Jag hade semester i helgen. I alla fall kändes det så eftersom det är ganska sällsynt med att vara helt ledig en hel helg och åka iväg. Jag var hos en kompis i Frösakull utanför Halmstad. Det har varit en helg som har bestått av allt som svensk sommar ska innehålla när det är som bäst.

Vi har legat på Tylösand; solat och badat, var på after beachen och i går var vi inne i stan och partajade på Bond. 34 grader i skuggan och inte ett moln på himlen. Kan det vara bättre?

Men i dag har jag inte varit mycket till människa. Bakis och mensvärk på samma gång. Tröttheten efter nattens festande gjorde att jag varken liknade eller kände mig som en människa. Jag har knappt varit talför i dag. Att man kan bli så trött. Värmen gör väl sitt till också förstås.

Nu väntar en veckas jobb till och sedan är det två veckors semester på riktigt. Jag var nere i Halmstad i måndags och gjorde reportage om semesterfirare från vår kommun. Jag gick runt i stugområdet med alla blommor och såg in genom grindarna. Överallt satt folk och läste sin tidning eller drack sitt kaffe. Jag förstod att så var det mest hela dagarna. Folk bara njöt av sin ledighet och såg till att göra minsta möjliga. En sådan blommande oas skulle man ha där man bara kunde glömma vardagen ett tag och låta kroppen bli helt avslappnad. Det hade varit underbart.