Hej,

Jag har förstått att det nästan är sommarvärme vissa dagar i södra Sverige. Det är det inte här. Men å andra sidan hade något varit väldigt fel med klimatet om snön redan hade varit borta här i fjällen.

I söndags var vi ute en tur på fjället. Det var första gången i vinter. Det kan ju tyckas opraktiskt att göra det när man hoppar på kryckor och det inte är speciellt smidigt att ta sig fram. Men jag fick sitta i skoterpulkan. Satt på renskinn med en filt över mig, det var oerhört mysigt. Kändes som att jag var fem år igen eller något i den stilen. Men några fördelar ska man ju ha med ett skadat knä.

Det är lika fascinerande varje gång att komma upp på fjället. Att det finns en så vacker värld. Det är vitt så långt ögat kan se och så rofyllt. Jag kan inte tänka mig något lyxigare än att få tillbringa några timmar, för att inte säga en hel dag, på fjället.

Igår var vi och lyssnade på Ola Skinnarmo som hade föredrag på Framtidsdagen i Tärnaby. Det var väldigt inspirerande. Allt är möjligt. Om du tror att du kan det, så kan du det. Oavsett vad andra säger. Med andra ord: precis allt är möjligt. Det konstiga är att man tror på honom. Han är bara en vanlig göteborgare som har skidat till Sydpolen (som yngsta någonsin i världen!). Kan han så kan väll jag. Men Ola Skinnarmo är nog ingen vanlig Svensson. Och jag har nog ingen lust att skida 110 mil i 50-60 graders kyla. Men något mindre äventyr skulle jag gärna utsätta mig för. Något på lite närmare håll. Ska bara komma på vad jag ska göra först. Jag tar gärna emot tips på vad för utmaningar som ni tycker att jag ska ta mig an när knät är läkt.

När vi kom hem så var det en annan form av äventyr som mötte oss. Det hade blivit stopp i något rör. När man spolade i toaletten så kom det upp i duschen. Inte så mysigt. Robin höll på bra länge för att få ordning på det. Men till slut sade det slurp och det löste sig. Den tillfälligt handikappade flickvännen var inte till så stor nytta. Hon satt med sin fil och flingor och kollade in vilket sorts fönster som skulle vara finast till huset. Mycket trivsammare.

På tal om att vara handikappad. Jag förstår plötsligt vilket problem alla trappor är. Jag har ju ändå kryckor, men trappor är besvärliga. Men jag tänker på dem som sitter i rullstol, de blir ju utestängda från så många platser. Bara en hög list kan ställa till med problem om man inte är uppmärksam. Det är bra att alla offentliga ställen ska handikappanpassas.

En dag såg vi en bäver i ån. Det var lite häftigt. Den finns på fotot här, men jag vet att det är en bedrövlig bild och att djuret knappt syns. Jag får skylla på att jag stod innanför fönstret, det var mycket träd i vägen,
snöade/regnade och dessutom var det en bit ner till bävern. Men den var där (det är klumpen som kan misstas för en sten - men "stenen" rörde på sig). Kul att ha djurlivet så nära.

Vi har äntligen fått upp en fönsterbräda också och köpt växter. Det har jag väntat på länge och nu blir jag så glad varje gång som jag tittar på den ståtliga orkidéen. Tänk så lite som kan förgylla vardagen. Nu väntar jag bara på sommaren. Då har jag planer på att anlägga en trädgård här utanför huset. Får se hur det går utan några förkunskaper alls. Men jag får väll fråga de som kan och jag har köpt på mig några böcker, om att bygga upp en trädgård från start, som jag ska lusläsa. Och så får jag börja i liten skala.

Ha det bra allihop.

Dagens Joesjöväder: + 6 grader, snöar (går ibland över i regn). Snödjup: 1 meter (näst mest i Sverige
tydligen).

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Hej, Rubriken, snö ovh en leende bebis, visar vad som just nu gör mig väldigt glad. Livet som mamma är härligt och förvirrande. Att få se Milton le och utforska den nya världen som han kommit till är fantastiskt. Men det är verkligen en ny vär...

  Hej, Nu har vi varit hemma från sjukhuset i lite mer än en månad. Den här bilden är från kvällen när vi kom hem. Då var han inte stor. Nu väger han snart fem kilo och känns som en "riktig bebis". Innan var han så smal och liten, det kändes som...

  Nu är han född, vår älskade Mr. Pytteliten. Sex veckor för tidigt kom han. Det var väldigt oväntat at han skulle ta sig ut så tidigt. Jag var snarare beredd på att få gå över tiden och bli så stor så att jag knappt kunde röra mig. Men jag blev i...

  Jag har åkt så långt vägen går. Ja, ända tills det blev stopp. Här slutar nämligen vägen. Jag har hamnat i Ammarnäs. Jag bevakar filmfestivalen, med dokumentärfilmer, med det passande namnet "Far far away".     Det är vackert här, som på ...

  Veckan i södra Sverige avslutades med en tur till Styrsö i Göteborgs skärgård.     Jag och min vän Petronella sov en natt på ett vandrarhem där.     Så här fint låg vandrarhemmet, inbäddat i grönska. Precis som på många öar så finn...