Det är sällan som jag hinner ta hand om min kropp som jag borde. För några år sedan tränade jag väldigt mycket och åt rätt. Var väldigt noga med att inte äta för mycket fett och godis. Nu har det blivit mycket slappare med det livet. Men idag fick kroppen röra på sig och oj, vad den har längtat efter det. Jag har hunnit med att cykla en runda i ganska hög fart. styrketränat och tagit en lång promenad. Kroppen har verkligen njutit. En stund fick kroppen ligga i soffan och slappa till Greys anatomy också. Det var inte heller så dumt. Gud, vad det är skönt med lediga dagar. Jag längtar till semestern nu. Men det är tre veckor kvar.

I dag inträffade två konstiga saker när jag hade handlat på Kvantum. Jag skulle köpa jordubbar i ståndet utanför. Den äldre damen framför mig betalade sina jordgubbar och gick. Men ganska snart kom hon tillbaks. Hon hade hittat en vit jordgubbe under de andra och frågade om hon fick byta ut den mot en mogen.  Försäljaren såg ganska förvånad ut men gav henne en stor och röd jordgubbe. Är det så man ska göra? Noga kolla igenom alla sina jordgubbar och sedan gå tillbaks och byta ut de som är för vita, för små eller övermogna.

När jag kom till bilen kom det fram en cyklande yngling (han kan väl ha varit i 20-årsåldern). Han frågade om jag hade tid att prata med honom. Jag sade att jag skulle hem med min mat men frågade om det var något speciellt som han undrade. Då berättade han att han var nyinflyttad och ville lära känna nya människor. Jag berättade om "Aktiv fritid" - föreningen här i Värnamo som anordnar aktiviteter för nyinflyttade så att de lär känna varandra. Då sade han:

- Men det är dig jag vill lära känna.

Borde jag bli smickrad? Det är ju tveksamt om han kan ha tyckt att jag var snygg. Jag var halvsvettig efter förmiddagens cykeltur, hade slapparkläder och håret var slarvigt uppsatt i en hästsvans.

Var det en galning som stod framför mig? Han insisterade på att få ge mig sitt nummer och bad att jag skulle ringa. Men jag sade att jag inte kommer att ringa. Men han tryckte numret i min hand. Var han desperat efter en tjej? Var han en total galning? Ville han råna mig? Jag skäms över mig själv som tänker sådana tankar. Tänk om det trots allt bara var en ganska ensam kille som ville lära känna nya människor. I så fall var det ju jättemodigt av honom att cykla fram till mig. Jag älskar ju att lära känna nya människor. Så det är tråkigt att man tänker som man gör. Det är ju inte varje dag en okänd människa kommer fram till en på Kvantums parkering. Men det kanske borde hända oftare. Det är synd att vi människor är så rädda för varandra.