Jag har haft en så otroligt bra helg. Den har fyllt på energiresurserna. Man kan inte annat än att njuta när det finns så vackra miljöer i Småland som den här vid Prostsjön i Värnamo. Det var en härlig förmiddagspromenad i solen i lördags med Mikael och Docky.

Äldsta vovven, Docky, har varit här sedan i fredags. Under lördagen kom även Jennie (syrran) och hennes Full Rulle. Vi har aktiverat oss hela tiden; höstmarknad, picknick i parken, spelkväll, vandring på Store Mosse och många andra promenader samt en hel del bus med hundarna. Dessutom har jag hunnit att rida. Jag har även lyckats träffa flera vänner.

Inte dåligt på en helg. Så jag känner att jag har utnyttjat de två lediga dagarna till max. Nu känner jag att det finns ny energi för en ny jobbarvecka.

Nu har jag precis varit och provridit häst nummer två som jag har möjlighet att bli medryttare på. Araben var yngre, smidigare, mjukare och piggare. Det var många pluspoäng. Men här får jag en kvinna att rida med. Araben kommer jag mest att få rida själv. Kvinnan, som hade den här hästen, föreslog att jag kunde komma dit då och då även om jag väljer araben. Det är ju en möjlighet. För nu kommer det att bli svårt att välja. Dessutom har jag ju en häst kvar att prova.

Om jag ändå ska välja mellan hästarna jag har provridit så är araben roligare, det är helt och hållet min typ av häst. Men den hästen som jag provred i dag hade en avkomma som jag fäste mig vid. Det är en tvååring som är helt ljuvlig. I bland blir man fäst vid en häst vid första ögonblicket och det här var så. Han är dessutom till salu. Tänk den som hade så mycket tid och så mycket pengar att man hade råd att köpa honom. Drömma kan man ju... Men vad roligt det hade varit att vara med och se honom utvecklas och ridas in (de skulle nämligen försöka att ha kvar honom i ett år om inte den perfekta köparen dyker upp). Jag tror att han kan bli en riktigt bra dressyrhäst. Ja, vi får se vad jag väljer. Hur som helst så är jag jätteglad för att jag har bestämt mig för att ta upp hästarna igen. Jag är så oerhört glad när jag har suttit på hästryggen.

Det roliga med hästmänniskor är också att de älskar oftast alla sorters djur. I det första stallet som jag var så fanns det kaniner, marsviner och katter. Här blev jag välkomnad av två oerhört glada golden retriver, sedan kommer en liten jack russel springade och i stallet fanns flera katter. Det är så mysigt med livet på landet med många djur.

- Käka myror?

- Kittlar dödsskönt i kistan!

Valpen tycks gå på Baloos linje.

I dag var nämligen jag, syster Jennie, äldsta hunden Docky och lille valpen Rulle på Store Mosse och gick en vandringsled. Trots att jag har varit och skrivit om Store Mosse många gånger så har jag aldrig varit där privat och vandrat. Men i dag var det dags. Rulle hittade två saker som han gillade skarpt; myrorna - de kunde man attackera och äta upp. Sedan var det mossmarken, den var så där härligt lerig så där kunde man gå runt och gotta till sig ordentligt.

Blev en härlig tur.

Sommarvärmen kom tillbaks. Kanske är det sista dagen som man kan gå i linne och shorts. Vädret till trots var det höstmarknad i stan. Som tur är känns hösten långt bort. Systern, hennes valp och gammelhunden är på besök. Vi hade picknick i Åbroparken med ett gäng vänner. Lika mysigt som alltid. Det gäller att ta vara på sommarens sista dagar.

...när man släpper in en valp i lägenheten. Det första han gjorde var att hoppa upp i sängen och bita av näsan på min prydnadsnalle. Ingen snäll hund.

I dag var jag med om en riktigt konstig sak på jobbet. Det har aldrig hänt tidigare och jag har inte hört talas om någon kollega som har varit med om det heller. Det ringde en dam till mig idag som var med på ett foto som jag tog i helgen. Hon stod med massa andra människor inne i ett tält. Men hon var lite upprörd för jag hade förvrängt bilden sade hon. Det enda som var gjort var att göra bilden lite ljusare, men det kan väl ingen bli upprörd för, tänkte jag. Nej, det var inte alls det hon menade.

Kvinnan bad mig leta fram bilden. Som tur var hade jag kvar den på kortet i kameran. Både kvinnan och hennes man fanns med på bilden. Mellan dem var ett tomrum.

- Där sitter min syster, sade kvinnan om tomrummet.

Jag förstod ingenting och det hade inte kvinnan gjort heller när hon såg tidningen. Hon kunde inte förstå varför vi på tidningen hade retuscherat bort hennes syster. Men det hade vi förstås inte gjort. Systern fanns inte på originalbilden heller. Helt osynlig.

Jag försökte med alla logiska förklaringar som jag kom på.

- Din syster kanske var på toaletten precis när bilden togs.

- Hon kan inte gå utan hjälp så då hade jag varit med henne.

- Hon kanske böjer sig ner precis när bilden tas.

- Hon är inte så vig, man hade sett något av hennes kropp i alla fall.

Kvinnan fortsatte bestämt hävda att hennes syster faktiskt satt på tomrummet. Och det är väl bara två saker som återstår; antingen är kvinnan som ringde till mig galen eller i alla fall glömsk. Med största sannolikhet var systern inte där just då. Men tänk om. Tänk om systern faktiskt var där och hon är osynlig på bilden. Totalt osynlig och genomskinlig i så fall. För personerna på raden bakom syns. Det låter ju helt totalt galet. Men tänk om...

alltid hästtjej så brukar man säga och så är det för nog mig. Jag har insett att jag kan inte leva utan hästdoft i håret och skit under skorna. Sådan är jag. Jag har därför haft inne en annons i tidningen i dag om att jag gärna vill bli medryttare på en häst. Det är fler som har ringt än jag trodde. Jag har valt ut tre hästar som jag ska provrida. Man känner sig ju som värsta domaren; "din häst duger inte". Fast det handlar nog inte lika mycket om hästen som hästägaren. Magkänslan när det gäller hästägaren är jätteviktig, så att man fungerar på ungefär samma sätt.

I kväll provred jag den första hästen. En alldeles underbar liten arabdam. Hon var pigg, mjuk, känslig och lite smånervös. En sådan häst som jag gillar. Inte allt för enkel men inte heller helt galen. En häst med personlighet som bara växer ju mer man lär känna henne. Så kändes hon. Och magkänslan var bra både när det gällde hästen och hennes ägare. Dessutom var det cykelavstånd hemifrån. Bara pluspoäng med andra ord. Men jag ska testa de andra två hästarna också.

Det är otroligt så mycket det kan ge mig att sitta i sadeln. Min energi har varit riktigt låg de sista veckorna och mitt humör har inte varit på topp. Men när jag kom till stallet och andades in hästdoften igen så fylldes min kropp av ny energi. När jag kände hennes muskler spela under mig så var jag lycklig igen. Herregud, vad jag har saknat hästarna i mitt liv. Nu ska det bli ändring på det. Just nu, när jag sitter i ridkläderna och skriver det här, så känns alla bekymmer så oändligt långt bort.

Jag är ledig idag. Samtidigt som jag går här och plockar, har en tvätt- och städardag, så har jag på radion. Det ringde in en kille och önskade en låt. En stund efter sms:ade en tjej till radion och skrev att hon tyckte att den killen verkade väldigt charmig. Hon frågade om han var singel. Programledaren ringde då upp killen och frågade en rak fråga: Är du singel? Det var han och killen blev glad över att tjejen hade sms:at till radion. Vem vet, de kanske träffas och blir ett par. Så där borde fler människor göra. Fånga dagen.