Hej

I fredags morse kom jag tillbaks till Umeå. 24 minus, frost på träden och mycket snö. Jag har förstått att vintern håller sig kvar i södra Sverige. Men här börjar det ju nästan bli vår igen. Ja, all den underbara snön är kvar men termometern visar bara på 0,5 minusgrader. Fast vackert är det ändå.

Snövallarna är enorma och man sjunker ner djupt när man inte går på de uppskottade gångarna. Äkta vinter alltså, bortsett från temperaturen då.

I dag var jag ute på en promenad vid Böelsholmarna. Grillplatsen var helt översnöad.

Isen har lagt sig på Umeälven.

Vyn in mot stan.

Så här såg det ut "på min gata i stan" för några minuter sedan.

Och så här ser det ut genom fönstret just nu.

Igår var jag på en internationell träff. Jag hade blivit inbjuden av en palestinsk man som jag började prata med i samband med en fotovisning med bilder från Palestina (jag har berättat om det tidigare här på bloggen). Det var en oerhört inspirerande kväll. Det var folk från olika länder, i olika åldrar och med olika bakgrund. De är ett gäng som träffas en gång i månaden och bara umgås. Igår var det pizzakväll, så vi pratade och åt pizza. Mer komplicerat än så behöver det inte vara för att träffas över nationsgränserna.

Jag pratade bland annat med en utbytesstudent som kom från Västbanken. Han studerade tidigare på Universitetet i Hebron och berättade att en dag hade israelerna bara låst universitetet och utbildningarna fick läggas på is tills israelerna en dag bestämde sig för att låsa upp igen. Han berättade om hur han var tvungen att ha med sig ID-handlingar vart han än gick och oftast hjälpte inte det, han kom inte ut genom checkpointsen i alla fall. Han såg Sverige som ett paradis och var helt chockad över att han kan gå nästan vart han vill utan att visa ID-kort. Man får verkligen perspektiv på tillvaron när man hör sådant.

Jag pratade med två svenska tjejer som har varit i Palestina och jobbat. De gav mig massor av tips och jag är mer taggad än någonsin att åka till Palestina en dag och för varje dag som kommer och går så känns det som att den tanken blir mer verklighet än dröm.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Hej, Rubriken, snö ovh en leende bebis, visar vad som just nu gör mig väldigt glad. Livet som mamma är härligt och förvirrande. Att få se Milton le och utforska den nya världen som han kommit till är fantastiskt. Men det är verkligen en ny vär...

  Hej, Nu har vi varit hemma från sjukhuset i lite mer än en månad. Den här bilden är från kvällen när vi kom hem. Då var han inte stor. Nu väger han snart fem kilo och känns som en "riktig bebis". Innan var han så smal och liten, det kändes som...

  Nu är han född, vår älskade Mr. Pytteliten. Sex veckor för tidigt kom han. Det var väldigt oväntat at han skulle ta sig ut så tidigt. Jag var snarare beredd på att få gå över tiden och bli så stor så att jag knappt kunde röra mig. Men jag blev i...

  Jag har åkt så långt vägen går. Ja, ända tills det blev stopp. Här slutar nämligen vägen. Jag har hamnat i Ammarnäs. Jag bevakar filmfestivalen, med dokumentärfilmer, med det passande namnet "Far far away".     Det är vackert här, som på ...

  Veckan i södra Sverige avslutades med en tur till Styrsö i Göteborgs skärgård.     Jag och min vän Petronella sov en natt på ett vandrarhem där.     Så här fint låg vandrarhemmet, inbäddat i grönska. Precis som på många öar så finn...