Jan O Karlsson pratade om att det föds allt mindre barn och samtidigt ökar medelåldern snabbt. Det innebär att allt färre ska ta hand om allt fler. Vi kommer få brist på arbetskraft i Sverige. Det kan bli nödvändigt att skjuta fram pensionsåldern. Men han sade samtidigt att den politiker som föreslår det kommer förmodligen att bli hatad eller åtminstonde inte bli återvald till sin post.

Varför är det så att de goda sakerna alltid flyttas fram när man närmar sig? Jga har ett bra jobb. Men jag vill ändå gå i pension vid 65 års ålder. Jag ser fram emot friheten. Att få lunka runt i min egen takt, åka på hemliga resor och påta i trädgården. Fast de hemliga resorna tycks alltid gå till kyrkor och detär jag ju ioförsej inte så intresserad av. Och att påta i trädgården har aldrig varit min grej. Men jag ser ändå fram emot den tiden. Man är förhoppningsvis fortfarande frisk och kan ägna tiden åt sina intressen och ta dagen som den kommer. Jag tycker att det låter så härligt och ser fram emot den tiden. Men jag slår vad om att när jag närmar mig den åldern så kommer de att flytta fram pensionsåldern några år. Man blir liksom snuad på konfekten.

Det var precis som när man var ung och ville börja gå på Harrys. Först var det 20-års gräns. När vi var nära att fylla 20 år så blev det plötsligt 21 år. När vi närmade oss den gränsen så blev det 23 år. Och vi som inte ville något hellre än att ha åldern inne för Harrys. Fast vi lyckades komma in ibland ändå ; ). Men nu när man själv tycker att åldern kan få vara nästan hur hög som helst för Harrys då är den minsann 18 åt. Hur kommer det sig? De ligger ständigt i ofas med min ålder.

Fast jag behöver kanske inte oroa mig för att bli snuvad på några år av pension. Vår generation har nog dött av stressrelaterade sjukdomar för länge sedan då och medelåldern minskar igen. Med andra ord är problemet löst om man är lite cynisk.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Hej, Rubriken, snö ovh en leende bebis, visar vad som just nu gör mig väldigt glad. Livet som mamma är härligt och förvirrande. Att få se Milton le och utforska den nya världen som han kommit till är fantastiskt. Men det är verkligen en ny vär...

  Hej, Nu har vi varit hemma från sjukhuset i lite mer än en månad. Den här bilden är från kvällen när vi kom hem. Då var han inte stor. Nu väger han snart fem kilo och känns som en "riktig bebis". Innan var han så smal och liten, det kändes som...

  Nu är han född, vår älskade Mr. Pytteliten. Sex veckor för tidigt kom han. Det var väldigt oväntat at han skulle ta sig ut så tidigt. Jag var snarare beredd på att få gå över tiden och bli så stor så att jag knappt kunde röra mig. Men jag blev i...

  Jag har åkt så långt vägen går. Ja, ända tills det blev stopp. Här slutar nämligen vägen. Jag har hamnat i Ammarnäs. Jag bevakar filmfestivalen, med dokumentärfilmer, med det passande namnet "Far far away".     Det är vackert här, som på ...

  Veckan i södra Sverige avslutades med en tur till Styrsö i Göteborgs skärgård.     Jag och min vän Petronella sov en natt på ett vandrarhem där.     Så här fint låg vandrarhemmet, inbäddat i grönska. Precis som på många öar så finn...