Jag har inte ord för det. Men blå timmen är fantastisk, fascinerande, underbar och... BLÅ. För er som inte har gått fotokurs, eller av någon annan anledning kan det, så kan jag förklara att den blå timmen infaller timmen efter solnedgången. I kväll var den blå timmen verkligen magisk. Jag var tvungen att ta kameran på axeln det första jag gjorde när jag kom hem. Allt var blått, de ännu bladlösa träden stretade lite skräckinjagande mot himlen som var fylld av moln med speciella mönster. När det samtidigt var mörkt i många hus och bara lyste i några enstaka fönster, eller en ensam gatulykta som lyste över en buske, då blev det riktigt häftiga effekter som gav en spöklik känsla. Riktigt magiskt.

Ska försöka att få upp bilderna här snart så att ni också kan få se hur vackert det var.  

 

Joel W

30 april 2008 01:34

Hej!
Så du har börjat blogga...det blir intressant att följa livet i Vaggeryd och sånt. Jag menar JP och VN är ju ju alltjämt väldigt hårdnackade med hemsidesplanerna ;-)
Fler och fler börjar blogga, man kanske skulle börja själv... Men enligt mina överläggningar kan det rimligen inte finnas tillräckligt mycket intressant att rapportera om från mitt liv - en stor del av dagarna...

 

Tolla

30 april 2008 17:27

Fantastiskt intressant blogg. Livet som lokalreporter hör man ju inte mycket om annars. Kul inblickar man får :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Hej, Rubriken, snö ovh en leende bebis, visar vad som just nu gör mig väldigt glad. Livet som mamma är härligt och förvirrande. Att få se Milton le och utforska den nya världen som han kommit till är fantastiskt. Men det är verkligen en ny vär...

  Hej, Nu har vi varit hemma från sjukhuset i lite mer än en månad. Den här bilden är från kvällen när vi kom hem. Då var han inte stor. Nu väger han snart fem kilo och känns som en "riktig bebis". Innan var han så smal och liten, det kändes som...

  Nu är han född, vår älskade Mr. Pytteliten. Sex veckor för tidigt kom han. Det var väldigt oväntat at han skulle ta sig ut så tidigt. Jag var snarare beredd på att få gå över tiden och bli så stor så att jag knappt kunde röra mig. Men jag blev i...

  Jag har åkt så långt vägen går. Ja, ända tills det blev stopp. Här slutar nämligen vägen. Jag har hamnat i Ammarnäs. Jag bevakar filmfestivalen, med dokumentärfilmer, med det passande namnet "Far far away".     Det är vackert här, som på ...

  Veckan i södra Sverige avslutades med en tur till Styrsö i Göteborgs skärgård.     Jag och min vän Petronella sov en natt på ett vandrarhem där.     Så här fint låg vandrarhemmet, inbäddat i grönska. Precis som på många öar så finn...