I kväll har jag gjort något som jag inte har gjort tidigare. Jag har varit på en uttagning som hårmodell. Det är väll egentligen så långt från min värld som man kan tänka sig. Jag har aldrig befunnit mig i de fina flickornas värld där en nagel som gått av är katastrof. Nej, jag går hellre i stallet och mockar hästskit.

Men jag tyckte att detta var en kul grej och när jag flyttade till Umeå bestämde jag mig för att göra kul grejer. Mycket har man aldrig möjlighet att göra när man bor på en mindre ort och när man dessutom jobbar oregelbundna tider (som man gör som journalist) så blir det ännu svårare att hinna med nya, annorlunda och roliga saker. Så nu är tiden inne för att ta igen detta.

Att vara hårmodell innebär ju dessutom att man får en gratis klippning. Det bor nog trots allt en snål (okej, ekonomisk) smålänning i mig ändå. Gratis är ju gott.

När jag gick den korta vägen från lägenheten på Teg, över bron och till hotell Scandic Plaza så hann jag tänka ganska mycket. "Tänk om jag blir uttagen och de klipper kortet megakort, permanterar det till ett pudelkrull och färgar det grått så att jag ser ut som en tant. Eller om det färgar mitt hår neongrönt med lila slingor". Plötsligt kändes det inte som en så bra idé längre.

Jag gick in i hotellet, upp för den breda trappan och ställde mig i kön tillsammans med många andra människor som sett annonsen. Här fanns de modelliknande gymnasietjejerna som var uppklädda till tusen, supersminkade och med jättestylat hår. Jag funderade på om de trodde att de korta kjolarna gjorde att håret såg snyggare ut eller hade bättre kvalitet? Sedan fanns faktiskt en del som verkade vara som jag; vanliga tjejer (och även några få killar) som kommit dit i jeans och såg ganska vanliga ut.

Sedan fanns det en tjej som stack ut. Hon hade trasiga svarta jeans i bästa hårdrocksanda och en grön tröja, som nog hörde till en mjukisdress, som förmodligen varit använd flitigt de senaste 15 åren. Men hennes ansikte var gjort som av glas. Jag har aldrig sett en sådan hy. Den var verkligen slät som en barnarumpa och här var det ingen foundation och annat smink som dolde skavankerna. Det här var äkta vara. Hon hade ett väldigt speciellt ansikte, fulsnyggt liksom, men med stor utstrålning och stor uttrycksfullhet. Och hennes hår var jättehäftigt. Hon hade inte behövt gå in i det där rummet. Det var givet att hon skulle bli uttagen. Hon knockade alla tjejer med korta kjolar omedelbart. Det spelade ingen roll att hon hade en sliten mörkgrön tröja som var tre nummer för stor. Det är så underbart att se att äkta vara vinner. Om man nu ser det som en tävling.

Ja, det var kul att stå där och kolla på alla. Jag började prata med en tjej som precis som jag var på ett sådant ställe för första gången. Plötsligt hör jag hur några bakom oss i kön pratar om att de var på hårmodellsuttagningen förra året. De som blev uttagna då hade klippts i jättekorta frisyrer. En del hade bara fått en strimma av luggen kvar i princip och den färgades i någon jättekonstig färg. Hjälp, vad har jag gett mig in på?

Jag funderade ett tag på att lägga benen på ryggen och fly. Jag vill inte ha kort hår! Jag vill inte att de ska färga det i någon konstig färg!

Men när jag ändå var där fick jag löpa linan ut. Det blev varmare och varmare i den där kön med allt folk. Frisörerna tog in tio personer i taget i ett rum och bedömde dem. Ingen visste riktigt vad som väntade och alla pratade förstås om vad som skulle ske. Så var det vår tur. Det var två frisörer som höll i uttagningen. En tjej som såg ut som Hanna Hedlund och en man som såg ut som sinnesbilden av en manlig trendig frisör från Stockholm (som han var) på ett positivt sätt. När vi kom in i rummet så tittade de på oss i några minuter och pratade på under tiden. Sedan pekade de på dem som de ville ha med i sin visning. Jag var inte en av dom. Visst, det hade kunnat vara kul eftersom jag aldrig har varit med på en hårvisning. Men samtidigt... phu, vilken lättnad. Jag får behålla mitt hår som jag faktiskt trivs ganska bra med. Det är rejält slitet i topparna och skulle behöva en klippning. Men i övrigt gillar jag att håret har blivit lite längre nu och det är lagom lockigt. Så varför skulle jag låta någon göra en galen frisyr av mitt hår bara för att det är gratis när jag trivs med det som det är? Det är underligt vilka konstiga idéer man kan få för sig ibland.

Men det var kul att se hur uttagningen gick till. Nu kan jag bocka av det på min "att-göra-lista".

Kram från Jeanette som tycker att håret får hänga med ett tag till innan det klipps av.