnigt, snödjup: 125 cm.

Så här såg det ut igår kväll. Tre killar och deras älskade teknikprylar.

William med sin mobil.

Christoffer med sin Ipad (eller om det var mobilen som han hade just där) och Robin med datorn.

Väldigt socialt... Men mysigt att ha dom nära i alla fall.

Dagens Joesjöväder: Snöstorm i natt. Nu + 3 grader och snöar.  

Förra veckan var jag nere i södra Sverige och hälsade på släkt och vänner. Var så skönt att bara ta dagarna som de kom och inte ha något planerat alls. Men det var ju en chock att komma till värmen. Jag är van att inte gå ut utan termobyxor, tjock jacka, ullvantar och varmaste mössan. Nu var det helt plötsligt runt 15 grader, sol och inte en snöflinga så långt ögat kan nå. Jag fick ta ut innerjackan för att inte drypa av svett. Och det är ju trevligt med vår, det måste jag medge. Blommorna började titta upp; snödroppar, krokus och påskliljor. Men här i norrland lär det där dröja några månader till och det gör mig inget alls. Jag åker gärna skidor några gånger till innan det blir vår.

När jag var i Göteborg passade jag på att gå till botaniska trädgården. Det var mitt första besök där och det kan varmt rekommenderas. Vilket ställe! Att komma från trafiken och folket vid Linnéplatsen, i närheten, och in i lugnet och grönskan. Det var härligt.

Det var orkidéeutställning just nu och jag som tycker att orkidéer är så vackra gick och bara njöt. Det fanns helt vanliga brukdorkidéer.

Men också lite ovanligare färger och former.

Och en del som såg väldigt speciella ut.

Och så fanns det köttätande växter.

Helgen tillbringade jag i Strömstad med släktingarna. Mest umgicks jag med kusin Emilie och kusinbarnet Eskil, snart 1,5 år. Men jag fick också hela fredagen med min fina moster Maggan, eftersom hon var ledig den dagen. Jättemysigt! Här är vi och hälsar på kusin Frida och hennes sambo Per-Martin. Frida och Eskil hade roligt med en telefon.

Eskil är verkligen en liten solstråle. Man blir varm i hjärtat av att läsa Max blöja och bygga med legoklossar. För att inte tala om när den lilla parveln ger mig en varm och härlig kram.

Havet är härligt också. Havet och fjällen ger ungefär samma känsla av ro, av att allt är bra precis som det är. Här har det blivit lite kallare igen och ligger lite is på viken vid Tånga.

Nu är jag tillbaks i Joesjö igen. Här är en bild från hagen i morse. Sture kollar nyfiket på mig när jag kommer.

Här är det snö fortfarande. Snöade ganska rejält i natt. Men tyvärr slog det över i regn nu i eftermiddags. Det är inte så mysigt. 

Just nu sitter jag och ser på tre sociala killar; sambon och hans två systersöner. De sitter med varsin smartphone eller Ipad och spelar samma spel. Ja, jag förstår inte så mycket alls av vad dom gör. Men jag inser att jag börjar bli gammal när jag tycker att det är konstigt att umgås genom att vara tyst och stirra på en teknisk apparat. Fast jag är ju inte så social jag heller, jag som sitter här vid datorn.

Dagens Joesjöväder: + 5 grader och snöblandat regn.