Igår var det en annorlunda dag i skogen med "stressgruppen". Tanken är ju att vi ska ha det mysigt; sitta vid elden, fika, prata och gå promenader i skogen. Allt började som vanligt men när vi skulle återsamlas efter promenaderna så visade det sig att en person hade gått vilse. Hon ringde vår ledare men batterierna i hennes mobil var nästan slut så det bröts hela tiden.

Vi gav oss ut för att leta och ropa. Det regnade och snart kom mörkret. Inga tecken efter henne. Vår ledare satte sig i bilen och körde fram och tillbaks och tutade samtidigt. Fortfarande inga tecken efter henne. Det började bli riktigt otrevligt. Vi ringde polisen som skickade ut poliser med tre hundar. Och jag vet ju att hundarna hade hittat henne jättesnabbt så då borde man ha kunnat slappna av. Men det var inte lätt. Vi visste ju inte hur hon mådde; hade hon panik där ute och irrade bara omkring i en cirkel. Var hon genomblöt och iskall?

Precis innan poliserna kom så hittade hon ut ur skogen med hjälp av biltutan. Det var en lättnad att slippa åka hem utan att veta hur allt gick. Det var en sådan lättnad att se henne igen och hon var välmående och vid gott mod med tanke på vad hon varit med om därute i skogen i flera timmar.