Igår, under påskdagen, fick vi här i Umeå en smak av våren. Sol och 14 grader varmt. Det var nästan så att jag trodde att termometern hade ordnat sitt egna lilla aprilskämt. Vi har ju knappt haft plusgrader tidigare. Men nu slog våren till ordentligt. För en dag. Med ens började snön att smälta, på sina ställen kunde man till och med se att det fanns en trottoar inne vid kanten (se bilden nedan; det är en mycket ovanlig syn i Umeå idag). Jag såg till och med små små knoppar på några av träden. Ja, det var härligt. Jag passade på att suga i mig av ljuset, värmen och D-vitamin.

De här träden trodde jag hade börjat slå ut när jag först såg dem. Men det visade sig att grenarna var gröna istället för bruna. Lurad. Men det gav ändå en försmak av vad som komma skall. I mitt huvud sjöng Louis Armstrong "what a wonderful world".

Idag var det det vanliga vädret igen, mulet och några plusgrader. Jag försökte mig på att gå lite i skogen. Men det är omöjligt. Usch, vad denna tiden är trist. Snön varken bär eller brister. Man tar ett försiktigt steg; jo då, det håller nog. Nej då. Plötsligt sjunker man ner med ena benet till knäna. Irriterad tar man sig upp för att i nästa steg sjunka ner till midjan. Ja, det är bara att konstatera man får gå på gatorna och trängas med bilarna ett tag. I alla fall tills trottoarerna har smält fram och snön i skogen börjar smälta undan så att det går att ta sig fram på stigarna igen.

Ha en fortsatt bra påsk.

Dagens Umeåväder: + 5 grader och molnigt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Hej, Rubriken, snö ovh en leende bebis, visar vad som just nu gör mig väldigt glad. Livet som mamma är härligt och förvirrande. Att få se Milton le och utforska den nya världen som han kommit till är fantastiskt. Men det är verkligen en ny vär...

  Hej, Nu har vi varit hemma från sjukhuset i lite mer än en månad. Den här bilden är från kvällen när vi kom hem. Då var han inte stor. Nu väger han snart fem kilo och känns som en "riktig bebis". Innan var han så smal och liten, det kändes som...

  Nu är han född, vår älskade Mr. Pytteliten. Sex veckor för tidigt kom han. Det var väldigt oväntat at han skulle ta sig ut så tidigt. Jag var snarare beredd på att få gå över tiden och bli så stor så att jag knappt kunde röra mig. Men jag blev i...

  Jag har åkt så långt vägen går. Ja, ända tills det blev stopp. Här slutar nämligen vägen. Jag har hamnat i Ammarnäs. Jag bevakar filmfestivalen, med dokumentärfilmer, med det passande namnet "Far far away".     Det är vackert här, som på ...

  Veckan i södra Sverige avslutades med en tur till Styrsö i Göteborgs skärgård.     Jag och min vän Petronella sov en natt på ett vandrarhem där.     Så här fint låg vandrarhemmet, inbäddat i grönska. Precis som på många öar så finn...