Vem kan motstå renens milda blick? Inte jag i alla fall. Och nu har jag pratat med tre tjejer som känner som jag. De går på gymnasium i Norrköping och bestämde sig för att göra ett projektarbete i skolan om samer. De visste ingenting om samer när de började. Precis så var det för mig när jag började med min första uppsats om samerna på Högskolan i Halmstad. Norrköpingstjejerna sålde disktrasor och underkläder för att ha råd att åka till samiska veckan i Umeå. När de kom hit så var de helt hänförda. De önskade att de själva var samer, så att de fick vara en del av den här kulturen, och de var helt fast: de skulle återkomma till Sapmi så fort de fick tillfälle. Det var som att prata med mig själv för tio år sedan, det var kul.

Även i melodifestivalen var det ju samiskt inslag. Lars-Ante Kuhmunen var med i pausunderhållningen och som vanligt jojkade han på ett mycket mäktigt sätt. Det är kul att jojken blir allt mer synlig. Förra året var det ju Sofia Jannok som var med i melodifestivalens pausunderhållning, hon jojkade Waterloo då. Sofia Jannok och Lars-Ante Kuhmunen är ju de samiska artister som har synts mest för svenska folket. Sofia Jannok var sommarpratare i somras och Lars-Ante har till exempel varit hos Annika Lantz, där han bland annat jojkade "Golden Eye". På bilden uppträder han på Jokkmokks marknad för några år sedan.

Under melodifestivalen var jag till och med en god människa och ringde och röstade för att skänka lite pengar till Radiohjälpen. Två gånger ringde jag till och med. En lugn låt och en fartig låt valde jag. Jessica Andersson var min favorit. Den gick rakt in i mitt hjärta och har gått på repeat här på spotify. Erik Saade hade bäst show. Jag tyckte att låten var bra men showen var fantastisk.

Men Anna Bergendahl var en värdig vinnare. Låten är helt okej även om den inte tillhörde mina favoritet. Men den glädjen som hon utstrålade gick inte att ta miste på; den var äkta. När hon sade att detta var hennes livs lyckligaste ögonblick så tror jag faktiskt att det var sant. Det hade inte varit sant om någon av de äldre artisterna hade sagt det, tror jag. Men Anna var förmodligen den lyckligaste melodifestivalvinnaren någonsin. Hon var så äkta. Hon stod där med sina basketkängor och var bara sig själv rakt igenom. Och det ska verkligen ge utdelning och det gjorde det nu. Härligt att se.

Fast jag funderade lite smått på om Eurovision Song Contest nästan borde läggas ner. Efter en låt som Alexander Rybacks "fairytale" så går det inte att hitta en bättre vinnarlåt. Den har allt. Dessutom är ju Rybacks utstrålning och talang otrolig. Det är bara att lyfta på hatten för Norge. De är bättre än oss även på schlager.

Dagens Umeåväder: - 6 grader och sol

Just nu pågår samiska veckan i Umeå för fullt. Jag har varit på de föreläsningar som jag hunnit med; allt från en jurist som pratade om exploateringen av fjällen och vilka svårigheter det medför för renskötseln till filmproducenten Stig Wesslén och visningen av en av hans filmer - Från vinterviste till sommarfjäll.

Igår var jag åter igen med om en grej som jag råkar ut för nästan varje gång som det är något samiskt arrangemang. Det var en äldre kvinna, som satt bredvid mig på en föreläsning, som frågade:

- Är du från Sapmi?

- Nej, det är jag inte.

- Men du härstammar från Sapmi från början?

- Nej, inte det heller.

Kvinnan var väldigt glad för att jag som svensk intresserade mig för samerna. Men det är ett intressant fenomen det här. Senast på Jokkmokks marknad var det två kvinnor som frågade mig precis samma sak.

- Är du säker på att du inte är av samisk börd?

- Ja, vad släktforskningen har visat hittils så har jag inga samer i släkten.

- Vad konstigt, för du har precis de samiska dragen.

En del frågar mig inte ens om jag är samisk. En del går rätt på huvudfrågan och undrar vilken samesläkt jag tillhör. När en del hör att jag heter Johnsson så säger de:

- Ja, det är ju en sydsamisk släkt.

Jag önskar att jag kunde svara att jag var av samisk börd. Jag önskar att jag var en del av en så stor gemenskap och att jag tillhörde den kulturen som bygger på naturliv. Men det är en stor glädje att få möjlighet att ta del av samernas liv på det sättet som jag har gjort.

I dag fanns det möjlighet att åka efter ren utanför universitetet. Vilket ett och annat barn gärna gjorde. Några av hundarna såg också väldigt nyfikna ut, men de fick inte åka med.

Vid lunch, idag, uppträdde det nya bandet Àra som är en sammansättning av medlemmar från Glesbygdn och ett band till som jag inte minns namnet på. Sedan är det Simon Marainen som jojkar. Jag tror inte att jag har hört honom live tidigare. Men det var jättebra. Precis så där meditativt och känslofyllt som jojk ska vara.

Det verkar som att våren är i antågande även till Umeå. En del små bäckar börjar bli isfria och fåglarna kvittrar. Men den lilla jollen på älven står fortfarande helt på is. Så än är det fritt fram att gissa när älven är isfri.

Alla som går eller cyklar på vägarna har just nu ett mycket spännande liv. Först tar man sig förbi puckelpistar av is, för att plötsligt mötas av ett hav av smält snö, då hoppar man över och landar på en blankpolerad skidskobana.

Dagens Umeåväder:  Sol och + 4 grader

Idag har jag och några vänner varit på Bräntberget i Umeå. En jättehärlig dag, soligt, runt en minusgrad och en lång härlig pulkabacke framför oss. Vi fick ett eget vindskydd, tände elden och grillade korv. Ja, en bättre söndag är svårt att hitta. Man får så mycket energi av att vara ute i friska luften också.

Jag har inte varit på Bräntberget tidigare. Men det finns både slalombacke, lift, pulkabacke och många vindskydd med eldstäder. Det var bara att sätta sig på bussen och hoppa av i andra änden av Umeå, så var man framme. Hur smidigt som helst. Hit måste jag ta mig fler gånger.

Dagens Umeåväder: - 1 grad, sol till och från.

I helgen var det snöskulpturfestival i Umeå. Det var deltagare från flera olika länder som tävlade om att göra det snyggaste konstverket i snö. Det var ett samiskt tema på tävlingen. Jag gillade bäst den här piprökande samen. Det var också den som vann publikens pris. Ett annat lag hade gjort samiska skor, så kallade bällingar.

Nu är det mycket snö i Umeå. Det har snöat varje dag den senaste veckan. Min hyresvärd sade här om dagen, när hon var ute och skottade, att hon inte kan minnas att det har varit så här mycket snö i Umeå tidigare. Det blåser ganska rejält också så det bildas stora drivor av snö på vissa ställen. I Broparken till exempel har det blåst så mycket att bara toppen på gatlamporna syns.

Problemet är att ta sig fram, vare sig det är med bil, cykel (ja, i Umeå cyklar man oavsett väder) eller om man går. Helt plötsligt ligger det en stor snöhög mitt i vägen. Man går inte ut utan termobyxor när man ska plumsa i snön. Vintern har en annan nackdel också; torra händer. Jag har inte hittat någon handkräm som hjälper helt i en sådan här situation. Jag vill helst inte ta någon i hand just nu. För hur trevligt är det att skaka hand med ett sandpapper? De vita sprickorna spricker upp och börjar blöda när man minst anar det. Är det någon som har en mirakelkur mot supertorra händer och kyla?

Konstigt nog så saknar jag inte bilen trots kyla och blåst. Jag slipper skrapa rutor, har betydligt mindre utgifter, får armmuskler av att bära alla tunga kassar från matbutiken och får mer motion. Igår fick jag väldigt mycket motion rent av. Först gick jag hemifrån till universitetet på morgonen; 45 minuter. Sedan gick jag från Universitetet till stadsdelen Västerslätt; en och en halvtimmas promenad cirka. Och sedan från Västerslätt och hem; cirka en halvtimmas gångväg. Så benen får röra på sig.

Det har ställts ut en flotte på isen på älven. Det är tydligen en tradition. Sedan ska vi umebor gissa när flotten har vatten under sig istället för is. Förra året skedde det den 23 april. Ska bli intressant att se när det blir i år.

Dagens Umeåväder: - 3 grader, blåser och snöar.

Det gäller att se detaljerna i helheten. Det är de små delarna som kan vara genialiska. Det är de där små kornen som kan leda till äkta långa hjärtliga skratt. En sådan man är Atle Johansen. Igår hade Norrmejerier bjudit in till en gratis föreläsning md tre olika coacher. Det var gratis och på 90 minuter hade alla biljetter gått åt. Jag kom på reservplats och lyckades få en biljett. Det var häftigt att komma in i Folkets Hus största sal och se hur närmare 1000 personer satt där. Och jag tror inte en enda person i publiken kunde låta bli att skratta när Atle Johansen springer in på scenen. Han var genial med sin stå-upp-komik som blandades med allvar om att det är viktigt att älska sig själv. Ta chansen att se honom om han kommer till en stad nära dig.

Jag läste precis en artikel om en kvinna som lagat havregrynsgröt på Abisko Fjällstation i 17 år. En bit in i artikeln frågar journalisten hur hon gör:

- Hur jag gör? Först kokar jag upp vatten. Sedan lägger jag i grynen.

Då står det i texten: Det låter så enkelt när hon beskriver det.

Ja, allvarligt talat. Hur kokar man gröt om man inte häller i vatten och gryn? Jag brukar säga att det inte finns några dumma frågor. Det är helt enkelt journalistens roll att ställa de där riktigt dumma frågorna också. Men här går det nästan ett steg för långt och det blir riktigt komiskt av det hela.

En annan sak som nyss fick mig att skratta gott är Arne Qvick. Ni vet, han som sjöng Rosen. Tyvärr hittade jag inte det här klippet på You Tube. Men ni som har Spotify kan söka där. Han sjunger en låt som heter "Hem till norrland". Det är så dåligt att det blir bra. Leta upp den, så kommer er dag att ljusas upp med ett skratt.

Ha det gott allihop!

Dagens Umeåväder: - 3 grader och mulet. SMHI varnar för kraftiga snöfall till kvällen.

Det är inte mycket av världen jag ser nu när jag mest har hemmastudier. När det dessutom är runt -25 grader ute, som det har varit den senaste veckan, så går man inte ut på en promenad för att det är skönt. Nej, mina promenader har sträckt sig från sängen till soffan, två steg, och sedan vidare till skrivbordet, ett steg till, och när jag sedan går från datorn på skrivbordet till spisen så blir det nog hela sex steg. Ja, om man ska gå inomhus och bara bor på runt 30 kvadrat så blir det inte så långa promenader.  Då kan jag vara glad att jag har nästan hela världen i tvn; OS.

Jag blir alldeles varm när jag sitter med filten i soffan och ser hur den ena personen mer makalös än den andra gör äkta bragdinsatser. Om jag hade haft anlag för att gråta av fina stunder så hade det blivit en hel del tårar under OS. Igår kväll var det en sådan stund. Guldet i staffeten. För Anders Södergren, som körde tredje sträckan på ett galant sätt, var det inte bara en seger i OS utan en seger för hans hälsa. I slutet av 2008 fick han beskedet att han hade cancer, i samma veva fick han en punkterad lunga och i december hade han ett mystiskt virus som gjorde att han inte kunde träna. Men bara två månader senare är han tillbaks och tar ett OS-guld ihop med vännerna i längdskidlaget. Är inte det starkt så säg?

I idrottsklubbar brukar det ofta delas ut pris till "den som varit med på flest träningar" och "den som varit den bästa kamraten" o.s.v Marcue Hellner borde få ett pris för bästa kämparinsats. Ett OS-guld i lag, ett individuellt OS-guld och en sprintstafett där han kämpade med omänskliga krafter för att ta igen Teodor Petterssons fall. Han vet vad han vill den mannen. Här är det ingen tvekan som vad som gäller. Det finns inget utrymme för att ge upp även om det skulle se totalt kört ut. För Marcus Hellner är det aldrig helt kört. Det är helt otroligt att se.

Någon annan med samma anda, och som ger mig rysningar av hur imponerad jag blir, är Petter Northug. Norrmännen var inte med i leken på stafetten igår. Inte förrän Petter Northug går in på sista sträckan och kör i kapp på ett sätt så att man bara kan kalla det ett mirakel. Och de andra kunde aldrig känna sig trygga. De visste att ävenn om Petter Northug gick ut som siste man så skulle han kriga om guldet. Nu slapp han gå ut som siste man men som han kämpade. Det OS-silvret som Norge tog emot i natt var enbart Northugs förtjänst. Han borde ha fått stå ensam på pallen. De andra i laget hade inte bidragit på något sätt till det där silvret, skulle jag vilja säga. Ja, det finns inte ord för den insatsen.

Någon som har förmågan att komma igen är Anja Pärson. Det hon gjorde när hon tog OS-brons ett dygn efter den enorma kraschen är också fantastiskt. Vilket psyke kvinnan måste ha. Eller så har hon en mental tränare som borde få OS-guld för att kunna få Anja att fokusera bort från smärta och bilder från kraschen. Den mannen/kvinnan borde uppmärksammas. Men även om hon har fått bra mental träning, Anja, så är det ett under att det går att fokusera om så snabbt; från att i värsta fall kunnat ha dött till ett OS-brons. Det är bara att höja på hatten.

I kväll håller jag åter igen tummarna för Anja. Men eftersom jag ska iväg, och se något annat än denna lilla lägenhet, så blir det ingen nervositet vid tvn. Förutom Anja så håller jag lite på amerikanska Mancuso. Lite otippat kanske. Men det känns som att det är dags för Mancuso att få en medalj utan att landslagskompisen Vonn står på pallen. "Drottningen" Vonn är en ruskigt duktig utförsåkare, men hon har vunnit så mycket. Hon har till exempel tagit 24 världscupsegrar från 2004 och fram till idag. Prinsessan Mancuso har visserligen ett OS-guld i storslalom från Turin 2006, så hon är ingen gröngöling. Men i övrigt har hon "bara" fyra världscupsegrar, från 2006-2007. Så nu tycker jag att det vore kul om Mancuso fick kliva fram i strålkastarljuset före Vonn (som åkte ur i första loppet igår) och inte stå i skuggan längre.

Nu hoppas vi på några fantastiska avslutande OS-dagar.

Dagens Umeåväder: - 7 grader och sol.

Det finns ganska mycket i vardagen att skratta åt, eller i alla fall le åt. Igår ringde de in en äldre man till P4 Västerbotten. Programmet är liknande "Ring P1" och man kan prata om nästan vad som helst. Den här mannen, som bodde i inlandet någonstans, berättade att hans tv inte fungerade när det var minusgrader. Det låter som något som skulle kunna hända mig. Jag behöver bara dra ut kabeln 10-15 gånger,varje dag, innan färgerna på tv:n blir någorlunda normala. Men nu var det inte min tv utan den äldre mannens tv som det gällde. Eftersom det varit rejält kallt den sista tiden så hade mannen inte kunnat se på OS. Men det gäller att inte hänga läpp för det. Han fick höra av bekanta att Björn Ferry tagit OS-guld. Eftersom han inte hade något annat att göra så satte han sig och skrev en låt till Ferry. När han nu ringde in till radion så bad han att få sjunga den här låten. Det verkar tyvärr inte som att det går att lyssna på programmet igen, annars hade jag skickat en länk. För det här var något man inte ville missa. Låten gick ungefär; "Åååååh, Ferry, Ferry, Ferry, Ferry, Ferry, åååh, Ferry, Ferry...

Plötsligt tystnar han.

- Kom du av dig? frågar programledaren.

-Jooo.

- Men fortsätt bara.

- Nej, jag ska nog sluta nu.

Det var det roligaste, och sötaste, som jag hört på länge. Men det blir förstås inte lika roligt i text.

En annan sak som lockar till ett leende, eller inte, är politiker. För några veckor sedan gick kommunalrådet här i Umeå ut och sade att i denna valrörelsen skulle han och hans parti ägna sig åt sakfrågor och inte smutskasta konkurrenterna. Ja, det gick ju bra i flera sekunder. Redan längre ner i samma artikel anklagar han motståndarna. Men nu tycks han ha glömt helt och hållet vad han sade.

Dagens Umeåväder: - 24 grader och sol.

Jag älskar vintern. Det har jag alltid gjort. Ingen tvekar på att jag trivs bäst när det är två meter gnistrande snö och jag sitter vid en värmande eld och ser på det dansande norrskenet. Det finns inte mycket som slår det. Då lever jag.

Men jag måste erkänna att det finns dagar då även jag inte gillar vintern. Dagar som idag. Det har varit nästan - 20 grader kallt och stark blåst. Det är så kallt att pannan värker trots att jag har tjock mössa och händerna med luddvantar ovanpå mössan. Blåsten gör att ögonen tåras. Snön, som ser ut som silverkonfetti, yr upp i ansiktet. Tårarna och snökonfettin fryser direkt och bildar små iskristaller som skär som knivar mot huden. Plötsligt kommer en vind så att jag nästan slås omull coh björkarna lägger sig nästan ner. Vad är det det här? Så här ska inte vintern vara! Men jag har ju inte suttit fast på någon tågstation i flera dygn, som folk i södra Sverige verkar ha gjort.

Jag har haft en riktigt bra helg. En dag av enorm blåst får man väll leva med. Igår satt jag nästan hela dagen på biblioteket utan att läsa en enda bok eller tidning. Jag ägnade mig åt släktforskning. Vill ni att tiden ska gå fort så testa det. Det är en bra aktivitet för att få tiden att bara rinna iväg. Jag var tvungen att gå ner till bibliotekscaféet och ta mig en macka när jag insåg hur hungrig jag var. På caféet finns en miniatyr av hela världen känns det som. Här pratas det på många olika språk, det finns gamla och unga, fattiga och rika... Det är en härlig stämning. Och det bästa av allt. De har fantastiskt goda rostade bagels med philadelphiaost på mackorna istället för ett kilo smör. Bara en sådan sak gör att jag lätt gillar stället!