Nu är det vår. I alla fall vissa dagar. Idag gick jag förbi en slänt md tussilago. De lyser som små solar. Det var de första tussilago som jag såg i år. Men en kompis hade sett vitsippor till och med. Men tussilagona var det enda som påminde om våren idag. Jag trodde när jag kom ut att höststormarna var ovanligt tidiga i år. Det regnade småspik och blåste enormt. Men jag förstod sedan att det bara var den lätta vårbrisen som smekte min kind med sina huggtänder.

Ibland känns det som att man är betydligt längre norrut. Isflaken flyter omkring i älven och det är så vackert och ger nästan en artisk känsla. Men E4 med alla lastbilar som bullrar förbi förstör den känslan ganska mycket. Men vackert är det. Här om dagen var det några killar som hade fått för sig med att vara först med att bada i älven i år. Jo, isen hade gått upp på sina ställen. Men de bestämde sig för en lite ovanlig metod. De hoppade från E4-bron och ner i älven. Folk som åkta förbi trodde att det var självmordsförsök och ringde till polisen. När polisen kom fram stod killarna och torkade sig vid älvkanten. Polisen som uttalade sig i tidningen hade en klockren kommentar om killarnas sätt att ta ett vårbad på:

- Det var ju måttligt begåvat.

Det bästa med våren är att det är ljust så länge. Vid niotiden på kvällen börjar solen att gå ner. Vid tiotiden häromkvällen tog jag den här bilden och då var det inte helt svart med andra ord. Härligt.

I övrigt så handlar det mesta om Björklöven i Umeå. När konkursbeslutet kom i onsdags så sörjde hela Umeå. I alla fall nästan. Sida efter sida i tidningarna har fyllts av det här; gråtande supportrar, den katastrofala ekonomin och teorier kring vad som händer nu. Något positivt finns ändå i det hela: vk.se fick besöksrekord på sidan.

I lördags var jag på Jonas Gardell. Jag gillar den mannen skarpt. Han är en mästare på växla mellan supersorgliga allvarliga ämnen till ett skämt om något helt annat. Jag gillar hans underliggande tankar om livet. I föreställningen fanns det med en del som jag har hört innan, men jag gillar verkligen den. Han berättade historien om tomaten som bli överkörd. Ni vet: " Två tomater går på en väg. Då kommer det en bil och kör över den ena tomaten. Då säger den andra: kom ketchup så går vi". Jonas Gardell menar att det är en jättefin berättelse. Tomaten, som inte blev överkörd, stannar kvar och ser till att hans vän itne blir liggande kvar. Tomaten inser att alla är bra att ha. Både tomater och ketchup behövs, de är bra vid olika tillfällen. Så är det också med oss människor; alla gör någon nytta: långa - korta, maratonlöpare - förlamade, smarta och sådana med intelligenshandikapp. Alla har vi någon uppgift. Jag tycker att det är så fint och så sant.