I dag har jag varit på datakurs inne i Jönköping. Vi ska få ett nytt datasystem på jobbet och under några veckor ska alla medarbetare utbildas inom det. Det var riktigt roligt och dagen gick fort.

Läraren tyckte nog att jag ville lära mig lite för mycket och framförallt att jag frågade för mycket och för tidigt. Jag är en sådan som vill lära mig allt med en gång. När det dyker upp en fråga i huvudet så frågar jag. Det spelar ingen roll om läraren egentligen förklarar något helt annat. För när läraren går långsamt fram så kan inte jag bara sitta och titta om jag redan har förstått den grejen, då testar jag på egen hand och plötsligt har jag gjort något som jag inte borde ha gjort. Då får jag ju fråga hur man gör i det läget.

Läraren fick flera gånger säga:

- Ta det lugnt. Vi kommer till det.

Han såg helt chockad ut över alla frågor som kastades över honom innan datorerna knappt hunnit startas upp.

Jag vet att jag inte ska ha så bråttom. Men jag blir så ivrig.

Jag var nog en mönsterelev på det sättet att jag verkligen ville lära mig idag. Det var kul att sitta i skolbänken igen och det var bra att det inte bara handlade om att lyssna utan vi hade varsin dator framför oss hela tiden så att vi kunde göra allt själva. Ibland var det ju inte bra eftersom jag då testade massa saker som det inte ar meningen att jag skulle testa. Men jag ville ju veta ännu mer än han sade och jag ville veta det direkt när jag frågade!

Vissa saker förändras visst aldrig. Jag kommer nog alltid att vara sådan, lite för ivrig för en del i omvärlden. Plötsligt hörde jag hur jag och bordskamraten satt och viskade med varandra. Även hon tycktes lite uttråkad när läraren tog för lång tid på sig att förklara saker. Då var jag tillbaks i gymnasieåldern. Jag kunde inte hålla tyst när läraren pratade. Hur mycket jag än ville vara tyst så gick det inte. Det fanns så mycket prat som ville bubbla ut hela tiden.

Men jag passar nog för mitt jobb; gillar att ställa frågor och är social. Jag vet väll helt enkelt inte hur man stänger av frågemaskineriet. Jag får skylla på det nästa gång en lärare tycker att det blir lite för mycket av det goda.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Hej, Rubriken, snö ovh en leende bebis, visar vad som just nu gör mig väldigt glad. Livet som mamma är härligt och förvirrande. Att få se Milton le och utforska den nya världen som han kommit till är fantastiskt. Men det är verkligen en ny vär...

  Hej, Nu har vi varit hemma från sjukhuset i lite mer än en månad. Den här bilden är från kvällen när vi kom hem. Då var han inte stor. Nu väger han snart fem kilo och känns som en "riktig bebis". Innan var han så smal och liten, det kändes som...

  Nu är han född, vår älskade Mr. Pytteliten. Sex veckor för tidigt kom han. Det var väldigt oväntat at han skulle ta sig ut så tidigt. Jag var snarare beredd på att få gå över tiden och bli så stor så att jag knappt kunde röra mig. Men jag blev i...

  Jag har åkt så långt vägen går. Ja, ända tills det blev stopp. Här slutar nämligen vägen. Jag har hamnat i Ammarnäs. Jag bevakar filmfestivalen, med dokumentärfilmer, med det passande namnet "Far far away".     Det är vackert här, som på ...

  Veckan i södra Sverige avslutades med en tur till Styrsö i Göteborgs skärgård.     Jag och min vän Petronella sov en natt på ett vandrarhem där.     Så här fint låg vandrarhemmet, inbäddat i grönska. Precis som på många öar så finn...