Varför kommer en förkylning alltid när det är som mest olägligt? I kväll är den stora 30-årsfesten. Vi har fixat och planerat hela veckan. Och vad händer? Jo, i morse vaknade jag förkyld och alldeles darrig i hela kroppen. Kunde inte förkylningen ha väntat tills i morgon? Nehej, inte det.

 Jag ska åka till affären och köpa Kahn Jang. Det brukar göra underverk. Det och ett gäng kiwi så kanske jag kan hålla förkylningen under kontroll.

Igår var vi på Åminne till halv elva på kvällen för att förbereda allt. Det var en pärs. Helt kokhett var det i den gamla sjömalmsindustrin. Vi började stilla prata om hur varmt det kommer att vara med 70 personer på samma ställe... Fem räknar vi med att de dör av värmeslag. Lika många ramlar nog ner för den branta trätrappan och dör. Nej, skämt och sido. Jag hoppas att det förflyter väldigt bra utan några skador alls.

Sju personer som ska ha en fest ihop är inte alltid lätt. Det kan bli för många kockar. Det blev några hårda diskussioner igår. Bland annat om vi verklgien kunde ha turkos servetter till gula och blå plastglas. Egentligen insåg vi nog allihop att det inte är den viktigaste frågan. Killarna hade köpt färgglada plastglas eftersom de visste att vi tjejer nog hade föredragit genomskinliga plastglas. Men i min värld spelar det inte så stor roll. De blå och gula plastglasen livade faktiskt upp lite. Och sedan blev det diskussion om från vilket håll man ska ta maten. Och den diskussionen gick in på om vi verkligen skulle prata om det nu eller vänta och se tills maten är på plats. Så det blev en diskussion kring diskussionen. Och så var det placeringen av borden. Hur nära bordet med mat kan de stå? Hur nära varandra kan folk sitta? Ja, det blir trångt så alla måste sitta nära varandra. Men det kan ju vara mysigt. När vi åkte därifrån var alla vänner och ser fram emot festen i kväll.

Vi fick se bruksmuseumet. Ingen av oss hade varit där innan och sett den stora masugnen. Men vaktmästaren öppnade åt oss. Han berättade att det hade funnits en anställd som hade en viktig uppgift och ett av de hårdaste jobben. Hans titel var påsättare. Ja, vi frågade inte så mycket mer om vad det var som han satte på. Titeln räckte för att få oss att skratta en stund.

Min första gäst som ska sova över kom igår kväll. Jag hann i alla fall hämta honom vid tåget och prata lite på kvällen. Men nu ska jag iväg till Åminne igen och låter honom ligga och sova. Ser skönt ut. Trist att inte kunna umgås med sina gäster mer bara.

Nej, nu får jag åka och köpa min kahn jang så att jag orkar partaja hela natten. För i kväll kommer det riktiga festprissar. Det är många som inte lär kasta in handduken framåt klockan ett-två på natten. Pensionärerna lär nog ha hunnit med både morgonpromenaden med hunden och att läsa tidningen från pärm till pärm när de sista gästerna går hem.