Jag har inte ord för det. Men blå timmen är fantastisk, fascinerande, underbar och... BLÅ. För er som inte har gått fotokurs, eller av någon annan anledning kan det, så kan jag förklara att den blå timmen infaller timmen efter solnedgången. I kväll var den blå timmen verkligen magisk. Jag var tvungen att ta kameran på axeln det första jag gjorde när jag kom hem. Allt var blått, de ännu bladlösa träden stretade lite skräckinjagande mot himlen som var fylld av moln med speciella mönster. När det samtidigt var mörkt i många hus och bara lyste i några enstaka fönster, eller en ensam gatulykta som lyste över en buske, då blev det riktigt häftiga effekter som gav en spöklik känsla. Riktigt magiskt.

Ska försöka att få upp bilderna här snart så att ni också kan få se hur vackert det var.