Det mesta i mitt liv just nu kretsar kring Israel-Palestinakonflikten. Det är oerhört intressant och det har jag tyckt sedan jag för fem år sedan intervjuade en man, från Bor utanför Värnamo, som jobbar i Palestina. Just nu läser jag en nätkurs i mellanösterns moderna historia och jag vill bara ha mer. Jag slukar alla broschyrer jag hittar kring ämnet och ser filmer om konflikten. Den intressantaste boken vi har på kursen är skriven av utrikeskorrespondenten Robert Fisk. Han har varit på plats vid de historiska tillfällena; vid fredsförhandlingar och krig. Han har mött politiker och civila från båda sidor. Det är oerhört intressant läsning och det mest frascinerande är att det är en historia som fortfarande skrivs.

Idag var jag på en träff där en man, från Umeå, som varit i Israel-Palestina och jobbat en period visade bilder och berättade hur vardagen var. De flesta bor inte i områden där man riskerar att bli beskjuten varje dag, berättade han. Nej, det värsta var den psykiska terrorn. Helt plötsligt kan en väg vara avstängd och man tvingas att åka en väg som tar sex timmar istället för en timma. Detta är på landsbygden i Västbanken där han hade varit mest. Men situationen i Gaza är en helt annan. Där kommer ingen varken in eller ut.

Det bästa med träffen var att jag träffade en palestinsk man som jag började att prata med där på caféet. Han hade bott i Umeå i nästan 20 år nu. På 22 år hade han inte sett sin bror. Hans bror bor i Gaza och som sagt där kommer man varken in eller ut.

- Det är som ett fängelse där, berättade mannen.

Det är ett område som, om jag har förstått det rätt, är ungefär lika stort som Skåne men det bor 1,5 miljoner palestinier där.

Historien i denna konflikt är mycket intressant. Innan jag började läsa nätkursen visste jag inte att det var ryska sionister som bestämde att judarna nu skulle återvända till det heliga landet och återskapa det som sin nation och bara sin. Sedan dessa ryssar fick sina idéer så har det varit kaos i området, mer eller mindre. Båda sidor har gjort stora övertramp. Men så länge muren gör att palestinier inte kan röra sig fritt och så länge de judiska bosättningarna fortsätter att öka på palestinsk mark så lär det nog inte bli någon fred. För detta har ju Israel flera gånger fått kritik av FN.

Jag har haft en önskan att besöka Israel/Palestina och den ökar för varje dag som går. Jag fick lite tips av den trevliga palestinska mannen som jag ska kolla upp. Vi får se hur det går. Fortsättning följer.

Här börjar julen närma sig allt mer. Igår såg jag två vackra luciatåg på universitetet och i morgon är det dags för julmys med vännerna. I fönstren lyser alla stjärnor och ljusstakar så vackert. Det känns idylliskt och julen är ju en varm tid, en tid av omtanke av sina nära och kära. Jag har spelat julsånger här hemma idag och känner hur julstämningen börjar sprida sig i den annars vintertrötta kroppen. Plötsligt slår det mig att många av julsångerna handlar om Betlehem. Staden dit Josef och Maria kom för att skattskriva sig, då föddes jesusbarnet i en ladugård och stjärnan lyste klar över stallet. En ängel berättade för herdarna att kristus var född och ja, fortsättningen kan vi ju. Denna heliga stad på Västbanken omringas just nu av en mur, där palestinier behöver tillstånd för att komma ut och in, för att ta sig från hemmet till jobbet eller för att hälsa på släktingar och vänner. Betlehem är idag inte en stad där kärleken råder. Det är en palestinsk stad ockuperad av israelerna.

Den palestinska mannen som jag pratade med sade något fint som vi nog alla bör tänka på så här i juletid.

-  Jag är vän med muslimer, judar, kristna, ateister och andra. Att vara religiös för mig handlar inte om vilken världsreligion du tillhör. Att vara religiös handlar om vem du är i hjärtat.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Hej, Rubriken, snö ovh en leende bebis, visar vad som just nu gör mig väldigt glad. Livet som mamma är härligt och förvirrande. Att få se Milton le och utforska den nya världen som han kommit till är fantastiskt. Men det är verkligen en ny vär...

  Hej, Nu har vi varit hemma från sjukhuset i lite mer än en månad. Den här bilden är från kvällen när vi kom hem. Då var han inte stor. Nu väger han snart fem kilo och känns som en "riktig bebis". Innan var han så smal och liten, det kändes som...

  Nu är han född, vår älskade Mr. Pytteliten. Sex veckor för tidigt kom han. Det var väldigt oväntat at han skulle ta sig ut så tidigt. Jag var snarare beredd på att få gå över tiden och bli så stor så att jag knappt kunde röra mig. Men jag blev i...

  Jag har åkt så långt vägen går. Ja, ända tills det blev stopp. Här slutar nämligen vägen. Jag har hamnat i Ammarnäs. Jag bevakar filmfestivalen, med dokumentärfilmer, med det passande namnet "Far far away".     Det är vackert här, som på ...

  Veckan i södra Sverige avslutades med en tur till Styrsö i Göteborgs skärgård.     Jag och min vän Petronella sov en natt på ett vandrarhem där.     Så här fint låg vandrarhemmet, inbäddat i grönska. Precis som på många öar så finn...