Världen har blivit konstig. Eller så är det jag som är gammal. Man borde inte vara gammal när man är bara 31 år. Men utvecklingen går för fort fram och jag hinner inte med. Jag har pluggat på Universitet innan och tog för givet att det inte skulle bli några problem alls. Och jag har inte ens kommit i gång än så hur det blir med pluggandet kan jag inte veta. Men alla förberedelser, innan kursen kan komma i gång, är betydligt mer tekniska nu.

I dag hade vi introduktion på kursen, juridisk översiktskurs (se bild på Universitetet). Det var ganska meningslöst. Den kursansvariga sade bara det vi redan visste. I övrigt hänvisade hon till kurswebben; "allt står där". Ja, all information som gäller allt på universitetet läggs ut på den här webportalen. Så när jag kom hem var det bara att försöka komma in på den där hemsidan. För att komma in där måste du ha ett lösenord. Det hade jag fått. Steg ett var avklarat.

Men var loggar jag in? Det tog mig nog en halvtimma att hitta knappen för att kunna logga in. När jag sedan kom in var det ett virrvarr av information. Jag förstod att detta är ett nytt datasystem och det verkar inte helt smidigt ännu, om jag ska vara ärlig. Men här stod verkligen allt. Det var svårt att sålla. Vad var viktigt. Vad behövde jag inte läsa? Det var schema, gamla föreläsningar hade ilmats och lagts ut, gamla tentor hade lagts ut, kompendium som behövs.. Och mycket mer. Jag visste inte var jag skulle börja. Det var lättare förr; när läraren berättade hur det var, vad man skulle göra och när. Nu ska vi tydligen knappt ha några föreläsningar alls. För allt finns ju på nätet. Däremot ska vi vara på Universitetet nästan varje dag. Istället för föreläsningar ska vi ha "realityövningar". Ja, världen går framåt. Och förhoppningsvis jag också.

Fast introduktionen var ganska kul på ett sätt. Man fick se de andra i klassen. Vi var i ett klassrum som såg ut som en tentasal så alla satt långt i från varandra. Det gjorde ju inte att man pratade med någon. Alla satt tysta på sina platser och kollade nyfiket in kurskamraterna. Precis som det brukar vara. Man funderar utifrån stil på vem som är hur till sättet. Vem kommer jag att äta lunch med? Och vem är besserwissern som tror att han/hon kan allt? Vem är bara här på registreringen och kommer inte hit igen? På onsdag får jag kanske svar på en del av frågorna. Då kör vi i gång på riktigt med en hel dag.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Hej, Rubriken, snö ovh en leende bebis, visar vad som just nu gör mig väldigt glad. Livet som mamma är härligt och förvirrande. Att få se Milton le och utforska den nya världen som han kommit till är fantastiskt. Men det är verkligen en ny vär...

  Hej, Nu har vi varit hemma från sjukhuset i lite mer än en månad. Den här bilden är från kvällen när vi kom hem. Då var han inte stor. Nu väger han snart fem kilo och känns som en "riktig bebis". Innan var han så smal och liten, det kändes som...

  Nu är han född, vår älskade Mr. Pytteliten. Sex veckor för tidigt kom han. Det var väldigt oväntat at han skulle ta sig ut så tidigt. Jag var snarare beredd på att få gå över tiden och bli så stor så att jag knappt kunde röra mig. Men jag blev i...

  Jag har åkt så långt vägen går. Ja, ända tills det blev stopp. Här slutar nämligen vägen. Jag har hamnat i Ammarnäs. Jag bevakar filmfestivalen, med dokumentärfilmer, med det passande namnet "Far far away".     Det är vackert här, som på ...

  Veckan i södra Sverige avslutades med en tur till Styrsö i Göteborgs skärgård.     Jag och min vän Petronella sov en natt på ett vandrarhem där.     Så här fint låg vandrarhemmet, inbäddat i grönska. Precis som på många öar så finn...