Jag är visserligen sommarvikarie i år, men en gammal sådan. Ja, de flesta sommarvikarierna har inte ens gått klart sina utbildningar (men är jätteduktiga!) och jämfört med dem är jag ju nästan en pensionär. En av dessa unga vikarier kom in till mig och pratade en stund idag. Hon frågade:

- Skulle du vilja ha fast jobb på VK?

- Ja, absolut!

Hon såg lite undrande ut och frågade:

- Men vill du inte ha jobb på någon stor storstadstidning?

Då kom jag ihåg hur det det var. Då på den tiden, långt tillbaks i tiden, var man ung och oförstörd. Men framförallt så var man ganska naiv. Många av oss journalister som gick och utbildade oss tog för givet att vi skulle rädda världen. Vi skulle få jobba på de stora tidningarna och göra scoopen som ändrade lagstiftning och beslut. Så tänker tydligen fortfarande journaliststudenterna och det är ju inte så konstigt, det är ju viljan att förändra och visa på orättvisor som driver en journalist.

Men när man har jobbat i några år så inser man att verkligheten ser lite annorlunda ut. Även när man hittar en nyhet som man tror att man är helt ensam om så kan man ge sig den på att flera journalister tidigare har skrivit om samma sak. Det är svårt att vara unik. Nu för tiden tänker jag inte ens på att någon läser vad jag skriver. Det är klart att det hade varit lite meningslöst att skriva om ingen läser det. Men om man hade funderat på alla tusen som förmodligen läser ens artiklar varje dag så hade man ju nästan fått lite prestationsångest.

Jag är en nyhetsjournalist. Jag vill fortfarande skapa de stora nyhetsrubrikerna. Men idag vet jag att det är sällan en nyhet leder till någon stor förändring. Framförallt så är det inte de stora tidningarna som lockar mig längre. Visst, som jag sade till sommarvikarien, om någon från till exempel Dagens Nyheter ringer upp och erbjuder mig ett jobb så skulle jag inte säga nej. Dessutom så ser det bra när man söker jobb om man har varit på någon av de stora tidningarna. Men jag inser att jag har förändrats. Jag är inte alls samma journalist som när jag var nyutexaminerad. Jag vill vara på en tidning där jag kan känna att jag utvecklas och där jag kan skriva om saker som intresserar mig. Det är inte storleken på tidningen som spelar någon roll.

Idag tog jag en annan väg hem från jobbet, lite längre men mycket vackrare. Jag har inte gått den vägen innan och när jag gick förbi Ica på Hedlunda så skymtade jag ett gammalt hus på baksidan. Jag gick bakom Ica, där tomkartongerna trängdes, och upptäckte två gamla hus som nog hade varit väldigt vackra en gång i tiden. Jag känner mig så sentimental när jag ser att sådana här kulturskatter står och förfaller. Samtidigt så känner jag historiska vingslag och kan nästan se familjerna framför mig som en gång har bott här. Det var förmodligen ganska välbärgade familjer; kvinnor i vackra klänningar och hatter och män med käpp, stilig rock och svart höghatt.

Dagens Umeåväder: Sol och + 28 grader