I dag har det varit en hel dag i skolan igen. Det märks att vi har kommit en bit in i terminen och att tentan börjar närma sig. Jag hade tänkt att gå på meditationen när seminariumet var slut. Men jag var så otroligt trött så jag gick hemåt. Men jag bestämde mig för att ha mina egna mediationsstund. Istället för att gå i snabb takt som jag brukar göra så gick jag lite långsammare och kollade in stans konstverk. Jag är inte så mycket för konst egentligen. Många städer köper dyra stora saker som är vidrigt gräsliga. Men här i Umeå har de faktiskt ganska bra smak; i alla fall på vägen från Universitetet till min lägenhet. Ni ska få följa med på min rutt.

Vi börjar vid universitetet. På bilden ser ni samhällshuset där vi har de flesta av våra föreläsningar (ja, de kan man räkna på handens fem fingrar), seminarium och grupparbeten. Ja, vad säger man om universitetets stora riktmärke? Inte kan jag påstå att det är vackert men inte jättefult heller. Dagen till ära hade konstverket fått en stege som gäst.

Nu har vi kommit närmare stan, närmare bestämt är vi i Vänortsparken. Här huserar de två söta sköldpaddorna.

Nu är vi mitt i stan på Rådhustorget. Det leende hjärtat är Umeås symbol (ihop med björklövet) och syns lite över allt, inte minst i samband med kulturhuvudstadsåret 2014. Umeå är faktiskt en väldigt leende stad så det passar ganska bra.

På Rådhustorget står denna mannen. Jag tycker att han är lite otäck. Han bara står där och blicken tyder på att han är ganska galen. Jag tänker mig att han sitter i fängelse för ett grovt brott och är ute på permission eller att han precis har kommit hem från kriget och har blivit galen av allt han har sett.

Nu är vi på andra sidan rådhuset. Här ett av alla björklöv som är utplacerade på olika ställen över stan. Detta är målat i hockeylaget Björklövens färger. Jag gillar verkligen de här löven. Men det pratas om (hos politikerna) att de inte ska ha kvar björklöven på stan. Nu flyttas de runt, förmodligen av någon fattig deltidsanställd på kommunen, så man vet aldrig vilket björklöv som står var nästa morgon och det är lite kul. Löven är sponsrade av olika föreningar, företag och myndigheter; alla ser olika ut.

Här nedanför Rådhusparken har avsågade träd blivit till konstverk. Jag tyckte att det var en kul idé när jag såg det för första gången. Jag trodde att träden hade dött och därmed sågats av. Men så var inte fallet har jag fått reda på. Träden var tydligen fullt friska och sågades av för konstens skull för att kunna göra ett konstgjort träd. Ja, det var lite underligt. Eller ganska mycket underligt. Men jag tycker ändå att blommorna är vackra.

De här "fåtöljerna" upptäckte jag först idag. De står vackert inbäddade i Broparken. Precis som Björklöven har de en funktion också. De går att sitta i. Det tycker jag är kul när konst även kan ha en funktion.

Nu är det bara att gå över bron över älven och snart är jag hemma. Precis på gatan utanför huset hittar jag det sista konstverket. Om man nu kan kalla det för konstverket. Men om det är konst eller inte sitter väll i betraktarens öga?

I södra Sverige ser man sällan sådant här. Där är det skrivet "kuk" eller rasistiska slagord på gatorna. Men det här det tycker jag bara är gulligt och jag blir glad varje gång jag kommer ut och ser det.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Hej, Rubriken, snö ovh en leende bebis, visar vad som just nu gör mig väldigt glad. Livet som mamma är härligt och förvirrande. Att få se Milton le och utforska den nya världen som han kommit till är fantastiskt. Men det är verkligen en ny vär...

  Hej, Nu har vi varit hemma från sjukhuset i lite mer än en månad. Den här bilden är från kvällen när vi kom hem. Då var han inte stor. Nu väger han snart fem kilo och känns som en "riktig bebis". Innan var han så smal och liten, det kändes som...

  Nu är han född, vår älskade Mr. Pytteliten. Sex veckor för tidigt kom han. Det var väldigt oväntat at han skulle ta sig ut så tidigt. Jag var snarare beredd på att få gå över tiden och bli så stor så att jag knappt kunde röra mig. Men jag blev i...

  Jag har åkt så långt vägen går. Ja, ända tills det blev stopp. Här slutar nämligen vägen. Jag har hamnat i Ammarnäs. Jag bevakar filmfestivalen, med dokumentärfilmer, med det passande namnet "Far far away".     Det är vackert här, som på ...

  Veckan i södra Sverige avslutades med en tur till Styrsö i Göteborgs skärgård.     Jag och min vän Petronella sov en natt på ett vandrarhem där.     Så här fint låg vandrarhemmet, inbäddat i grönska. Precis som på många öar så finn...