Hej,

Äntligen är värmen här! Två dagar av sommarvärme har det varit och man får verkligen vara tacksam de dagar som solen visar sig. Jag tog med mig lunchsalladen och åt på en brygga idag, sedan låg jag där och njöt och önskade att jag inte behövt gå in på kontoret mer idag. Hann med att plocka lite vildhallon till kvällens fil också. Igår var jag ute och plockade lite blåbär. Och i söndags bjöd svärmor mig på toast med färska kantareller. Så otroligt gott! Nu väntar jag bara på hjortronen, de börjar skifta färg nu, så det är på gång.

   I helgen var jag och Robin ute på två fina utflykter. I lördags kväll var vi vid Ruttjebäcken, utanför Hemavan.

   Här har vattnet och stenar skapat fantastiska formationer. Bland annat är det stora, runda, djupa hål lite över allt. Det finns även jättegrytor från istiden.

Så här förklarar Västerbottens museum jättegrytorna och hålen:

"En jättegryta är ett stort hål i berget som har bildats genom att strömmande vatten fått en sten att rulla runt i en fördjupning under lång, lång tid. Många jättegrytor skapades under istiden genom att stora stenar som satt fast längst ner i glaciären "borrades" ner i berget när glaciären rörde sig".

   Jag har förstått att det här är ett populärt utflyktsmål för turister. Det anordnas även konserter här ibland.

   Det var en lagom, och väldigt mysig, utflykt även när man bor nära. Vi tog med oss lite fika och åt på ett platt klippblock mitt i bäcken.

   Vattnet skapar ett lugn hos mig.

   Under dagen hade jag varit otroligt trött. Men här vid vattnet kom energin tillbaks.

   Efteråt fortsatte vi lite på grusvägen längs Tängvattnet. Här var det otroligt vackert. Hade verkligen kunnat tänka mig att bo här. Fjällen omger husen och nedanför ligger sjön.

   Det här skulle jag kunna tänka mig att vakna till varje morgon. Men husen i Hemavan/Tärnabyregionen är rejält dyra. I övrigt i inlandet kan man få en stor villa nästan hur billigt som helst. Men inte här, här kostar bara den minsta stuga hur mycket som helst.  

   Vi gick en bit längs en skogsväg mot fjällen.

   När vi vaknade på söndagsmorgonen, efter en hel natt med rejäl åska, så såg det ut så här utanför fönstret. Ja, det syns inte på bilden men regnet öser fortfarande ner.

   Men efter ett tag höll regnet upp och vi gick ut men tog för säkerhets skull på oss regnkläder. Vi gick till Storbäcken, som består av många vattenfall nästan ända uppe från fjällen. Vattnet forsade befriande.

   Här hittade vi en fantastisk fikaplats och tog en välbehövlig vila.

Om inte regnet hade hängt i luften, och om fjällbäckar inte hade varit så kalla, så hade jag gärna badat här. Det ser så inbjudande ut.

   Den här lilla lämmeln skrek, som alla lämmlar, när vi kom lite för nära. Den syns knappt under allt det gröna. Men de är så söta. Inte speciellt rädda. De blir bara lite sura när man tänker gå just där dom är. Så dom väser: försvinn. När jag satt nere vid Jovattsån, precis nedanför där Robin bor, här omdagen så kom det en lämmel och ställde sig att dricka precis framför mina fötter. De är så otroligt söta.

   När vi kom ut på myren började det att regna igen. Men då var vi nästan hemma igen.  

   På myren växte kråkklöver.

Dagens Vilhelminaväder: Sol och + 23 grader

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Hej, Rubriken, snö ovh en leende bebis, visar vad som just nu gör mig väldigt glad. Livet som mamma är härligt och förvirrande. Att få se Milton le och utforska den nya världen som han kommit till är fantastiskt. Men det är verkligen en ny vär...

  Hej, Nu har vi varit hemma från sjukhuset i lite mer än en månad. Den här bilden är från kvällen när vi kom hem. Då var han inte stor. Nu väger han snart fem kilo och känns som en "riktig bebis". Innan var han så smal och liten, det kändes som...

  Nu är han född, vår älskade Mr. Pytteliten. Sex veckor för tidigt kom han. Det var väldigt oväntat at han skulle ta sig ut så tidigt. Jag var snarare beredd på att få gå över tiden och bli så stor så att jag knappt kunde röra mig. Men jag blev i...

  Jag har åkt så långt vägen går. Ja, ända tills det blev stopp. Här slutar nämligen vägen. Jag har hamnat i Ammarnäs. Jag bevakar filmfestivalen, med dokumentärfilmer, med det passande namnet "Far far away".     Det är vackert här, som på ...

  Veckan i södra Sverige avslutades med en tur till Styrsö i Göteborgs skärgård.     Jag och min vän Petronella sov en natt på ett vandrarhem där.     Så här fint låg vandrarhemmet, inbäddat i grönska. Precis som på många öar så finn...