Det är rena rama aprilvädret här nu. I måndags var det riktigt oväder. Vi hade grupparbete och satt skyddade inne på Universitetet så vi märkte inte av det. Men det var blött när vi skulle hem och då tänkte man ju att det hade regnat. Nej. Det hade snöat, haglat och blåst enormt kraftigt. Så nu närmar sig vintern på riktigt. En lyftkran vid sjukhuset (granne med universitetet) hade brytits av i blåsten. Men när jag gick till skolan var det soligt och när jag gick hem var det halvklart igen.

Det intressanta är att det fortfarande blommar överallt. Häromdagen såg jag en blåklocka som kämpade sig upp vid asfaltskanten. Och när jag var ute och gick häromdagen såg jag flera trädgårdar där det blommade i varje litet hörn. Då kunde man inte tro att vintern närmar sig.

Det har varit en jättehärlig helg. Amanda, min kusin, var och hälsade på. Vi har haft en lugn och skön helg i bästa höstanda. När hon hade kommit i fredags tog vi en promenad runt Bölesholmarna och passade på att suga åt oss av den energi som Umeälven gav oss. Det är så otroligt vackert nu när solen skiner på de gula  björklöven och vattnet stilla rinner förbi. Tiden går fort när man njuter och snart börjar det skymma, som här på vår fredagspromenad.

I lördags hade vi nästan en hel dag på stan. Gick i affärer, såg Umeås prideparad och var sedan på musikal som byggde på ungdomars bloggande. Det var en väldigt konstig och rörig musikal. Men sjunga kunde dom. Ja, det var en fullspäckad dag.

Både i fredags och igår kväll har vi tagit det lugnt. Sett på tv/film, tänt ljus och bara slappat. Jätteskönt. Igår hyrde vi "the reader" med Kate Winslet. Var inget vidare bra. Så den får inget högt betyg. Eller så var det vi som var för trötta för att förstå filmens storhet.

I dag har vi varit ute nästan hela dagen. Vi packade ner frukosten i ryggsäcken och vandrade sedan iväg längs älven. Det är ju fortfarande så varmt att det räcker med en långärmad tröja när man ute och går. Härligt. Vi hittade ett fint ställe precis vid älven där vi åt våra ägg och medhavda mackor. Mat smakar ju alltid extra bra när man är utomhus och har rört lite på sig innan.

Ja, det var en helg som handlade om att tanka energi och det kan behövas. För nästa vecka är det tre seminarium i juridiken och samiskan blri bara mer och mer förvirrande. Så det gäller att njuta av sådana här studer där man bara kan vara och se på älven som rinner förbi. Vi fortsatte att gå en bra bit. Efter ett tag kom vi ut på landsbygden. Det gick hästar i hagarna och ängarna lyste gula. Vi gick i flera timmar och det var så otroligt skönt. I dag är idag men i morgon är en annan dag. Då är det skola hela dagen. Först seminarium i familjerätt och sedan grupparbete kring arv. Men än ska jag njuta lite av helgens sköna lugn.

Ja, somliga straffar gud med detsamma. Jag hann inte mer än skriva hur glad jag var över att hösten inte hade kommit hit på allvar (medans den tydligen hade gjort det sydväst om Vättern) och att det aldrig regnade här förrän det brakade loss. Helt rätt gissat. Nu regnar det.

Jag som hade tänkt gå på gratis film. Det är Umeås miljö- och hållbarhetsvecka nu med mycket olika aktiviteter. Bland annat visas det gratis film varje dag på temat miljöförstöring. Jag hade tänkt att jag skulle gå iväg i kväll och se den. Men nu känns det mer lockande att vara kvar i lägenheten, tända ljus och krypa ner framför en filt vid tvn. Det blir nog så. Fördelen är att jag hinner plugga mer då. Har seminarium i associationsrätt på torsdag. Gruppen har redan träffats en gång och gått igenom allt men vi insåg att alla i gruppen hade missat att vi skulle göra en redovisningsuppgift. Så det blir till att ta tag i den nu. Vi letar var för sig idag och sedan ska vi träffas i morgon förmiddag för att samordna redovisningen. Så det blev ltie extra stressigt när vi insåg att vi helt hade tappat bort den delen av seminariet.

Dessutom har vi nästa seminarium på måndag. Då är det familjerätt som gäller. Jag har börjat att kolla på det och läsa in mig idag också. För i helgen får jag finfrämmande och då blir det ingen pluggande alls. Då kommer min kära kusin. Så det gäller att få så mycket som möjligt gjort nu. Jag ska nog vara glad att regnet kom och får mig att stanna hemma. Ibland kan regn ha sina fördelar.

Man brukar ju säga att "skadeglädjen är den enda sanna glädjen". Jag hade en klasskompis som reducerade det till "skadeglädjen är den största glädjen". Ja, jag vet inte hur det är med den saken. Men nu skrattar jag lite lätt skadeglatt måste jag erkänna. Jag flyttar mer än hundra mil norrut och vad läser jag i tidningen idag? Jo, att hösten inte har gjort sitt intågande i så många delar av Sverige ännu. Höst enligt meterologerna är när temperaturen ligger mellan noll och tio plusgrader i minst fem dagar. Än så länge är det bara höst i Tornedalen och ett område sydväst om Vättern. Ha ha ha.

Ett område sydväst om Vättern. Ja, det är där jag är uppväxt och har levt större delen av mitt liv.I den regionen har jag även jobbat de senaste åren. Så jag vet hur det brukar vara. Men det var ändå lite komiskt att läsa att det var så specifikt att hösten bara hade kommit till de allra norraste delarna av Sverige och till gränstrakten mellan Småland och Västergötland. Den regionen är i samma klimatzon som delar av norrland så det är egentligen inget förvånande. Jag har försökt ta reda på vad det är som gör att det blir samma klimatzoner men inte lyckats hitta det.

Så om jag sammanfattar det här så betyder en flytt norrut att man får ha kvar sommaren längre och att man sedan får riktig vinter. Man slipper alltså sju månader (Oktober-april) med slask, regn och rusk. Kan det vara bättre?

För att gå på hur det känns, istället för meterologernas beskrivning av hösten, så känns det som att hösten är på väg. Löven har en blandning av gulgrönt nu och luften känns klarare. Men det går fortfarande att gå ut med bara en tröja utan att frysa på dagarna (fast på morgnarna krävs jacka nu). Så visst är det ganska behagligt här uppe i norr. Och det bästa av allt; det har knappt regnat en droppe sedan jag kom till Umeå för en månad sedan. Det var en dag som det regnade ordentligt när jag skulle till Universitetet och kanske har det regnat en eller två gånger till utöver det. Men då kommer det en regnskur och sedan är det förbi. Det regnar inte hela dygnen i flera veckor i sträck som det kan göra i Västergötland/Småland. Men det är väl bäst att inte säga för mycket för då kommer väl regnperioden...

Det är skönt när man i lugn och ro kan läsa morgontidningen till frukosten. Det gör att man inte bara skummar igenom rubrikerna och vissa ingresser. Nu kan jag verkligen ta mig tid att se vad som står i tidningen. Ibland blir jag mäkta förvånad, för att inte säga irriterad. Näringslivsminister Maud Olofsson var i Umeå igår för att presentera regeringens budget för 2010. Det blev förstås prat om jobben. Maud sade då så här:

- Vår politik fungerar, fler människor är i arbete.

Man häpnar ju. Om deras politik fungerar eller inte kan jag inte uttala mig om. Krisen hade förmodligen varit lika stor om socialdemokraterna hade styrt. Vi är ju ändå en del av världen och hela världen har drabbats av finanskrisen. Men det häpnadsväckande är ju att säga "fler människor är i arbete" (och vilja ta åt sig äran för det). Det måste ju vara ett slag i ansiktet för alla arbetslösa. Vad menar människan? Fler människor är i arbete än när? Vid den här tiden förra året var arbetslösheten i Sverige 3 %. Idag är den 5,4 % (siffrorna är för augusti, kan alltså ha ändrats lite, men det är den senaste officiella statistiken som finns). I augusti i år varslades 5 000 personer och visst det är en liten minskning av varslen från tidigare under året. Men märk väl det är en minskning av varslen, det verkar inte vara någon märkbar minskning av arbetslösheten. Ja, som sagt man undrar ju vad Maud Olofsson menar.

"Vi ska jobba oss ur krisen" sade hon också. Säg det till den 23-åriga kvinnan som VK har intervjuat på sidan bredvid och som inte vill något hellre än att jobba. Men hon har inte ens fått komma till arbetsförmedlingen på introduktionsmöte eftersom det är så enormt många arbetslösa. Arbetsförmedlingen hinner helt enkelt inte med att ta hand om alla arbetssökande. Kvinnan har varit arbetslös sedan i juni och tidigast i mitten av oktober kunde hon få träffa en handledare. Det säger ju ioförsej ganska mycket om hur ineffektiva arbetsförmedlingarna är och det var ju inget nytt. Jag vet ingen som har fått jobb via arbetsförmedlingen. Vill man ha något får man fixa det själv. Men att jobba sig ur krisen verkar väldigt svårt om det knappt finns några jobb.

---------------------------------------------------------------

Men jag blev också varm i hjärtat när jag idag läste om Ruben Gustafsson i Renberg utanför Storuman. Han jobbade i många år som kyrkvaktmästare i Stensele. Han arbetade utifrån det kristna budskapet att man ska hjälpa varandra och behandla andra människor väl. Det ogillades skarpt av hans arbetsgivare. Ruben hjälpte bland annat pensionärer att skotta snö med hjälp av kyrkans traktor. Han köpte in biblar på andra språk, bland annat arabiska, för sina privata pengar så att alla kunde vara delaktiga oavsett vilket land man kom i från. Hurra för sådana goda människor som Ruben. De styrande i kyrkan i Stensele "gnisslade tänder av ilska" (ja, det stod så i tidningen). För ett år sedan slutade Ruben sitt jobb. Han tog då tag i ett eget projekt. Ruben, som också är älgjägare, byggde om ett älgtorn så att det fungerar både som jaktplats och kyrka. Den är tre meter hög och tre meter lång och ser ut som en jättestor koja ungefär. Högst upp sitter ett jättestort kors.

- Hit är alla välkomna oavsett tro, säger han och berättar att här ska man dricka kaffe och umgås på lika villkor.

Tänk vad skönt att det finns sådana som Ruben. Det ger hopp om mänskligheten.

Ibland slås jag av hur bra vi har det. 200 år sedan det var krig i Sverige. Vi vet inte hur det känns när ens bror blir skjuten av militärer eller när ens syster blir våldtagen av män från motståndarsidan. Vi vet inte vad det innebär att fly från från vårt hemland till ett land där vi inte känner någon och inte kan språket. Men andra människor ver hur det känns.

Vi vet inte heller hur det känns att inte ha någon mat för dagen och inte ha tillgång till rent vatten. Vi kan duka upp stora måltider på bordet flera gånger per dag. Tar någon vara slut så går vi bara till affären och köper mer. Vi behöver inte ens alltid gå till affären själva. Nu kan vi beställa via internet på en del ställen. Tänk så bra vi har det.

Vi får pengar för att kunna studera och vidareutbilda oss. Vi får också pengar om vi blir arbetslösa. Detta gör att vi fortfarande kan ha mat på bordet och leva ett ok liv.

Om vi blir sjuka så får alla komma till sjukhuset och alla får samma vård. Vi behöver inte ha dyra försäkringar för att bli opererade om vi drabbas av cancer, benbrott eller ett sjukt hjärta. Vi får chansen att överleva. Så är det långt i från överallt. Jag läste en debattartikel idag av en svensk kvinna som nu bor i USA. Hon beskrev hur sjukförsäkringssystemet fungerar. Hon sjävl verkade vara medelinkomsttagare, eller något lägre kanske, och hon hade drabbats av en allvarligare form av lunginflammation. På några veckor gjorde hon av med allt som hennes sjukförsäkring täckte och när hon sedan behövde åka till sjukhuset igen fick hon göra upp en avbetalningsplan. Hon skrev att statistik visar att en gång i halvtimman dör människor av lindriga sjukdomar i USA för att de inte har råd att få vård. De saknar sjukvårdsförsäkring för de har inte råd att betala för en sådan. Nu vill ju Obama ändå på sjukförsäkringssystemet i USA. Men det har väckt massivt motstånd.

Så vi har det ganska bra. Men även i ett land som Sverige där de flesta faktiskt har det ganska bra så finns det folkgrupper som har det väldigt dåligt. Pensionärer till exempel. Allt fler pensionärer lever på fattgidomsgränsen. I dagens VK var en artikel om en pensionär som har 200 kronor kvar i plånboken när månadens räkningar är betalda. Hon köper bara mat på extrapris och har till exempel inte råd med någon morgontidning längre. Hon hade gjort en enda resa på två år och det var till Arjeplog. Längre hade hon itne råd att ta sig.

Hon berättade att flera av hennes bekanta har det betydligt värre än så. Enligt artikeln levde nästan 15 procent av pensionärerna i Västerbotten under fattigdoms gränsen. Berit Andnor, som var socialminister 2004-2006, sade att fattigdomsgränsen i Sverige går vid 8 300 kronor i månaden (siffran kan ju ha ändrats lite på de här åren). Har man mindre än det räknas det alltså som att man lever i fattigdom. Något som dessutom är konstigt är att pensionärer, som jobbat hela sitt liv, betalar högre skatt än arbetare. Men det finns ju ett förslag nu på att sänka skatten för pensionärer.

Det ska ju inte behöva vara så här i ett land som Sverige tycker man. Då har jag inte ens nämnt de som lever i samhällets mörka vrår och som man sällan pratar om; uteliggarna. De som födeds som du och jag men någonstans i livet hamnade hemskt snett. Plötsligt så står de utan någoting och har inte ens tak över huvudet och än mindre mat för dagen. Ja, det finns folk i Sverige som har det så.

Det är mycket i det här landet som behöver ändras. Men samtidigt så behöver man ibland bara lyfta blicken lite och se sig omkring. Då är i alla fall jag väldigt tacksam för att jag har det så bra som jag har det.

Avtalsområdena avlöser varandra på kursen. I snitt kalrar vi av två områden i veckan så det skrapas verkligen bara på ytan. Just nu är vi inne på associationsrätt som handlar om vilka regler som finns för olika sorters bolag och föreningar. En hel del känner jag igen sedan innan efter att ha gått på starta-eget-kurser så det blir repitition. Sådant här är verkligen bra att kunna till den dagen som jag startar min frilansfirma. Den drömmen har inte dött ut och kommer aldrig göra det. Att lägga ner tankarna på att vara egenföretagare vore för mig detsamma som att ge upp min frihet. En dag så... Jag måste bara hitta ett sätt som gör att jag klarar mig ekonomiskt även i sämre perioder.

I gårdagens tidning läste jag om umeåbandet "industri Royal". De har släppt en skiva och håller på att jobba med material till nästa skiva. Nu ska de ut på turné i spanien och Tyskland. Men de har inga pengar. De måste spela in pengar för att ha råd att släppa nästa skiva. De äter linsgrytor och är nu beredda att sälja sina värdesaker för att få in pengar så att de kan fortsätta arbeta med sin dröm. Jag beundrar sådana människor som gör allt för sin dröm. En dag är jag förhoppningsvis en av dom.

Igår var det exakt 200 år sedan freden slöts mellan Sverige och Ryssland. Den skrevs på i Fredrikshamn. Därmed var det också 200 år sedan som Sverige var i krig och 200 år sedan som Sverige och Finland var ett land. Till minne av detta ringde alla kyrkklockor längs norrlandsusten och den finska kusten igår kl 18.00 SVT hade också uppmärksammat det genom en minnenskväll. Jag såg lite på det och det var väl lite halvtrist. I helgen är det freds- och konfliktkonferens här i Umeå med bland annat kronprinsessan Victoria, Carl Bildt och Jan Eliasson.

Nu har hösten kommit till Umeå. Det skedde natten mellan tisdag och onsdag. I tisdags gick jag på promenad i shorts och linne. I onsdags gick kylan ända in i märgen med dubbla lager tröjor och jacka. Under onsdagen började löven bli gula och restaurangerna tog in sina uteserveringar. Dessutom blev det mörkt redan runt halv åtta. Innan kändes det som att det var ljust långt in på kvällen. Det är konstigt att allt kan hända över en natt. Ja, det börjar bli rejält mycket kallare. I natt hade det varit två grader bara såg jag på termometern. Men å andra sidan sade en kompis i Göteborg att han hade fått skrapa rutan en morgon på sin bil. Så jag förstår att det nte är bättre söderut.

Men det finns en fördel md hösten. Det är mysigt att kura ihop under en filt i soffan och tända ljus. Dessutom är hösten ganska rofylld och det ska jag ta fasta på. Jag har nämligen lovat mig själv att stressa ner och ta hand om mig själv nu när jag har flyttat till Umeå. När man jobbar som journalist går det ju tyvärr inte riktigt att vara avstressad (iallafall inte under arbetsdagen). Det gäller att bli klar med ett jobb så snabbt som möjligt och alltid vara beredd på att jobbet skiter sig och då ha ett annat jobb i reserv som man snabbt kan fixa. Det skapar stor stress. Så nu ska jag passa på att inte stressa så mycket. Det är ju svårt att bara ändra livsrytm så där men nu har jag börjat resan mot ett lugnare liv där jag tar hand om mig själv. I onsdags var jag på kandiliniyoga (tror att det heter så) som handlar mycket om att bara ligga och slappna av men även om rätt andning i samband med lättare styrkeövningar. Det var verkligen nyttigt.

Igår var jag på meditation. Först var det 20 minuter sittande meditation, sedan var det tio minuter meditativ gång (jättesakta) och sedan 20 minuter sittande meditation igen. I början lyssnade jag på alla ljud runt omkring och kände att jag var stel lite överallt och ändrade ställning fram och tillbaks. Jag satt och funderade på hur jag skulle kunna sitta helt still i 20 minuter och inte göra någonting. Men samtidigt insåg jag att eftersom jag har så svårt att göra ingenting så är det jätteviktigt att jag gör det och låter alla tankar svepa förbi för en stund och bara njuta av att jag inte behöver göra någonting. Men 20 minuter kändes ändå som en väldigt lång tid. Men det var det itne. Det gick väldigt snabbt. När jag väl började njuta av tystnaden och att för en stund få vara avskärmad från världen utanför; där folk går jättesnabbt för att de alltid har bråttom någonstans och pressar sig själv för att prestera lite mer och lite bättre. Det var en jättehärlig känsla när jag gcik från meditationen och när jag sedan gick hemåt från Universitetet så försökte jag faktiskt att gå lite lugnare och spara på känslan av lugn och ro.