Skillnaden mellan att ha blommor och inte ha blommor är jättestor. Blommor ger liv. Fast de dör ju också. Om man inte har jättegröna fingrar, och det har jag inte, så ser de flesta blommor lite ledsna ute efter ett tag. Utom orkidéer. Jag borde fota min orkidéer, de är fantastiska. Det spelar ingen roll hur länge jag är borta och hur länge de får vara utan vatten (två veckor i starkt solsken är nog rekordet och de var lika lyckliga efter den torrperioden). De får ständigt nya knoppar och nya stängslar.

Men nu på sommaren vill jag gärna ha blommor ute också. Men det är ju svårt när jag inte har varken balkong eller egen trädgård i Umeå. Men här i Vilhelmina har jag en fransk balkong. Och den har gett mig liv här i sommar.

   Söta små lila blommor, som jag inte vet vad de heter, fick hänga utanför fönstret.

   Rosor är alltid vackra och passar bra i balkonglådan.

   Även utanför Robins gårdshus, i Joesjö, har vi gjort fint med blommor. På en stol placerade jag bloddropparna. Men efter några dagar i hård blåst och regn så såg de väldigt ledsna ut och fick flytta in igen.

   Småpetuniorna verkar inte bry sig om vädret lika mycket. De står på trappan och har blommat ganska mycket.

   I naturen finns just nu väldigt mycket Torta. En vacker blomma. Förutom Torta så är det mest Rallarrosor och Älggräs (som man kan göra jättegod saft av). Dessa tre blommor dominerar i fjällvärlden just nu.  

   På gården, där Robin och hans släkt bor, växer Toppklockor. Jättevackra.

   Vid vägkanten upptäckte jag denna vackra lilla blomma. Det verkar vara en fjällskallra, är väldigt speciell. Ja, det är kul när man får syn på blommor som man inte har sett tidigare (som fjällskallran).

Dagens Vilhelminaväder: + 23 grader och sol

Hej,

Äntligen är värmen här! Två dagar av sommarvärme har det varit och man får verkligen vara tacksam de dagar som solen visar sig. Jag tog med mig lunchsalladen och åt på en brygga idag, sedan låg jag där och njöt och önskade att jag inte behövt gå in på kontoret mer idag. Hann med att plocka lite vildhallon till kvällens fil också. Igår var jag ute och plockade lite blåbär. Och i söndags bjöd svärmor mig på toast med färska kantareller. Så otroligt gott! Nu väntar jag bara på hjortronen, de börjar skifta färg nu, så det är på gång.

   I helgen var jag och Robin ute på två fina utflykter. I lördags kväll var vi vid Ruttjebäcken, utanför Hemavan.

   Här har vattnet och stenar skapat fantastiska formationer. Bland annat är det stora, runda, djupa hål lite över allt. Det finns även jättegrytor från istiden.

Så här förklarar Västerbottens museum jättegrytorna och hålen:

"En jättegryta är ett stort hål i berget som har bildats genom att strömmande vatten fått en sten att rulla runt i en fördjupning under lång, lång tid. Många jättegrytor skapades under istiden genom att stora stenar som satt fast längst ner i glaciären "borrades" ner i berget när glaciären rörde sig".

   Jag har förstått att det här är ett populärt utflyktsmål för turister. Det anordnas även konserter här ibland.

   Det var en lagom, och väldigt mysig, utflykt även när man bor nära. Vi tog med oss lite fika och åt på ett platt klippblock mitt i bäcken.

   Vattnet skapar ett lugn hos mig.

   Under dagen hade jag varit otroligt trött. Men här vid vattnet kom energin tillbaks.

   Efteråt fortsatte vi lite på grusvägen längs Tängvattnet. Här var det otroligt vackert. Hade verkligen kunnat tänka mig att bo här. Fjällen omger husen och nedanför ligger sjön.

   Det här skulle jag kunna tänka mig att vakna till varje morgon. Men husen i Hemavan/Tärnabyregionen är rejält dyra. I övrigt i inlandet kan man få en stor villa nästan hur billigt som helst. Men inte här, här kostar bara den minsta stuga hur mycket som helst.  

   Vi gick en bit längs en skogsväg mot fjällen.

   När vi vaknade på söndagsmorgonen, efter en hel natt med rejäl åska, så såg det ut så här utanför fönstret. Ja, det syns inte på bilden men regnet öser fortfarande ner.

   Men efter ett tag höll regnet upp och vi gick ut men tog för säkerhets skull på oss regnkläder. Vi gick till Storbäcken, som består av många vattenfall nästan ända uppe från fjällen. Vattnet forsade befriande.

   Här hittade vi en fantastisk fikaplats och tog en välbehövlig vila.

Om inte regnet hade hängt i luften, och om fjällbäckar inte hade varit så kalla, så hade jag gärna badat här. Det ser så inbjudande ut.

   Den här lilla lämmeln skrek, som alla lämmlar, när vi kom lite för nära. Den syns knappt under allt det gröna. Men de är så söta. Inte speciellt rädda. De blir bara lite sura när man tänker gå just där dom är. Så dom väser: försvinn. När jag satt nere vid Jovattsån, precis nedanför där Robin bor, här omdagen så kom det en lämmel och ställde sig att dricka precis framför mina fötter. De är så otroligt söta.

   När vi kom ut på myren började det att regna igen. Men då var vi nästan hemma igen.  

   På myren växte kråkklöver.

Dagens Vilhelminaväder: Sol och + 23 grader