I dag har det verkligen varit en fullspäckad dag på jobbet. Det började med styrelsemöte med facket inne i Jönköping. Direkt tillbaks. Slänga ihop en nyhetsartikel till morgondagens tidning. Sedan var Smålands Akademins ledamöter i kommunen och höll massa föreläsningar på en dag. Så det blev att springa från ställe till ställe och lyssna på föredrag och se konserter. Den första föreläsningen hölls vid Hembygdsgården (se bilden). Där var det vackert en sådan här solig aprildag med fullt av blommande vitsippor.

Jag var nog inte en timma på redaktionen totalt sett idag. Hann i alla fall få ihop en artikel om de första föreläsningarna. Sedan får det bli en uppföljning till lördagstidningen. Margareta Strömstedt skulle kommit och pratat om Astrid Lindgrens liv. Men den föreläsningen blev inställd tyvärr. Det var verkligen synd för den hade jag sett fram emot jättemycket.

Det var en historieforskare som nog förvånade många. Han var äkta smålänning men hade upptäckt hur Småland alltid låg efter utvecklingen. När övriga Sverige var industrialiserat hade inte Småland kommit så långt. Men sedan kom de i fatt med besked och nu är Småland det industritätaste landskapet. Men som forskaren Lennart Johansson påpekade så är tiden förbi när outbildade människor kan jobba på industrier. Men inte i Småland. Än en gång ligger vi efter. Inre Småland är det område i Sverige där befolkningen har minskat mest, mer än i norrland procentuellt sett, och det är ett tecken, menade han.

Dessutom påpekade han att smålänningar alltid har varit extremt konservativa och inte vill ha några förändringar. Intressant. Nästan lite komiskt. Jag tror inte att alla som var där uppskattade hans forskning.

Mitt bland allt detta så hörde två personer av sig och tipsade om bra saker att skriva om. De ville att just jag skulle skriva om det. Det är alltid kul att höra att de gillar vad jag hör och litar på att jag gör det bästa av situationen. Fast ibland kan det ju vara stressande när det kommer lite för mycket på samma gång. Men tips är oerhört värdefullt. Det leder ofta till bra nyheter. Så jag vet att jag har en riktigt pressad dag framför mig imorgon också. Kom inte hem förrän vid nio från jobbet idag. Ska upp vid halv sju imorgon igen. Jag har börjat att sova nio timmar per natt. Inser att kroppen behöver det. Men det lär inte bli några nio timmar i natt. Fast å andra sidan är det helg sedan och då kan jag sova ut. För det är en ledig helg till och med.

I helgen ska jag åka hem till Dalstorp. Pappa har lovat att byta till sommardäck på min söta med smutsiga lilla bil (Tack för det). Under tiden ska jag sitta i solen och bara läsa. Jag ska njuta av värmen och ljuset. Nåde vädrets makter om det blir regn. Jag ska bara sitta där tilbakalutad på altanen med solglasögonen på. Jag ska nog fundera lite på att tvätta bilen också. Men jag ska bara tänka på det, inte göra mer än så.

I dag, söndag, var det dags att åka hemåt igen. Tyvärr. Vi åkte förbi trandansen och kollade på alla tranor. Jag har aldrig varit där tidigare. Men det var kul att se. Fast det måste ha varit den kallaste aprildagen i mannaminne. Oj, vad vi frös. Så vi stannade inte så länge. När vi skulle åka iväg och precis hade kommit ut på vägen så kommer tre tranor flygande precis i höjd med bilen. De var bara någon enstaka meter framför oss. Det var en mäktig syn. Kändes nästan som att vi skulle kunna ta på dem om vi hade stuckit ut handen.

Igår kväll, lördag, bojkottade vi tvn. Istället gjorde vi först ansiktsmask och hårtoning. Sedan satte vi och pyssla. Petronella hade tagit med sig massa grejer för scrapbooking. Jag och pyssla hör väl egentligen inte ihop. Jag är nog för otålig för det. Men när vi väl satte oss så gick tiden jättefort. Vi slutade inte förrän vid tjugo i tolv i natt. Under tiden så existerade inget annat; den grå vardagen och det stressiga jobbet var som bortblåst.

Vi gjorde olika sorters kort. Ni kan se några av Petronellas kort här ovanför. Hennes blev mer konstnärliga än mina.

Utsikten från tornet på Naturum vid Hornborgarsjön. Här fanns skäggdopping, sothöns och svanar bland annat. Jag önskar att man hade haft med sig en fågelbok och kollat vad det var för arter.

Jag och Petronella har haft en må-bra-helg som blev precis så lyckad som vi hoppades på. Vi åkte till "torpet", mellan Skövde och Falköping, och levde lugnt lantliv. Det var så härligt.

Men före det hann jag i lördags morse med att gå på Gölingstorps marknad med mamma. Det är en marknad med gamla anor som ligger precis utanför Dalstorp där jag är uppväxt. Alla i byarna runtomkring vallfärdar till marknaden när den är. Var några år sedan jag var där nu. Så det kändes kul att uppleva det igen.

Sedan var det dags att dra sig mot Falköpingstrakten. På vägen dit i lördags stannade vi vid Naturum vid Hornborgarsjön (se bilden). Tranorna tog vi idag, söndag. Vägarna från Hornborgarsjön till Ranstad (där torpet ligger) var oerhört vackra. Det var små slingriga vägar med mycket varierad natur; kullar, platta ängar och skogar. Det låg vackra stugor lite överallt med underbara trädgårdar. I hagarna betade hästarna. Det var en miljö där man verkligen kommer till ro och glömmer vardagen. 

Det har varit en bra dag. Det är den första dagen på två veckor som jag har haft energi. Det var så härligt att vakna i morse. Redan då kände jag att detta blir en bra dag. Det var 13 grader i sovrummet. Jo, jag vet vad ni tänker. Flytta, är vad ni tänker. Men jag gillar kylan så länge det är riktigt varmt under täcket och det är det.

När jag stod och borstade tänderna spelades "Perfekt" med Mats Westling på radion. Jag gillar verkligen den låten. Ännu ett tecken på en bra dag. Och solen sken ute redan vid halv sju på morgonen. Bara en sådan sak.

Det konstiga var att energin höll i sig hela dagen. Plötsligt kunde jag skriva tre artiklar på en dag igen. De senaste veckorna har jag fått tvinga ur mig en artikel per dag och det är långt under min nivå. Så det var en lättnad när jag kunde tänka klart och fingrarna dansade över tangentbordet igen. Jag var ur trötthetsbubblan för den här gången. En seger!

En sak som gjorde mig glad idag var praktikanten (ni vet, hon som är ambitiös och positiv). Jag sade att jag tyckte att hon varit en tillgång för oss de här två veckorna och att hon är duktig. Så var det verkligen. Hon såg jätteglad ut och sade att hon tyckte att det hade varit jätteroligt för hon hade fått skriva riktiga artiklar hela tiden. På en del tidningar får praktikanterna mest skriva notiser och PRO-referat. Men det är ju inget kul. Så när jag såg hennes glädje över att jag hade trott på henne och därmed gett henne "riktiga" jobb så blev jag också glad. Det känns så bra att vi har kunnat ge henne en bra praktikperiod som hon är nöjd med. Det gladde mig verkligen.   

I kväll har jag varit på träff med det kvinnliga nätverket som jag är med i och sedan var jag inne en snabbis och sade hej till vännerna som alltid är med på musik quizen på Harrys på torsdagar. Var har all energi kommit  i från så plötsligt? 

Jag har varit på mitt livs första husförhör. Det var i Ålaryd, på landet, utanför Skillingaryd. Mina kollegor såg lite konstigt på mig när jag sade att jag skulle på husförhör och såg ut som om de trodde att jag hade en livskris eller något och nu skulle söka svaren på alla mina frågor hos gud. Riktigt så var det inte. Men jag var nyfiken på hur ett husförhör fungerar. Och det var riktigt trevligt kan jag berätta. Det var hembakat bröd, goda pålägg och en utsökt chokladtårta.

Människorna som var med på husförhöret var folk som hade bott i byn i generationer tillbaks eller sådana som hade gift sig med de som bott där sedan generationer. Så mycket de hade att berätta. Jag kunde suttit där hela kvällen och hört dem berätta om när strömmen kom till byn, hur många skolor det en gång hade funnits och om snickarverkstadens uppkomst. Äldre människor har så mycket minnen och kunskap från en svunnen tid som en dag kommer att gå i graven när de inte finns mer. Det är sorgligt.

Vår historia betyder mycket för det liv vi lever idag. Mina förfäders gener har gjort mig till den jag är idag. Jag har tänkt en del på det sedan jag såg tvprogrammet med Malin Berghagen, för en tid sedan, då hon skulle forska i sin släkt. Min mormor har släktforskat mycket. Jag måste passa på att fråga henne så mycket jag kan. Både jag och mormor gillar att skriva och formulera oss i ord och med foton. Förr arbetade ju inte kvinnorna på det sättet som idag. Men tänk om det kanske finns något dokumenterat om att någon i släkten före oss också gillade att skriva. Och pappas sida har jag ingen aning om hur det ser ut på. De har flyttat runt en del och det finns nog en hel del intressant att hämta där. En dag, när jag har tid (när jag blir pensionär kanske), ska jag forska lite i min släkt. Men jag ska börja med att fråga mormor mer. Hon har redan berättat en del. Men hon kan alltid berätta mer, för det hon inte vet om vår släkt det har nog inte existerat.

Tillbaks till husförhöret. Jo, de nämnde bibeln och pratade lite om den också. Men det var en vädligt liten del av det hela. Det mesta handlade om att umgås och fika. Trevligt. Och den lilla andlighet som kom in i bilden handlade mer om att tänka efter på hur bra vi har det jämfört med en hel del andra i världen. Och det är sunt att tänka på ibland.

I dag var jag ute och skrev om en pilgrimsvandring. Det var församlingen som anordnade den och det började med en kort pilgrimsmässa i gröngräset utanför kyrkan. Vi satt i en cirkel och njöt av solen. Många satt bara i kortärmat eller tunna tröjor. Inga starka aggresiva orglar utan en stämningsfull gitarr var allt som användes.

Sedan var det dags för vandringen. Fåglarna kvittrade, himlen var blå och man riktigt kände hur all växtlighet började sträcka på sig och förbereda sig för att slå ut i blom. I dikena lyser tussilago. Det var en perfekt dag för en promenad. De skulle gå en mil på Munkaleden, som är traktens egen pilgrimsled. Men jag kunde inte följa med. Jag jobbade ju och hade mer att göra den dagen. Men oj, vad jag hade velat följa med och gå.

Jag har länge velat pilgrimsvandra. Den stora drömmen är att gå Santiago de Compostela. Jag behöver inte nödvändigtvis gå alla de 80 milen. Men en bit vore kul. Inte bara kul, jag tror att det vore oerhört nyttigt också. Jag tror att man lär sig oerhört mycket om sig själv på en sådan lång vandring. Man får rannsaka sina känslor och åsikter.

Jag har blivit så inspirerad efter att ha läst Paulo Coelhos "pilgrimsvandringen" och Agneta Sjödins "en kvinnas resa" som båda handlar om Santiago De Compostela.

Men jag kan ju börja med något kortare och enklare. Munkaleden är bara fyra mil och vore ju en bra början. Jag kanske skulle vandra den i sommar. Avsätta en helg när det är fint väder. Det hade varit härligt.

Nu är jag trött efter att ha jobbat hela påsken. Har tre jobbardagar kvar innan det blir någon ledighet. Så i kväll ska jag ta det lugnt. Tänkte se på kungligheterna (prinsessan Viktoria, kronprins Haakon och kronprins Fredrik) som har varit på polarexpedition. Det hade jag också kunnat tänka mig. Tänk vad fantastiskt att se en helt ny värld; ett landskap fyllt av is, hav och annorlunda djur. Vad häftigt! Sedan ska jag börja att läsa Paolo Coelhos senast utgivna bok på svenska; "Brida". Det bäddar för en bra kväll.