Nu har hela sommaren gått. Mina åtta veckor som inlandsreporter tog slut igår, fredag, och i morgon bär det av ner till Umeå igen. Det har varit en fantastiskt fin sommar som jag kommer att minnas med mycket värme.

Jag har ju delat min tid mellan Joesjö och Vilhelmina. Joesjö tror jag att jag kommer att återse ganska ofta. Men Vilhelmina har jag ingen direkt anknytning till förutom jobbet. Så nu är det dags att ta farväl av Vilhelmina. Men jag hoppas att jag kommer tillbaks ganska snart.

   Vilhelmina kyrkby strax innan ovädret bryter ut.

   Utsikten över Volgsjön, från Vilhelmina kyrka.

   Här sitter näcken och spelar i en bäck en bit utanför Vilhelmina.

   Några hägrar en regning dag på en av resorna.

   Det har regnat en del den sista veckan och det här är väll vad man kallar sjötomt?

   När jag kom hade löven precis slagit ut och nu har många björkar börjat att bli gula. Så jag var verkligen hela sommaren i inlandet.

Robin kommer att köra mig och alla grejer till Umeå i morgon och sedan kör han tillbaks till Joesjö för att jobba på måndagen. 80 mil totalt. (Tack för att du är så snäll och gör det, Robin). Och jag kommer att jobba på redaktionen inne i Umeå på måndag igen. Kommer kännas konstigt när man har skött sig själv så länge.

Så i morgon blir det till att gå upp tidigt. Men nu ska vi in till svärmor och svärfar och äta toast med färska kantareller. Vi har precis bakat en rabarberpaj också, med gårdens rabarber, som vi ska ta med.

Ha det jättebra allihop.

Dagens Joesjöväder: Molnigt och + 15 grader.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Hej, Rubriken, snö ovh en leende bebis, visar vad som just nu gör mig väldigt glad. Livet som mamma är härligt och förvirrande. Att få se Milton le och utforska den nya världen som han kommit till är fantastiskt. Men det är verkligen en ny vär...

  Hej, Nu har vi varit hemma från sjukhuset i lite mer än en månad. Den här bilden är från kvällen när vi kom hem. Då var han inte stor. Nu väger han snart fem kilo och känns som en "riktig bebis". Innan var han så smal och liten, det kändes som...

  Nu är han född, vår älskade Mr. Pytteliten. Sex veckor för tidigt kom han. Det var väldigt oväntat at han skulle ta sig ut så tidigt. Jag var snarare beredd på att få gå över tiden och bli så stor så att jag knappt kunde röra mig. Men jag blev i...

  Jag har åkt så långt vägen går. Ja, ända tills det blev stopp. Här slutar nämligen vägen. Jag har hamnat i Ammarnäs. Jag bevakar filmfestivalen, med dokumentärfilmer, med det passande namnet "Far far away".     Det är vackert här, som på ...

  Veckan i södra Sverige avslutades med en tur till Styrsö i Göteborgs skärgård.     Jag och min vän Petronella sov en natt på ett vandrarhem där.     Så här fint låg vandrarhemmet, inbäddat i grönska. Precis som på många öar så finn...