I morse blev jag väckt tio i sju. Det var två hundar som var på tok för pigga för min smak. Jag var hundvakt i förmiddags och den lille (Rulle) hade blivit instängd i köket (när mamma gick till jobbet i morse) för att inte väcka mig och för att inte äta upp allt som fanns i huset. Men han tyckte att det var så otroligt synd om honom som lämnades helt ensam. Så han pep och skällde om vartannat. Inte hjälpte det att jag sade till honom att vara tyst. För att han inte skulle väcka hela gatan (fast det var nog redan försent) fick jag gå upp och hämta honom så att han fick vara med mig och vår gamla hund. Vid det laget var det två urglada hundar som studsade runt där på golvet och tyckte att vi skulle leka. Jag tänkte att de lugnar sig nog snart så jag lade mig igen och låtsades som om jag sov så att de skulle tröttna på att försöka leka med mig. Men nej då, de tröttnade inte. Så jag gav upp alla försök att sova. Vid det laget var jag inte lite irriterade på de två hundarna som i vanliga fall är så söta och älskvärda. Så jag gick upp, gjorde mig i ordning och tog på mig kläder. På den tiden hann valpen (ja, hann räknas väl knappt som valp längre men så länge han beter sig som en får han kallas det) få upp dragkedjan till min handväska och tugga sönder en handkrämstub och bläckpenna. Lite senare lyckades han också tugga i sig en påse med lösgodis. De sprang fram och tillbaks och var överallt. Jag försökte få i mig frukosten så gott det gick. Jag fick lämna bordet flera gånger för att rädda något som Rulle höll på att förstöra. Men när jag hade ätit upp frukosten så lade båda hundarna sig ner och somnade. De stensov. Snarkade till och med. Plötsligt blev de som två änglar igen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Hej, Rubriken, snö ovh en leende bebis, visar vad som just nu gör mig väldigt glad. Livet som mamma är härligt och förvirrande. Att få se Milton le och utforska den nya världen som han kommit till är fantastiskt. Men det är verkligen en ny vär...

  Hej, Nu har vi varit hemma från sjukhuset i lite mer än en månad. Den här bilden är från kvällen när vi kom hem. Då var han inte stor. Nu väger han snart fem kilo och känns som en "riktig bebis". Innan var han så smal och liten, det kändes som...

  Nu är han född, vår älskade Mr. Pytteliten. Sex veckor för tidigt kom han. Det var väldigt oväntat at han skulle ta sig ut så tidigt. Jag var snarare beredd på att få gå över tiden och bli så stor så att jag knappt kunde röra mig. Men jag blev i...

  Jag har åkt så långt vägen går. Ja, ända tills det blev stopp. Här slutar nämligen vägen. Jag har hamnat i Ammarnäs. Jag bevakar filmfestivalen, med dokumentärfilmer, med det passande namnet "Far far away".     Det är vackert här, som på ...

  Veckan i södra Sverige avslutades med en tur till Styrsö i Göteborgs skärgård.     Jag och min vän Petronella sov en natt på ett vandrarhem där.     Så här fint låg vandrarhemmet, inbäddat i grönska. Precis som på många öar så finn...