I dag satt jag i vårsolen med ett gäng kompisar (alla utom en var journalister, det säger en del om vilken nivå snacket låg på). Vi åt glass och såg ut över Lagan som trivsamt rann förbi. På gatan höll knallarna på att ta bort sina stånd efter Per- och Kerstimarknaden. Det var en allmän mysig vårkänsla. Det är då de där djupa viktiga diskussionerna i livet dyker upp.

Denna gången handlade det om fåglars latinska namn. Jag och min barndomskompis konstaterade att vi för alltid kommer att minnas en sak vi fick lära oss på mellanstadiet; att trana heter Grus Grus på latin. Mycket annat, som kanske hade varit bra att kunna, har vi glömt. Men Grus Grus glömmer vi aldrig.  

En annan journalistkompis berättade då att skata heter Pica Pica på latin. Och då var diskussionen i gång. Har alla fåglar dubbelnamn på latin? Det var ingen i vårt sällskap som hade svaret på den frågan.

Men som nyfiken journalist var jag tvungen att kolla upp detta. Och jag kan berätta för er, som också vill ha en massa värdelöst vetande i tankarna, att det inte är så. Talgoxe heter Parus Major. Vad andra fåglar heter har jag inte brytt mig om att kolla upp. Så långt sträckte sig inte min nyfikenhet.

 

örekulla

27 april 2008 19:22

hejsan tjejen. skoj med bloggen. denna sidan får man lägga bland favoriterna. kommer att följa den med spänning!! kram kram

 

Skatan

27 april 2008 21:09

Bra att en så viktig diskussion som den här satte avtryck!!

 

Therese med "cippen"

2 maj 2008 11:45

Parus Major är nog lämpligt namn på denna fågel som jag är så trött på att höra... Skriker säkerligen högt som en major. Tur att man kan stänga av CI. Tjingeling

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Hej, Rubriken, snö ovh en leende bebis, visar vad som just nu gör mig väldigt glad. Livet som mamma är härligt och förvirrande. Att få se Milton le och utforska den nya världen som han kommit till är fantastiskt. Men det är verkligen en ny vär...

  Hej, Nu har vi varit hemma från sjukhuset i lite mer än en månad. Den här bilden är från kvällen när vi kom hem. Då var han inte stor. Nu väger han snart fem kilo och känns som en "riktig bebis". Innan var han så smal och liten, det kändes som...

  Nu är han född, vår älskade Mr. Pytteliten. Sex veckor för tidigt kom han. Det var väldigt oväntat at han skulle ta sig ut så tidigt. Jag var snarare beredd på att få gå över tiden och bli så stor så att jag knappt kunde röra mig. Men jag blev i...

  Jag har åkt så långt vägen går. Ja, ända tills det blev stopp. Här slutar nämligen vägen. Jag har hamnat i Ammarnäs. Jag bevakar filmfestivalen, med dokumentärfilmer, med det passande namnet "Far far away".     Det är vackert här, som på ...

  Veckan i södra Sverige avslutades med en tur till Styrsö i Göteborgs skärgård.     Jag och min vän Petronella sov en natt på ett vandrarhem där.     Så här fint låg vandrarhemmet, inbäddat i grönska. Precis som på många öar så finn...