Efter jobbet idag så gick jag längs älven för att njuta av lite vårtrevligheter. Och det fanns ännu mer än jag kunde ana. Dessutom var det väldigt tur att jag hade med mig kameran med tanke på vad jag fick se i vattnet. Men det återkommer vi till.

För en och en halv vecka sedan låg det fortfarande snö och isen på älven var tjock. Men nu blommar det överallt och vårfåglarna har kommit. Det är svårt att hänga med.

   På min promenad hem så upptäckte jag att knopparna på träden är ganska stora. Igår såg jag inte ett enda träd med knoppar. Så här händer det saker snabbt.

   Blommorna avlöste varandra. Vitsippor. Mormor brukar prata om att de brukar komma till min födelsedag ungefär och det är en månad kvar dit.

   Skilla. Det får mig att tänka på Kalmar. Hela den småländska staden svämmar över av små blå Skilla på våren. Det är så vackert.

   Blåsippor. De är extremt ovanliga i södra Sverige. Men här längs Umeälven fanns det gott om dom.

Backskärvfröet. Har jag aldrig sett tidigare.

   Tussilago.Det har jag inte sett så många av i år.

   Påskliljor. Jag är van vid att blommorna kommer i olika etapper under våren. Men här i norrlad sker allt samtidigt och lika fort blir det sommar. Redan i helgen hörde jag att det kunde bli upp mot 20 grader varmt.

   I södra Sverige var det tussilagona och den här lilla nippertipp-fågeln som var de första vårtecknen. Jag stod länge och kollade på sädesärlan.

När sädesärlan springer omkring där på isen så får jag plötsligt syn på något annat. Något brunt som rör på sig. Min första tanke var att det var en igelkott som på något sätt tagit sig ut på isen. Stackars parvel, tänkte jag. Den lär inte överleva länge. Men hur stor är sannolikheten att en igelkott tar sig ut på ett isflak? Inte så stor. I det här fallet var sannolikheten så liten att jag ganska snabbt kom fram till att det inte var en igelkott. Den hade ju faktiskt inte ens taggar även om pälsen såg lite taggig ut. Det liknade mest ett ganska stort marsvin. Jag stod länge och tittade på hur den gnagde på en gren.

   Det var det här som jag stod några meter i från och tittade på. Jag var tvungen att fråga en man med barnvagn som gick förbi om han visste vad det var för djur. Men när jag började prata så blev djuret medveten om att det fanns människor i närheten och dök snabbt ner i älven.

- Tror du inte att det är en bäver, sade mannen.

- En BÄVER???? Är inte dom större?

Mannen trodde inte att dom var speciellt stora, men han kunde inte med säkerhet säga att det faktiskt var en bäver. Men när jag kom hem och googlade på bäver så måste jag säga att det kan inte vara något annat som jag såg. Min första bäver. I alla fall vad jag vet om. Det känns stort att ha stått bara några meter i från den.

Sedan upptäckte jag flera konstiga fåglar som jag inte kände igen sedan innan. Så när jag kom hem så satte jag mig med fågelboken och jämförde. Jag kom fram till att det måste varit knipa och storskrake som jag såg.

   Knipa. Hannarna har en karaktäristisk vit fläck på sidan av huvudet. Sedan har de svartgrönt huvud ovh svartvit randig rygg. Honorna är grå med chokladbrunt huvud och ett vitt band på halsen. Det känns ju som att det stämmer.

Storskrake. Honan har brunt huvud med en tofs som står bakåt och blågrå kropp. Hannen är väldigt svart och vit. Han har ingen tofs. De har röda ben och röd näbb med krok i änden.

   Änderna vilar ut på de sista isflaken som nu flyter omkring i älven.

Tänk vad mycket man kan se på en vanlig promenad hem från jobbet. Det gäller bara att ta sig tid och se upp. Det är något som jag är allt för dålig på. Oftast tittar man utan att egentligen se. Men vilka upplevelser det kan bli om man väljer att vara här och nu och studera allt liv som börjat spira.

I sommar ska jag bli lokalredaktör igen. Då ska jag jobba som inlandsreporter med fokus på Vilhelmina- och Storumans kommuner (där Tärnaby/Hemavan ligger). Det ser jag verkligen fram emot. Slippa stadsluften och få vara i fjällmiljö en hel sommar. Jag kan inte tänka mig något bättre sommarvikariat. Reportern som i vanliga fall jobbar i inlandet ska få mitt jobb i sommar, vi byter rätt av, och han verkar vara lika glad för att få komma in till stan ett tag.

Men nu kan det bli 30 mil enkel väg till ett jobb. Men vad gör det när sommarpratarna sätter i gång och man har vackra fjäll och klarblå sjöar utanför bilfönstret?

Påskhelgen firas på VK:s redaktion i Umeå. Jag jobbar med andra ord. Men det gör mig inte så mycket. Jag får långledigt nästa helg istället och åker till fjällen. Denna helgen är ju hela Umeå i Tärnaby och Hemavan, nästa helg blir det mer lugn och ro.

Ha en riktigt glad påsk allihop!

Kram från ett vårfint Umeå

Dagens Umeåväder: Sol och molnigt om vartannat, + 10 grader 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Hej, Rubriken, snö ovh en leende bebis, visar vad som just nu gör mig väldigt glad. Livet som mamma är härligt och förvirrande. Att få se Milton le och utforska den nya världen som han kommit till är fantastiskt. Men det är verkligen en ny vär...

  Hej, Nu har vi varit hemma från sjukhuset i lite mer än en månad. Den här bilden är från kvällen när vi kom hem. Då var han inte stor. Nu väger han snart fem kilo och känns som en "riktig bebis". Innan var han så smal och liten, det kändes som...

  Nu är han född, vår älskade Mr. Pytteliten. Sex veckor för tidigt kom han. Det var väldigt oväntat at han skulle ta sig ut så tidigt. Jag var snarare beredd på att få gå över tiden och bli så stor så att jag knappt kunde röra mig. Men jag blev i...

  Jag har åkt så långt vägen går. Ja, ända tills det blev stopp. Här slutar nämligen vägen. Jag har hamnat i Ammarnäs. Jag bevakar filmfestivalen, med dokumentärfilmer, med det passande namnet "Far far away".     Det är vackert här, som på ...

  Veckan i södra Sverige avslutades med en tur till Styrsö i Göteborgs skärgård.     Jag och min vän Petronella sov en natt på ett vandrarhem där.     Så här fint låg vandrarhemmet, inbäddat i grönska. Precis som på många öar så finn...