I småland går det att finna en hel del härdade personer av den äldre sorten. Här ska inte gnällas för något. Under dagen träfade jag på två sådan personer när jag var ute på jobb; en man och en kvinna.

Mannen berättade att han för några veckor sedan hade ramlat när han höll på i jordbruket. Han gick in och lade sig för att vila. Men han orkade inte gå upp för trappan så han lade sig på nedervåningen. Men det blev inte bättre. Mannen tänkte då att han måste vila en stund till och han låg ända till nästa dag. Men det var fortfarande inte bättre. Snarare så kände han sig sämre. Så det fick bli att ringa ambulans och åka in till sjukhuset. Där konstaterade läkarna att han hade fem brutna revben och dom hade skadat levern väldigt allvarligt. Länge såg det ut som att mannen inte skulle överleva. Men han var ju en krutgubbe så han klarade det fint.

Lite senare på dagen träffade jag en kvinna som också hade halkat och blivit ganska mötbultad. Hon sade samma sak som den äldre mannen tycktes tänka:

- Det fanns läkare nära. Men vad skulle jag med dom till? Jag visste ju redan att jag hade fallit omkull.

Jag var inne på en annan blogg och läste idag. Där hittade jag några oerhört kloka rader om livets möten. Det handlar om att man möts, umgås ett tag och sedan skiljs vägarna åt - frivilligt eller ofrivilligt. Jag vet inte alls vem som har skrivit det. Men jag som är en människa som tror väldigt mycket på ödet tror att det kan vara så här. Jag tror att vi lär av alla människor vi möter.  Så här stod det:

Människor kommer in i ditt liv av en orsak, för en period eller för resten av livet. När du förstår orsaken kommer du också att förstå hur du ska förhålla dig till denna person.

När någon kommer in i ditt liv av en orsak är det ofta för att fylla ett behov. De har kommit för att hjälpa dig, för att ge vägledning och stöd. För att hjälpa dig fysiskt, känslomässigt och/eller spirituellt. Det kan verka som om de är sända från himlen och det är de.

De är där för det du behöver dom för. Så plötsligt, utan att du gör något fel och vid en opassande tidpunkt, kommer du eller denna person att säga eller göra något som gör att ert förhållande till varandra tar slut. Ibland dör personerna, ibland lämnar ni varandra av olika orsaker.

Ibland provocerar de dig och tvingar dig att fatta ett beslut. Det som är viktigt att förstå då är att ditt behov är mättat. Ditt öde är fullbordat. Deras arbete är utfört. Det är nu dags att gå vidare.

Jag har träffat en annan människa som heter Jeanette Johnsson och som dessutom också är journalist. Vad är oddsen för det? Var lite häftigt när hon bara stegade in på redaktionen och presenterade sig.

I dag var min lediga dag inför helgen när jag ska jobba. Jag såg fram emot att kunna sova lite längre. Men tror ni att det blev så? Nej, då. Förstås inte. Makterna gaddar ihop sig. Någon sätter i gång en grästrimmer precis utanför fönstret halv åtta på morgonen. Hur lätt att sova är det då? Helt omöjligt.

Jag måste tipsa om en underbar låt och en lika underbar dans till. Gå in på youtube.com och sök på "the stovel dance". Då hittar ni the travelling strawberries som är ett norskt band som har gjort the julekalender. Det här kan lätta upp den deppigaste och allra gråaste dagen. Det är helt enkelt underbart.

" I can hopp, I can run and it´s very very fun...".

I kväll var det dags att planera den stundande 30-årsfesten. Vi är sju personer som ska hålla i festen ihop. Vi började planera festen redan i mars. Men av någon anledning så blev det sedan väldigt lugnt, för att inte säga stiltje, på planeringsfronten. Inbjudningskorten kom ut först förra veckan. Så vi kanske inte är snabbaste gänget.

Men nu har som sagt slutspurten satts in. Med sju olika viljor så kan det bli lite diskussioner om mna säger så.  Det var en intressant planeringskväll. Trots att viljorna ibland går åt olika håll; en del vill planera in i minsta detalj och andra vill planera i stora drag och sedan komma i säng snabbt. Men detta ledde också till ganska många skratt för det är ingen som är långsur utan alla kan ta det med glimten i ögat och det är så skönt.

Vi bestämde vad vi ska göra för mat och jag fick stränga order att inte laga till fil och flingor. Förstår inte alls varför. Lever inte alla på fil och flingor som jag? Det är ju det bästa som finns, speciellt nu på sommaren när man kan ha jordgubbar i filen också.

Hej allihop, Jag har varit lite dålig med bloggandet på sista tiden. Det beror på en rad olika saker; ont i örat, midsommar och andra saker som skulle fixas. Men örat verkar må bra igen, tack och lov. Och midsommar var fantastisk.Jag firade midsommar i Strömstad hos mina kusiner. En kompis från Värnamo var med. Hon fick en beundrare och fick höra de vackrast ord från honom. Det kan vara bra att poängtera att det absolut inte var en flirt dem emellan. Men han sade att hon var rolig och hon var till och med smålänning (det sade i en positiv anda, om någon nu trodde något annat). Han sade till och med att hon var snyggare än Britney Spears. Och det bästa av allt; han var nykter och är alltid totalt ärlig. Men det lär inte bli något bröllop där av olika anledningar. Men ett fint och roligt minne är det. Ja, Strömstad är underbart. Vad vore livet om man inte ibland fick stå högst upp på en klippa och känna doften av hav? Det är frihet.Men nu är det vardag och nya tag. Nu gäller det att ge järnet till semestern i augusti. Men det är inte alltid lätt. Jag har börjat komma in i att vara ledig; först Skellefteå och nu Strömstad. Jag har alltid en seg start när jag ska komma in i vardagen igen och det tar alltid emot lite. Även om jag gillar mitt jobb väldigt mycket, och får träffa många fantastiska människor, så är det ändå väldigt skönt att vara ledig och bara ta dagarna som de kommer.

Det började i veckan med att jag var lite småöm i örat. Det kändes lite obehagligt. I helgen blev det riktigt ont. Och i natt utvecklades det till en sanslös smärta. Så i morse var det bara att pallra sig iväg till farbror doktorn som kollade i örat och sade:

- Du har infektion i hörselgången. Det är inte alls trevligt. Det kan göra väldigt ont.

Ja, det vill jag lova att det kan göra riktigt ont. Han skrev ut recept på örondroppar som jag ska ta i en vecka. Det har visserligen inte ens gått en hel dag så jag kan inte förvänta mig några förbättringar. Men hittils har det bara gått åt fel håll. Smärtan tycks accelerera för varje timma. Innan räckte det med att stoppa i sig lite alvedon. Nu skulle jag betala vad som helst för starkare grejer. Men det är väl bara att härda ut och tänka som de förnuftiga människorna; det som inte dödar dig stärker dig. Fast den som skulle säga något så förnuftigt till mig just nu skulle jag nog slå riktigt hårt.