Jag har tillbringat några dagar i paradiset på jorden; Hemavan. Petronella kom med nattåget från Göteborg tidigt i tisdagsmorse. Efter en stadig frukost satte vi oss på första bussen till fjällen. Sedan hade vi några helt underbara dagar.

Vi vandrade i fjällen och ingenstans i världen trivs jag så bra som när hela själen får dansa fritt över vidderna i fjällen. Det är som om något vaknar till liv i mig då, något som annars sover. Vi valde att gå en bit på Drottningleden och kom sedan in lite på Kungsleden också. Det var första besöket i Hemavan för oss båda två. Det som var så fantastiskt var att man i princip var ute på fjället så fort man anlänt till Hemavan.

Nästan direkt på vår vandring så kom vi till den här forsen. Det blir ju tyvärr aldrig lika bra på bild. Men det var ljuvligt vackert. Vi följde forsen en bra bit och åt vår medhavda matsäck i mossan nära ett av de stora fallen. På flera ställen såg vi forsen långt där nere i dalen och på andra ställen vandrade vi precis bredvid den. För varje steg som vi tog for vardagens stress längre bort.

Vi passade på att plocka lite blåbär och kantareller på vår vandring.

Det gjorde att vi på kvällen fick en gourmetmiddag. Vi har ätit ute en del under den här veckan och vi har ätit jättegod mat. Men inget slog kvällsmaten den kvällen; nyplockade blåbär i filen och färska smörstekta kantareller på smörgås. Det var himmelskt gott.

När vi kom upp ur skogen låg fjället öppet för oss.

Den här vyn mötte oss då.

Vi såg flera vackra blommor. Den jag tyckte bäst om var Nordisk Stormhatt. Det är en av Sveriges allra giftigaste växter.

Fjällskära liknar tistelblomman.

Det är en form av ull. Om det är Ängsull, Tuvull eller Polarull kan jag däremot inte säga.

Under våra dagar i Hemavan hann vi även få tips om bra hjortronställen av Stig Strand och prata lokalpolitik med hans fru Bianca. Vi besökte nämligen deras lokala pub "Stig Inn" och drack en "Skidåkarn", det vill säga varm choklad med Minttu. Vi var också nere vid sjöarna och kolade in de mäktiga fjälltopparna med de snöbeklädda topparna.

Vi bodde som två drottningar. Vi hade fått låna en lägenhet av släktingar till min hyresvärd. Den låg mitt i backen med en fantastisk utsikt över fjällen. Det var inte dumt att sätta sig i de mjuka fåtöljerna efter en hel dags vandring, tända en brasa och bara njuta av utsikten.

Så här såg det ut utanför. Det byggs för fullt i Hemavan just nu. Vi fick veta att det bor runt 250 personer i Hemavan. Men det är runt 2500 som har fritidsboende där och många många fler verkar det bli. Hemavan är för Umeborna vad Varberg är för Boråsarna är Halmstad för Värnamoborna. Skillnaden är att till Hemavan kan man åka året runt; skidor på vintern, fjälvandra på sommaren samt bär- och svampplockning på hösten. Eftersom det bara är några få mil från Norge så är det väldigt många norrmän som har fritidsboende (lyxvillor) här, precis som i Strömstad. Hemavan är lite vad Varberg är för boråsarna eller Halmstad för Värnamoborna, på sommaren. Jag förstår varför nästan alla vill åka hit.

Det gjorde ont att behöva lämna det här underbara stället. Men det känns lite lättare när jag tänker på att jag snart ska till fjällen igen. På torsdag åker jag och kusinen till Ammarnäs för att rida islandshäst över fjället i några dagar.

Dagens Umeåväder: + 10 grader och regn.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Hej, Rubriken, snö ovh en leende bebis, visar vad som just nu gör mig väldigt glad. Livet som mamma är härligt och förvirrande. Att få se Milton le och utforska den nya världen som han kommit till är fantastiskt. Men det är verkligen en ny vär...

  Hej, Nu har vi varit hemma från sjukhuset i lite mer än en månad. Den här bilden är från kvällen när vi kom hem. Då var han inte stor. Nu väger han snart fem kilo och känns som en "riktig bebis". Innan var han så smal och liten, det kändes som...

  Nu är han född, vår älskade Mr. Pytteliten. Sex veckor för tidigt kom han. Det var väldigt oväntat at han skulle ta sig ut så tidigt. Jag var snarare beredd på att få gå över tiden och bli så stor så att jag knappt kunde röra mig. Men jag blev i...

  Jag har åkt så långt vägen går. Ja, ända tills det blev stopp. Här slutar nämligen vägen. Jag har hamnat i Ammarnäs. Jag bevakar filmfestivalen, med dokumentärfilmer, med det passande namnet "Far far away".     Det är vackert här, som på ...

  Veckan i södra Sverige avslutades med en tur till Styrsö i Göteborgs skärgård.     Jag och min vän Petronella sov en natt på ett vandrarhem där.     Så här fint låg vandrarhemmet, inbäddat i grönska. Precis som på många öar så finn...