I veckan har jag varit några dagar i Vilhelmina och jobbat med valbevakning. Har varit jättekul. Det var första gången som jag var där och jag gillade verkligen orten och människorna.

På vägen dit gjorde jag ett snabbt stopp i Fredrika för att titta på platsen där det buddhistiska templet ska byggas. Just nu finns det en jättestor buddha och en annan staty på platsen. Det är omtalat, så det var kul att ha sett det.

Munkarna lär få en vacker utsikt. Så här ser det ut vid platsen.

När jag åkte från Umeå regnade det. Men det blev bättre och bättre väder under dagen. När jag kom fram till Vilhelmina, cirka tre timmar senare, så sken solen. Så när jag hade gjort dagens intervjuer passade jag på att gå runt och kolla in orten lite. Kyrkbyn (se bilden) är ganska känd. Här finns det också ett vandrarhem. Charmigt att bo så.

Men jag bodde också väldigt charmigt på Lilla hotellet. Det var så familjärt inrett. Kändes nästan som att bo hos en bekant och inte på ett hotell. Det kan varmt rekommenderas om ni besöker Vilhelmina.

Jag gick en bit längs Volgsjön och Vojmån.

Kom fram till forsen som jag tror kallades Gubbforsen.

När jag åkte hem tog jag en annan väg (som var ungefär lika lång) och kom då förbi den lilla byn Latikberg. Jag var tvungen att stanna till och ta kort på idyllen. Hö hängde på hässjor precis som förr i världen.

Jag hoppas få många fler tillfällen att besöka inlandet. Det är ju åtminstonde mycket lättare nu när man bor i norrland.

Dagens Umeåväder: + 27 grader och sol

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Hej, Rubriken, snö ovh en leende bebis, visar vad som just nu gör mig väldigt glad. Livet som mamma är härligt och förvirrande. Att få se Milton le och utforska den nya världen som han kommit till är fantastiskt. Men det är verkligen en ny vär...

  Hej, Nu har vi varit hemma från sjukhuset i lite mer än en månad. Den här bilden är från kvällen när vi kom hem. Då var han inte stor. Nu väger han snart fem kilo och känns som en "riktig bebis". Innan var han så smal och liten, det kändes som...

  Nu är han född, vår älskade Mr. Pytteliten. Sex veckor för tidigt kom han. Det var väldigt oväntat at han skulle ta sig ut så tidigt. Jag var snarare beredd på att få gå över tiden och bli så stor så att jag knappt kunde röra mig. Men jag blev i...

  Jag har åkt så långt vägen går. Ja, ända tills det blev stopp. Här slutar nämligen vägen. Jag har hamnat i Ammarnäs. Jag bevakar filmfestivalen, med dokumentärfilmer, med det passande namnet "Far far away".     Det är vackert här, som på ...

  Veckan i södra Sverige avslutades med en tur till Styrsö i Göteborgs skärgård.     Jag och min vän Petronella sov en natt på ett vandrarhem där.     Så här fint låg vandrarhemmet, inbäddat i grönska. Precis som på många öar så finn...