Nu har jag adventspyntat i lägenheten. Det känns så mysigt när det första ljuset brinner och när mörkret lägger sig över staden vid halv tre på eftermiddagen så skänker adventsljusstakarna en stor portion glädje och ljus.   Vi har till och med fått lite bättre adventsväder här i Umeå. Regnet har tagit slut och idag har det varit minus tre grader och frost på marken. När det inte är snö får man vara glad för det lilla.

I dag har det varit skyltsöndag. Staden är julpyntad med vackra lampor, det sjöngs jullåtar och bjöds på glögg. Jag gick omkring och njöt av atmosfören. Fast jag måste medge att jag var väldigt trött för jag satt och spelade spel med vännerna till klockan tre i natt. Det är otroligt hur fort tiden kan gå ibland.  

Umeås luciatåg kom med häst och vagn. De framförde några låtar. Det har inte varit någon omröstning i tidningarna eller på stan kring vem som ska bli lucia. När jag hörde dem så insåg jag att här kan inte vem som helst vara med i luciatåget som det vara hemma i lilla Dalstorp. Nej, här är du tvungen att vara en ny Carola eller Helen Sjöholm. De har förmodligen valt ut de unga tjejerna med bäst sångröst i Umeå och sedan inbördes valt lucia. Jag gillar verkligen luciatraditionen.

Så vad har hänt sedan sist? Jag har varit hos tandläkaren. Inga hål. I fredags tog jag vaccinationssprutan också. Egentligen är det inte förrän i morgon, måndag, som vaccineringen av oss studenter börjar på Umeå Universitet. Men jag gick förbi Studenthälsan i fredags och kollade vilka tider de hade öppet. Då visade det sig att de hade börjat vaccinera personalen och att de hade några sprutor över för dagen. Så jag fick ta sprutan direkt. Det var bra så att jag slapp bli nervös. Sprutor är nämligen något av det värsta som världen har uppfunnit enligt mig. Jag var ganska rädd för att bli sjuk. Men jag har klarat mig med en handikappad arm och det kan jag leva med tills det går över.

Ha en riktigt bra första advent.

Kram från Umeå 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Hej, Rubriken, snö ovh en leende bebis, visar vad som just nu gör mig väldigt glad. Livet som mamma är härligt och förvirrande. Att få se Milton le och utforska den nya världen som han kommit till är fantastiskt. Men det är verkligen en ny vär...

  Hej, Nu har vi varit hemma från sjukhuset i lite mer än en månad. Den här bilden är från kvällen när vi kom hem. Då var han inte stor. Nu väger han snart fem kilo och känns som en "riktig bebis". Innan var han så smal och liten, det kändes som...

  Nu är han född, vår älskade Mr. Pytteliten. Sex veckor för tidigt kom han. Det var väldigt oväntat at han skulle ta sig ut så tidigt. Jag var snarare beredd på att få gå över tiden och bli så stor så att jag knappt kunde röra mig. Men jag blev i...

  Jag har åkt så långt vägen går. Ja, ända tills det blev stopp. Här slutar nämligen vägen. Jag har hamnat i Ammarnäs. Jag bevakar filmfestivalen, med dokumentärfilmer, med det passande namnet "Far far away".     Det är vackert här, som på ...

  Veckan i södra Sverige avslutades med en tur till Styrsö i Göteborgs skärgård.     Jag och min vän Petronella sov en natt på ett vandrarhem där.     Så här fint låg vandrarhemmet, inbäddat i grönska. Precis som på många öar så finn...