Idag har jag varit på julmarknaden på Gammlia. Det var helt annorlunda än min första upplevelse, förra året, av denna populära julmarknad. I år var det snö och riktigt juligt. Det var inte samma känsla att klafsa runt i lera upp till knäna som det var förra året.

Men i år var det precis som en julmarknad ska vara; snö, glögg, pepparkakor och massor av knallar bakom sina trästånd.

Det är en väldigt vacker plats att ha julmarknaden på med de gamla byggnaderna och fina gärdsgårdarna.

Den som ville kunna åka häst och vagn också. Det hemtrevliga bjällerklangljudet ljöd över området när hästen kom travande.

På hemvägen upptäckte jag att nästan hela umeälven är isbelagd nu. Men det är fortfarande öppet vatten på vissa ställen. Det är riktigt vacket nu och jag håller tummarna för att detta håller i sig riktigt länge, förhoppningsvis ända till våren framåt april.

Jag och en kompis pratade här om dagen om hur konstig världen har blivit. Allt handlar om pengar idag. Utan pengar får man inte bo någonstans och får inte köpa mat. Så det är klart att pengar har blivit viktigt och därmed är ju ett jobb viktigt också. Men vi jobbar mer och mer. Allt ska gå fortare och fortare. Det blir mer och mer övertid för de som har ett jobb. Och allt kortare lunchraster för annars hinner man inte med allt som ska göras under en dag. Och helst ska man göra karriär också. Så vi tänker efter en månad med mycket övertid: vad bra med lite extra pengar den här månaden då kan jag unna mig den där dyra tröjan som jag gått och sneglat på så länge. Det var här ungefär som vår diskussion började.

Vi jobbar nästan ihjäl oss för att konsumera mer. Och det vi köper kan ha tillverkats av något stackars barn som har berövats sin barndom. Det kan dessutom innehålla giftiga ämnen som först skadar de stackars barnen som tillverkar sakerna och sedan kan det ge oss allergiska besvär. Dessutom har det transporterats väldigt långt och det gör att vår värld förstörs av alla miljöföroreringar. Och vi tänker: ja, det är ju synd att det är så. Sedan händer inget mer än att vi jobbar ännu mer och lever ännu mer stressigt och till slut kanske blir sjuka av allt jobbande. Och vi fortsätter att se det som lyx när vi kan shoppa något lite dyrare som vi länge velat ha. Och vi shopper mer och mer och mer och mer... Inte minst i dessa tider med julshoppande.  Det borde väll ändå vara människorna det allra viktigaste borde väll vara kärlek till de i vår närhet? Lyx borde vara att få vara med dem ännu mer? Har vi glömt av den mänskliga aspekten idag?

Och trots att jag tycker att detta är en helt galen värld så fortsätter jag att leva så där. Jag blir glad när jag hittat något fint till hemmet eller en ny klänning som jag tycker om. Då tänker jag inte på om det är ett stackars barn som suttit och sytt den eller tillverkat tyget med gifta färgningsmedel. Och jag tänker inte på om det är tillverket i Sverige eller 1000 mil här i från. Och jag vet inte varför det är så himla svårt att komma ur de där gamla vanorna och tänka ett steg längre. Men till 2011 ska jag försöka att bli en människa som tänker efter lite mer när det gäller konsumtion. Det är ju ett första steg att försöka i alla fall : )

Ha en riktigt bra andra advent allihop.

Kram

Dagens Umeåväder: - 8 grader och mulet.

 

Joel

6 december 2010 13:28

Nu känner jag att jag måste lägga in en brasklapp om senaste blogginlägget: detta om att allt handlar om pengar i dag. Jag är ganska övertygad om att den historiska forskningen styrker att mänskligheten i alla tider varit girig för ekonomisk vinning - och jag tror i ett större perspektiv absolut inte att det är värre i dag än vad det var tidigare.
Man får betänka att sådant som lagstadgade åtta timmars arbetsdag, övertidsersättning, semester, pensioner, föräldraledighet, hjälp att få en bostad, hjälp från samhället till ekonomiskt utsatta etc. knappast har varit självklart i alla tider.
De som en gång i tiden startade fabriker och liknande gjorde ju det i huvudsak för att tjäna pengar och garanterat kom omtanken om de som jobbade i fabrikerna betydligt längre ner på agendan.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Hej, Rubriken, snö ovh en leende bebis, visar vad som just nu gör mig väldigt glad. Livet som mamma är härligt och förvirrande. Att få se Milton le och utforska den nya världen som han kommit till är fantastiskt. Men det är verkligen en ny vär...

  Hej, Nu har vi varit hemma från sjukhuset i lite mer än en månad. Den här bilden är från kvällen när vi kom hem. Då var han inte stor. Nu väger han snart fem kilo och känns som en "riktig bebis". Innan var han så smal och liten, det kändes som...

  Nu är han född, vår älskade Mr. Pytteliten. Sex veckor för tidigt kom han. Det var väldigt oväntat at han skulle ta sig ut så tidigt. Jag var snarare beredd på att få gå över tiden och bli så stor så att jag knappt kunde röra mig. Men jag blev i...

  Jag har åkt så långt vägen går. Ja, ända tills det blev stopp. Här slutar nämligen vägen. Jag har hamnat i Ammarnäs. Jag bevakar filmfestivalen, med dokumentärfilmer, med det passande namnet "Far far away".     Det är vackert här, som på ...

  Veckan i södra Sverige avslutades med en tur till Styrsö i Göteborgs skärgård.     Jag och min vän Petronella sov en natt på ett vandrarhem där.     Så här fint låg vandrarhemmet, inbäddat i grönska. Precis som på många öar så finn...