Just nu pågår samiska veckan i Umeå för fullt. Jag har varit på de föreläsningar som jag hunnit med; allt från en jurist som pratade om exploateringen av fjällen och vilka svårigheter det medför för renskötseln till filmproducenten Stig Wesslén och visningen av en av hans filmer - Från vinterviste till sommarfjäll.

Igår var jag åter igen med om en grej som jag råkar ut för nästan varje gång som det är något samiskt arrangemang. Det var en äldre kvinna, som satt bredvid mig på en föreläsning, som frågade:

- Är du från Sapmi?

- Nej, det är jag inte.

- Men du härstammar från Sapmi från början?

- Nej, inte det heller.

Kvinnan var väldigt glad för att jag som svensk intresserade mig för samerna. Men det är ett intressant fenomen det här. Senast på Jokkmokks marknad var det två kvinnor som frågade mig precis samma sak.

- Är du säker på att du inte är av samisk börd?

- Ja, vad släktforskningen har visat hittils så har jag inga samer i släkten.

- Vad konstigt, för du har precis de samiska dragen.

En del frågar mig inte ens om jag är samisk. En del går rätt på huvudfrågan och undrar vilken samesläkt jag tillhör. När en del hör att jag heter Johnsson så säger de:

- Ja, det är ju en sydsamisk släkt.

Jag önskar att jag kunde svara att jag var av samisk börd. Jag önskar att jag var en del av en så stor gemenskap och att jag tillhörde den kulturen som bygger på naturliv. Men det är en stor glädje att få möjlighet att ta del av samernas liv på det sättet som jag har gjort.

I dag fanns det möjlighet att åka efter ren utanför universitetet. Vilket ett och annat barn gärna gjorde. Några av hundarna såg också väldigt nyfikna ut, men de fick inte åka med.

Vid lunch, idag, uppträdde det nya bandet Àra som är en sammansättning av medlemmar från Glesbygdn och ett band till som jag inte minns namnet på. Sedan är det Simon Marainen som jojkar. Jag tror inte att jag har hört honom live tidigare. Men det var jättebra. Precis så där meditativt och känslofyllt som jojk ska vara.

Det verkar som att våren är i antågande även till Umeå. En del små bäckar börjar bli isfria och fåglarna kvittrar. Men den lilla jollen på älven står fortfarande helt på is. Så än är det fritt fram att gissa när älven är isfri.

Alla som går eller cyklar på vägarna har just nu ett mycket spännande liv. Först tar man sig förbi puckelpistar av is, för att plötsligt mötas av ett hav av smält snö, då hoppar man över och landar på en blankpolerad skidskobana.

Dagens Umeåväder:  Sol och + 4 grader

 

Svåke

12 mars 2010 22:18

Jeanette: det här var robust samtidigt som en finstämd hyllning till det område du bevakar.
Tänk om det vore...?
Men ha det gott!

 

Nella

14 mars 2010 04:48

Vilka fantastiska vinterbilder du har på bloggen nu! De är så vackra!
Kram Nella

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Hej, Rubriken, snö ovh en leende bebis, visar vad som just nu gör mig väldigt glad. Livet som mamma är härligt och förvirrande. Att få se Milton le och utforska den nya världen som han kommit till är fantastiskt. Men det är verkligen en ny vär...

  Hej, Nu har vi varit hemma från sjukhuset i lite mer än en månad. Den här bilden är från kvällen när vi kom hem. Då var han inte stor. Nu väger han snart fem kilo och känns som en "riktig bebis". Innan var han så smal och liten, det kändes som...

  Nu är han född, vår älskade Mr. Pytteliten. Sex veckor för tidigt kom han. Det var väldigt oväntat at han skulle ta sig ut så tidigt. Jag var snarare beredd på att få gå över tiden och bli så stor så att jag knappt kunde röra mig. Men jag blev i...

  Jag har åkt så långt vägen går. Ja, ända tills det blev stopp. Här slutar nämligen vägen. Jag har hamnat i Ammarnäs. Jag bevakar filmfestivalen, med dokumentärfilmer, med det passande namnet "Far far away".     Det är vackert här, som på ...

  Veckan i södra Sverige avslutades med en tur till Styrsö i Göteborgs skärgård.     Jag och min vän Petronella sov en natt på ett vandrarhem där.     Så här fint låg vandrarhemmet, inbäddat i grönska. Precis som på många öar så finn...