Förra helgen (1-3 juli) tog jag en kombinerad bilsemester och jobbhelg. Jag åkte runt i fjälltrakterna och kollade in området. Och Västerbottens inland är fantastiskt vackert.

     På torsdagen gjorde jag ett jobb i Storuman och tog en paus under några träd i skuggan. Det var en väldigt varm dag. Jag satt och såg ut över Badsjön.

   Sedan for jag vidare till pojkvännen. Nu har sommaren äntligen kommit på allvar i fjällvärlden. Det är blommor över allt och är så vackert. Det enda negativa är de norrländska bromsarna (mindre än bromsarna från söder, liknar en geting med flugvingar). De är väldigt många och bits så fort man sticker näsan utanfrö dörren.

   I daggkåpan samlas vattendropparna vackert.

   Den fina vattenklövern växer också här.

   Det är mycket gulärlor i trakten. De är så fina.

   Vägarna som jag åkte på under helgen var fantastiskt vackra. Här finns förmodligen några av Sveriges allra vackraste vägar. Det blev en tur på runt 60 mil under helgen. Här är jag mellan Tärnaby och Hemavan. Men det är lite anmärkningsvärt att E12 hela våren och sommaren har bestått av en smal grusväg. Det har visserligen varit vägarbete. Men den är inte bra i vanliga fall heller.

   Jag åkte sedan på småvägarna över Umnäs-Dikanäs och till sist till Saxnäs. Här har jag gjort två jobb nära Saxnäsgården som ligger vackert vid sjön.

   Jag hade bestämt mig för att ta mig upp på kalfjället udner lördagen. Så jag började gå uåpp för Satsfjället. Men det var inte den bästa dagen. Molnen var riktigt täta så det var ingen vacker utsikt. Så här såg det ut när jag började gå upp från parkeringen.

   Fjället är underbart när det är soligt och fint. Men fjället är alltid fjället och det råder ett trivsamt lugnt.

   Men det var någon som lät plötsligt. Då fick jag syn på den här lilla krabaten en bra bit bort (det är därför som bilden är så suddig). När jag kollade i fågelboken fick jag det till att det borde vara en ljungpipare eller fjällpipare. Finns det någon som vet vad den här fågeln heter som lät hela tiden?

   Hönsbären växer nästan överallt i fjällvärlden och snön ligger kvar på topparna.

   Det finns intressanta växter på fjället som jag inte är van vid från södra Sverige. Det här tror jag är en brudsporre. En jättevacker orkidée i allafall.

   Här har vi lappljung som det också finns rikligt av.

   Framåt kvällen, när jag hade kommit ner från fjället, så blev det sol. Typiskt. Trots att kroppen var rejäl mör efter allt promenerande hela dagen så gick jag ut på en liten tur till. 

   Saxnäs är en vacker fjällby. De marknadsför sig rent av som Sveriges vackraste fjällby. Så långt vet jag inte om jag vill sträcka mig. Alla fjällbyar är ju oerhört vackra.

   På söndagen tog jag en tur upp till Sandra Dahlbergs (programledaren och sångerskan) Klimpfjäll och den byn tilltalade mig verkligen. Jag tog en promenad och satt en stund här och tittade på vattenfallen.

   På vägen tillbaks till Vilhelmina så stannade jag till vid Trappstegsforsen.

   Det blev många fotostopp. Här är jag någonstans mellan Saxnäs och Stalon.

   När jag var bara några mil från Vilhelmina, vid sjön Malgomaj, så såg jag ett drömhus. Så där skulle jag vilja bo en dag. Utsikt över sjön, stora gröna ytor, fint hus och ett lusthus. Jag fick ta bilden medan jag fortfarande körde eftersom det inte gick att stanna där. Men man ser någorlunda hur det fina huset ser ut.

Dagens Vilhelmina väder: Sol och + 20 grader.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Hej, Rubriken, snö ovh en leende bebis, visar vad som just nu gör mig väldigt glad. Livet som mamma är härligt och förvirrande. Att få se Milton le och utforska den nya världen som han kommit till är fantastiskt. Men det är verkligen en ny vär...

  Hej, Nu har vi varit hemma från sjukhuset i lite mer än en månad. Den här bilden är från kvällen när vi kom hem. Då var han inte stor. Nu väger han snart fem kilo och känns som en "riktig bebis". Innan var han så smal och liten, det kändes som...

  Nu är han född, vår älskade Mr. Pytteliten. Sex veckor för tidigt kom han. Det var väldigt oväntat at han skulle ta sig ut så tidigt. Jag var snarare beredd på att få gå över tiden och bli så stor så att jag knappt kunde röra mig. Men jag blev i...

  Jag har åkt så långt vägen går. Ja, ända tills det blev stopp. Här slutar nämligen vägen. Jag har hamnat i Ammarnäs. Jag bevakar filmfestivalen, med dokumentärfilmer, med det passande namnet "Far far away".     Det är vackert här, som på ...

  Veckan i södra Sverige avslutades med en tur till Styrsö i Göteborgs skärgård.     Jag och min vän Petronella sov en natt på ett vandrarhem där.     Så här fint låg vandrarhemmet, inbäddat i grönska. Precis som på många öar så finn...