Det har varit ännu en fantastisk helg. Kan inte vara annat när det är snö och sol och man befinner sig i fjällen. I helgen var det dags. Nu hade dagen kommit som jag gruvat mig för, men samtidigt längtat efter. Jag skulle ställa mig på slalomskidorna igen. Sist jag åkte, i Sälen i mars 2007, slutade det med att vänster ben bröts på två ställen. Så den sista erfarenheten var ju inte så lyckad. Och ju längre tiden gick desto mer skraj blev jag att åka ut för branterna igen. Men samtidigt har det funnits en längtan varje gång jag sett slalomåkare. Och nu var det alltså dags.

Visst, det var lite darriga benen i början och självförtroendet var väll inte på topp. Även den lilla barnbacken kändes brant och farlig under första åket. Men sedan lossnade det och så fantastiskt roligt det är med slalom. Ganska tidigt under dagen så körde jag fel och kom ut i störtloppsbacken. Det var ju inte riktigt meningen. Men oj, vad självförtroendet växte när jag klarade av det. Vilken stolthet. Då insåg jag att det satt faktiskt kvar någonstans i kroppen hur man gör. Och skidorna som jag hyrt var helt fantastiska. De svängde ju nästan av sig själva när man väl fått upp lite fart.

Jag längtar redan upp i backen igen. Och för alla er som åker utför så kan jag varmt rekommendera Tärnaby. Trots att det var sportlov så hade vi en del backar nästan för oss själva. De flesta håller till i grannen Hemavan. Det är ju ett så oerhört stort plus, en lyx, att nästan kunna ha backarna för sig själva och inte behöva stå i kö i liften. Det é bare å åk, som Ingemar Stenmark som startade sin karriär här, skulle ha sagt.

I vindskyddet här tog vi en paus för varm choklad och mackor. Och som ni ser, inte en människa syns till i backen nedanför. Jag längtar redan till nästa gång. För när jag nu har fjällen så nära så ska det då rakt inte dröja fyra år till nästa gång. Helst inte fyra veckor ens.

På söndagen när vi vaknade upp, i Joesjö, så var det strålande sol och rimfrosten på träden glänste. Jag var tvungen att gå ut och fota. Trots att jag bara drog på mig en kofta och ingen jacka så kändes det nästan varmt i solen när man ställde sig i lä. Och då stod termometern ändå på - 22 grader. Men framåt dagen blev det förstås betydligt varmare nu när solen var framme.

Vi utnyttjade även söndagen till fullo och tog en tur med skotern på fjällen.

En sådan här vacker dag var det förstås fler som var ute med skotrarna. En och annan på skidor passerade vi också. Men fjället är stort och det går alltid att hitta platser där tystnaden och det totala lugnet råder.

Dagens Umeåväder: +/- 0 och sol

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Hej, Rubriken, snö ovh en leende bebis, visar vad som just nu gör mig väldigt glad. Livet som mamma är härligt och förvirrande. Att få se Milton le och utforska den nya världen som han kommit till är fantastiskt. Men det är verkligen en ny vär...

  Hej, Nu har vi varit hemma från sjukhuset i lite mer än en månad. Den här bilden är från kvällen när vi kom hem. Då var han inte stor. Nu väger han snart fem kilo och känns som en "riktig bebis". Innan var han så smal och liten, det kändes som...

  Nu är han född, vår älskade Mr. Pytteliten. Sex veckor för tidigt kom han. Det var väldigt oväntat at han skulle ta sig ut så tidigt. Jag var snarare beredd på att få gå över tiden och bli så stor så att jag knappt kunde röra mig. Men jag blev i...

  Jag har åkt så långt vägen går. Ja, ända tills det blev stopp. Här slutar nämligen vägen. Jag har hamnat i Ammarnäs. Jag bevakar filmfestivalen, med dokumentärfilmer, med det passande namnet "Far far away".     Det är vackert här, som på ...

  Veckan i södra Sverige avslutades med en tur till Styrsö i Göteborgs skärgård.     Jag och min vän Petronella sov en natt på ett vandrarhem där.     Så här fint låg vandrarhemmet, inbäddat i grönska. Precis som på många öar så finn...