I dag har jag kombinerat träning och nytta på samma gång. Jag har klippt gräset. Oj,oj, vilket träningspass. Jag var genomsvettig efteråt. Så det var verkligen nyttigt. Men det gällde att hålla tungan rätt i mun för just idag, när jag skulle klippa mammas grästmatta, hade tusentals smågrodor bestämt sig att flytta. Gräsmattan visade sig vara deras autobahn för att ta sig till det nya hemmet. Var man än kollade så hoppade de små söta bruna grodorna omkring. Det gällde att hålla tungan rätt i mun för jag ville inte vara orsaken till massmord på grodor. Så det blev inga raka ränder i denna gräsmattan. Jag var tvungen att köra zick-zack för att åtminstonde rädda de grodor som jag såg.

Efter grodinvasionen bjöd syrran på jättegoda majsbiffar till lunch. Sedan åkte jag och hälsade på en barndomskompis och hennes två livliga och pratglada barn (se bilden). Jag förlorade både i strandtennis och när man kastar ringar mot femåringen. Ja, jag förlorade nog i alla spel som vi testade. Femåringar är inte så dåliga vill jag lova. Eller så är det så att jag är riktigt riktigt dålig... Ja, jag skyller på att hon faktiskt hade övat hela sommaren.

Det var många år sedan jag ägnade mig åt sådana saker. Men det borde vara betydligt oftare. Det är kul att spela strandtennis på gräsmattan. Det är också jättehärligt att se treåringen glada leende när han man skjuter iväg bilen mot mig. Livet borde innehålla mer lek med barn för barn tvingar en att leva i nuet. Det går inte att tänka på gårdagen eller morgondagen. För det existerar inget annat än stunden just nu. Härligt.