I går var det dags för andra gången i glasfusingkursen. Våra glashängen hade blivit brända i ugnen. Det var kul att se hur det blev i färdigt skick (se ovan). I går hade jag massproduktion. Det var kvantitet och inte kvalitet som gällde. Det kommer jag förmodligen ångra nästa gång när jag ser resultatet. Men tanken var mer att jag ville testa olika färger och storlekar av glaset tillsammans. Så nästa gång kan jag förhoppningsvis dra nytta av allt jag lärt mig och göra riktiga konstverk. Nåja, hoppas kan man ju... Men kul är det. Oerhört kul.

Vad har hänt mer sedan sist? Det var ett tag sedan jag skrev något nu och det beror på dels på att det har varit fullt upp men också på att jag prioriterar den riktiga världen. Facebook, msn (som för övrigt inte ens fungerar nu på min dator) och internet över huvudtaget har jag bestämt att ägna mindre tid åt. Så när jag väll skriver här på bloggen blir det kanske halva romaner. Men det får vara så.

I måndags hade vi filmkväll (vi är gruppen från juridikklassen) och frossade i godis, chips, gurka, dip och JULMUST. Det är bra med frosserikvällar ibland för då blir man lite äcklad och vill inte ha godis på ett tag. I alla fall fungerar jag så. Vi såg "slumdog millionaire". Jag har velat se den länge och jag tyckte att den var jättebra. Se den. Sedan kom ju grabbarna i gång och spelade NHL-spel. Plötsligt fick jag den där spelkonsolen i handen. Han vi var hos tyckte att jag skulle lära mig åka genom konerna. Ja, jag var ju ingen stjärna. Pucken for åt ett håll och hockeyspelaren åt ett annat och konerna som jag skulle åka igenom de var i helt andra änden av ishallen. Men kul var det och jag gav dom andra ett gott skratt och det bjuder jag så gärna på.

I går var den nuvarande gruppen (från kursen i mediejuridik) på Migrationsverket. Vi fick verkligen insyn i verkligheten där. Vår skoluppgift var att hämta ut några allmänna handlingar. Det tog tid. Handlingar ska lämnas ut skyndsamt. När vi hade väntat i två timmar efter att vi frågade efter handlingarna (som borde ha kunnat tas fram på tio minuter) så kommer kvinnan och säger att vi får komma tillbaks efter två timmar igen. Ja, servicenivån var under all kritik. Men till slut fick vi våra handlingar och då blev vi jätteförvånade för då hade vi laddat upp för strid (eller jag hade gjort det i alla fall). Det värsta är att jag tror att det hade varit annorlunda om jag hade visat upp mitt journalistleg och kommit dit i tjänsten. Då hade de nog tänkt att "sköter vi inte det här bra kan det bli negativ publicitet". Men studenter, vi har väll all tid i världen att vänta medan hon dricker kaffe och skvallrar med arbetskamraterna. Man blir upprörd.

Det värsta var att när vi satt där (ensamma, för alla asylsökande och anra som var där hade fått hjälp) så hör vi ett fasansfullt skrik och plötsligt går ett larm. Vi ser skuggor som speglar sig från ett mottagningsrum och förstår att där inne pågår något. Förmodligen fick kvinnan som gick in strax innan ett negativt besked om att hon inte får stana i Sverige. Plötsligt kommer en kvinna ut och tittar ut mot gården; "vi väntar på en ambulans", säger hon. Hade kvinnan försökt ta sitt liv? Eller föll hon bara ihop av utmattning när hon insåg att allt kämpande var förgäves? Känslan var att det inte var allt för ovanligt att sådant här skedde. Usch, vilket hemskt ställe att jobba på.

Den stora diskussionen i Umeå denna veckan har varit att Umeå kommun vill förbjuda folk att snusa under arbetsdagen (alltså även på raster). Sedan tidigare finns det ett rökförbud men nu vill politikerna gå ett steg längre. De flesta partier verkade vara väldigt överens kring detta. Men det har blivit en enorm invånarprotest. Snuset är heligt. I dag läste jag en kul ironisk insändare i VF. Det var en kvinna som tyckte att det finns mycket mer som Umeå kommun kan förbjuda hos sina anställda för att främja hälsan. Så här skriver hon (valda delar): 

"Det glädjer mig att Umeå kommun äntligen tar itu med de högklackade skorna och förbjuder dem på arbetstid så att de anställda inte får rygg- och hälsenskador"

"Vi är stolta över att bo i en kommun där skriftarbete är förbjudet så att folk går och lägger sig i tid och inte får sömnbrist"

" Alla kaffeautomater och kakfat kommer att förbjudas för tandtrollsinvasion och koffeinrus passar sig inte på arbetstid".

Ja, hon hade många roliga exempel. Politikerna har nu vänt. Från att ha varit eniga i kommunstyrelsens arbetsutskott så röstades förslaget ned i kommunstyrelsen (att det blir en sådan "kovändning" är ovanligt) och det kan inte ses som något annat än att politikerna faktiskt har lyssnat på medborgarna. Bra.

För övrigt så är Umeå inne i sin regnperiod. Det regnar, regnar och regnar. Men det är tydligen i slutet av oktober och november som det brukar regna här i Umeå. Resten av året är det mest uppehåll, om man får tro dom som bor här. När snön kommer så kommer solen tillbaks sägs det. Jag hoppas på det. Jag kan leva med en månads regn eftersom jag är van vid regn nio månader om året konstant.

Ha det jättebra så hörs vi snart igen.