I lördags vaknade jag upp i Joesjö, halvsatte mig upp i sängen medan pojkvännen fortfarande halvsov bredvid, såg ut genom fönstret och...Nej. Det blåste. Vi som hade planerat att åka slalom om vädret var okej. Men det var det inte. Det kunde vi konstatera ganska snart. Om det blåste så pass här nere på marken så skulle det blåsa väldigt mycket uppe på fjället. Så slalolm var inte att tänka på.

Plan nummer två var att åka till Mosjoen (är inte så många mil från Joesjö) och titta på sprinttävlingarna där bland annat Petter Northug och Emil Jönsson var med. Men den idén fick vi också spola eftersom fjällvägen hade drevat igen.

Vi valde då ett tredje alternativ: längdskidor. Kungsledenrännet gick av stapeln i lördags. En åtta mil lång skidtävling mellan Hemavan och Ammarnäs. På fjället blåste det full storm och var ingen sikt alls. Så de stackars skidåkarna hade nog ett äventyr som de sent ska glömma. Men vi valde att stanna nere "på marken" och där gick det bra. Ett tag tittade till och med solen fram och då blev det jättevarmt och man fick ta av vantarna och knäppa upp jackan.

Jag har inte åkt längdskidor sedan högstadiet. Så det var väll snarare skidorna som var ute och åkte med mig emellanåt. Men det var kul. Är ju alltid skönt att komma ut och se fjällen torna upp sig runt omkring.

Efter fikapausen, på ett ställe inne i skogen där det var lä, så skulle vi ta oss uppför en seg backe. Det var lättast att gå. Fördelningen av vem som skulle bära vad blev väll inte så rättvis, men det blev till min fördel. Medan Robin fick bära båda skidorna hade jag stavarna och fikat i ryggsäcken.

Vi hade äkta Västerbottenskidor, den gamla varianten som man har vanliga skor till och spänner fast. Om det berodde på mig, skorna eller skidorna ska vi låta vara osagt men skidorna tyckte om att dra till vänster. I några nedförsbackar var det väldigt nära att det blev hård närkontakt med några små sega fjällbjörkar.

   Här är vi nästan hemma igen i vackra Joesjö.

   Efter skidturen åkte vi in till Tärnaby. Vi stannade på vägen där en vacker vy öppnade sig.

Molnet såg speciellt ut, nästan som ett ufo som är på väg att landa.

   Vi åt middag på Tärna Vilt. Restaurangen är byggd som en kåta. Jättemysigt.

   Det var buffé med bland annat röding och hjortskav.

   På vägen tillbaks åkte vi in och fikade hos ett trevligt par som är vänner till Robin. De hade oerhört sociala får. De såg ut ungefär som hundarna när de vill ha något extra gott.

   Jag har köpt en ny kamera (liten och smidig eftersom jag inser att jag inte orkar bära runt på en systemkamera) och den har ansiktsigenkänning på katt och hund. Men inte på får. Lite dåligt...

Var ute och fotade lite på kvällen i det fina ljuset.

   Idag när jag gick hem från jobbet så kollade jag lite i älvkanten efter små tussilagoknoppar. Men de såg jag inte. Men plötsligt lyste det blått i det bruna gräset. Skilla! Och sedan ännu mer blått. Och lite länge bort upptäckte jag till min häpnad vitsippor. Det finns ju knappt här. Men det var ett stort område med både utslagna vitsippor och knoppar. Och mitt i allt en förvildad lila krokus. Igår när vi åkte från Joesjö till Umeå såg jag dessutom en tofsvipa traska omkring på en åker. Så nu har nog våren kommit till Umeå också även om ganska mycket av snön är kvar.

Dagens Umeåväder: Sol och + 10 grader

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Hej, Rubriken, snö ovh en leende bebis, visar vad som just nu gör mig väldigt glad. Livet som mamma är härligt och förvirrande. Att få se Milton le och utforska den nya världen som han kommit till är fantastiskt. Men det är verkligen en ny vär...

  Hej, Nu har vi varit hemma från sjukhuset i lite mer än en månad. Den här bilden är från kvällen när vi kom hem. Då var han inte stor. Nu väger han snart fem kilo och känns som en "riktig bebis". Innan var han så smal och liten, det kändes som...

  Nu är han född, vår älskade Mr. Pytteliten. Sex veckor för tidigt kom han. Det var väldigt oväntat at han skulle ta sig ut så tidigt. Jag var snarare beredd på att få gå över tiden och bli så stor så att jag knappt kunde röra mig. Men jag blev i...

  Jag har åkt så långt vägen går. Ja, ända tills det blev stopp. Här slutar nämligen vägen. Jag har hamnat i Ammarnäs. Jag bevakar filmfestivalen, med dokumentärfilmer, med det passande namnet "Far far away".     Det är vackert här, som på ...

  Veckan i södra Sverige avslutades med en tur till Styrsö i Göteborgs skärgård.     Jag och min vän Petronella sov en natt på ett vandrarhem där.     Så här fint låg vandrarhemmet, inbäddat i grönska. Precis som på många öar så finn...