31 maj

Idag hade Jennie, min syster, sin studentbal och hon gick förstås med sin Adam, som hon är förlovad med.

De har gått gymnasiet på Forshaga-Akademin, utanför Karlstad. Jennie har gått på hundsportprogrammet med Rulle. Jag och mamma åkte från Dalstorp på dagen, dit jag kom efter att ha varit i Vadstena, för att kunna vara med på balen. De var så vackra. Ja, alla var vackra, precis som det ska vara på en studentbal.

1 juni
Idag tog Jennie och Adam studenten. En stor dag. En lycklig dag för de flesta. Jag minns min studentdag som väldigt varm och lycklig dag, vi var så otroligt glada och lättade, äntligen var gymnasiet efter. Men efteråt har jag tänkt: man kanske inte borde vara så glad den där dagen. För efter studenten så blir allt mer allvarligt, då ska man plötsligt klara sig själv i livet och veta vad man ska göra med sitt liv. Det visste jag: jag hade bestämt långt tidigare att jag skulle bli journalist och det blev jag också. Men livet förändrades drastiskt efter gymnasiet. Det blev både svårare och lättare.

I Forshaga tror jag att det var mer gråt än skratt på studenten. De har bott hemifrån i tre år, vissa har varit väldigt mycket längre hemifrån än Jennie (Jag skulle tippa på att Dalstorp ligger cirka 30 mil från Karlstad). Nu skulle de flytta hem igen, eller till nya städer där de ska jobba eller studera. Kompisarna splittras, de flyttar från sina hem i Forshaga och inget blir sig likt mer. Det var ingen lyckodag för många av dem. Men samtidigt var de glada att ha klarat av gymnasiet förstås.

Robin kom natten innan gymnasiet och vi åkte sedan tillsammans mot Dalstorp efter studenten. Vi stannade och åt innan vi lämnade Karlstadtrakten. Robin fick en enormt stor kebabrulle. Den var lagom till 2-3 personer. Ja, den räckte till dagen därpå rent av.

2 juni

På själva studentdagen hade Jennie och Adam fest hos Adams föräldrar. På lördagen var det dags för studentfesten i Dalstorp. Dubbelt upp med fester för deras del alltså.

Här är jag och Robin på kalaset.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Hej, Rubriken, snö ovh en leende bebis, visar vad som just nu gör mig väldigt glad. Livet som mamma är härligt och förvirrande. Att få se Milton le och utforska den nya världen som han kommit till är fantastiskt. Men det är verkligen en ny vär...

  Hej, Nu har vi varit hemma från sjukhuset i lite mer än en månad. Den här bilden är från kvällen när vi kom hem. Då var han inte stor. Nu väger han snart fem kilo och känns som en "riktig bebis". Innan var han så smal och liten, det kändes som...

  Nu är han född, vår älskade Mr. Pytteliten. Sex veckor för tidigt kom han. Det var väldigt oväntat at han skulle ta sig ut så tidigt. Jag var snarare beredd på att få gå över tiden och bli så stor så att jag knappt kunde röra mig. Men jag blev i...

  Jag har åkt så långt vägen går. Ja, ända tills det blev stopp. Här slutar nämligen vägen. Jag har hamnat i Ammarnäs. Jag bevakar filmfestivalen, med dokumentärfilmer, med det passande namnet "Far far away".     Det är vackert här, som på ...

  Veckan i södra Sverige avslutades med en tur till Styrsö i Göteborgs skärgård.     Jag och min vän Petronella sov en natt på ett vandrarhem där.     Så här fint låg vandrarhemmet, inbäddat i grönska. Precis som på många öar så finn...