Jag har känt mig som en snigel de närmaste dagarna. Inte för att jag har varit långsammare än vanligt. Nej, det beror på att jag har bärt runt på mitt hem. Jag förstår inte riktigt själv hur jag har fått med mig allt från Umeå till södra Sverige. Men nu, i kväll, kom jag fram till familjen i Dalstorp och inga saker har jag tappat längs vägen (inte vad jag är medveten om i alla fall).

Två dagar till julafton och de stora snöflingorna faller utanför fönstret. Nu är det mycket snö, det knastrar så där underbart när man går på det orörda snötäcket. Underbart.

Mitt första stopp på resan söderut var hos kusinen i Gävle. Där var det mycket snö och tio minusgrader. Jättevackert.

Vi passade på att kolla in bocken innan den brann upp.

I fredags åkte vi vidare till Göteborg. Det var ju en ganska stor besvikelse när det inte var någon snö där. Vi var beredda att sätta oss på tåget och vända igen. Men så i måndags morse när jag och min kompis vaknade i Majorna och tittade ut från deras balkong så spred sig lyckan i kroppen; det var snö över allt.

Så här såg det ut. Vi åt snabbt frukost och gav oss ut i Slottsskogen. Barnen åkte pulka och hundarna busade i den nyfallna snön. Det var så vackert.

Efter det har jag hunnit med ett dygn i Borås och nu är jag i Dalstorp och här ska jag väll stanna ett tag. I alla fall över jul eller så. Om jag inte blir allt för rastlös och hittar på något. Men det har jag inte tid att bli, jag måste plugga till min hemtenta som ska vara inlämnad efter nyår.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Hej, Rubriken, snö ovh en leende bebis, visar vad som just nu gör mig väldigt glad. Livet som mamma är härligt och förvirrande. Att få se Milton le och utforska den nya världen som han kommit till är fantastiskt. Men det är verkligen en ny vär...

  Hej, Nu har vi varit hemma från sjukhuset i lite mer än en månad. Den här bilden är från kvällen när vi kom hem. Då var han inte stor. Nu väger han snart fem kilo och känns som en "riktig bebis". Innan var han så smal och liten, det kändes som...

  Nu är han född, vår älskade Mr. Pytteliten. Sex veckor för tidigt kom han. Det var väldigt oväntat at han skulle ta sig ut så tidigt. Jag var snarare beredd på att få gå över tiden och bli så stor så att jag knappt kunde röra mig. Men jag blev i...

  Jag har åkt så långt vägen går. Ja, ända tills det blev stopp. Här slutar nämligen vägen. Jag har hamnat i Ammarnäs. Jag bevakar filmfestivalen, med dokumentärfilmer, med det passande namnet "Far far away".     Det är vackert här, som på ...

  Veckan i södra Sverige avslutades med en tur till Styrsö i Göteborgs skärgård.     Jag och min vän Petronella sov en natt på ett vandrarhem där.     Så här fint låg vandrarhemmet, inbäddat i grönska. Precis som på många öar så finn...