- Ta av dig byxorna!

När jag inte reagerade hördes det igen:

- Ta av dig byxorna med en gång!

Ja, det här kunde kanske varit en sovrumshistoria omgärdad av romantik. Men så var det inte. Inte alls. Vännerna stod och stirrade på mig (och försökte få mig att ta av byxorna) och efter vad som kändes som en evighet så sade jag (mest till mig själv tror jag):

- Oj, jag brände mig visst.

- JA! Det är ju därför som du måste ta av dig byxorna!

Först då så insåg jag att jag hade varm glögg över hela byxorna. Jag hade tagit i handtaget på glöggrytan och handtaget var kokhett så kroppens reaktion var förstås att släppa den kokheta grytan med resultatet att hela lägenheten färgades röd av Blossaglögg och mina jeans blev dränkta. Men jag klarade mig bra, inga brännskador av ens lindrigaste typen.

Det här skådespelet utspelades i min lägenhet i går när vi hade julbak. Och idag, dagen efter, kan jag konstatera att jag kommer förmodligen ha glögg i lägenheten ett år framåt. Det verkar ha letat sig in glöggdroppar på de mest konstiga ställen. Men julen ska märkas länge. I lägenheten i Värnamo fanns det ständigt grannbarr eftersom jag alltid hade en riktig julgran där. Det hjälpte inte hur mycket jag dammsög, framåt midsommar så letade sig alltid något gammalt granbarr fram i hallen. Konstigt. Men eftersom jag är van så räknar jag med att glöggen kör med ungefär samma sak, fast den är lite klibbigare.

Förutom glöggincidenten så var det en riktigt mysig kväll. Vi bakade pepparkakor, gjorde mozartkulor, flera olika sorters tryfflar, risbräck och rocky road. Och i bakgrunden stod julmusiken på hela tiden också. Ja, det var riktigt juligt. Och det bästa av allt var förstås att få träffa de fina vännerna, det är så sällan vi hinner ses nu för tiden.

Dagens Umeåväder: - 2 grader och snöat lätt

Idag har jag varit på julmarknaden på Gammlia. Det var helt annorlunda än min första upplevelse, förra året, av denna populära julmarknad. I år var det snö och riktigt juligt. Det var inte samma känsla att klafsa runt i lera upp till knäna som det var förra året.

Men i år var det precis som en julmarknad ska vara; snö, glögg, pepparkakor och massor av knallar bakom sina trästånd.

Det är en väldigt vacker plats att ha julmarknaden på med de gamla byggnaderna och fina gärdsgårdarna.

Den som ville kunna åka häst och vagn också. Det hemtrevliga bjällerklangljudet ljöd över området när hästen kom travande.

På hemvägen upptäckte jag att nästan hela umeälven är isbelagd nu. Men det är fortfarande öppet vatten på vissa ställen. Det är riktigt vacket nu och jag håller tummarna för att detta håller i sig riktigt länge, förhoppningsvis ända till våren framåt april.

Jag och en kompis pratade här om dagen om hur konstig världen har blivit. Allt handlar om pengar idag. Utan pengar får man inte bo någonstans och får inte köpa mat. Så det är klart att pengar har blivit viktigt och därmed är ju ett jobb viktigt också. Men vi jobbar mer och mer. Allt ska gå fortare och fortare. Det blir mer och mer övertid för de som har ett jobb. Och allt kortare lunchraster för annars hinner man inte med allt som ska göras under en dag. Och helst ska man göra karriär också. Så vi tänker efter en månad med mycket övertid: vad bra med lite extra pengar den här månaden då kan jag unna mig den där dyra tröjan som jag gått och sneglat på så länge. Det var här ungefär som vår diskussion började.

Vi jobbar nästan ihjäl oss för att konsumera mer. Och det vi köper kan ha tillverkats av något stackars barn som har berövats sin barndom. Det kan dessutom innehålla giftiga ämnen som först skadar de stackars barnen som tillverkar sakerna och sedan kan det ge oss allergiska besvär. Dessutom har det transporterats väldigt långt och det gör att vår värld förstörs av alla miljöföroreringar. Och vi tänker: ja, det är ju synd att det är så. Sedan händer inget mer än att vi jobbar ännu mer och lever ännu mer stressigt och till slut kanske blir sjuka av allt jobbande. Och vi fortsätter att se det som lyx när vi kan shoppa något lite dyrare som vi länge velat ha. Och vi shopper mer och mer och mer och mer... Inte minst i dessa tider med julshoppande.  Det borde väll ändå vara människorna det allra viktigaste borde väll vara kärlek till de i vår närhet? Lyx borde vara att få vara med dem ännu mer? Har vi glömt av den mänskliga aspekten idag?

Och trots att jag tycker att detta är en helt galen värld så fortsätter jag att leva så där. Jag blir glad när jag hittat något fint till hemmet eller en ny klänning som jag tycker om. Då tänker jag inte på om det är ett stackars barn som suttit och sytt den eller tillverkat tyget med gifta färgningsmedel. Och jag tänker inte på om det är tillverket i Sverige eller 1000 mil här i från. Och jag vet inte varför det är så himla svårt att komma ur de där gamla vanorna och tänka ett steg längre. Men till 2011 ska jag försöka att bli en människa som tänker efter lite mer när det gäller konsumtion. Det är ju ett första steg att försöka i alla fall : )

Ha en riktigt bra andra advent allihop.

Kram

Dagens Umeåväder: - 8 grader och mulet.

Idag har det adventspyntat i lägenheten. Julgardiner har kommit upp, elljusstakarna, adventsljusstaken med brinnande ljus, datumljuset och några tomtar (jag är ju inte här i jul så därför fick några stycken titta fram redan nu) är på plats.

Juleljusen blir lite roligare med glittriga klistermärken och julkulor. Dessutom är det ju roligt att pyssla lite : )

Nu väntar en intensiv jobbhelg. Men första advent, med skyltsöndagen, och en hel del annat mysigt brukar vara kul att jobba.

Jag älskar december. Det lyser i varje fönster och belysning kommer upp på buskar och träd utomhus. Dessutom är det ljuvligt juligt utanför fönstret nu. Det har snöat nästan oavbrutet i flera dagar nu. Det är fantastiskt! Snön ligger hög upp på fönsterkarmen.

Idag har jag tränat för första gången på ett år. Eller tränat kanske jag inte kan kalla det. Men jag testade kroppen lite grand. Blev ett pass body balance. Kändes okej, tror jag. Men jag tog det verkligen lugnt och lyssnade hela tiden på vad kroppen sade om de olika rörelserna. Sjuksköterskan hade sagt att jag absolut inte fick göra alla repititioner och inte skulle ta ut mig så här i början. Den mänskliga kroppen är till för att röra på sig, i alla fall min kropp älskar det, så det kändes bra att kunna gå in på Träna igen. Och viss smidighet fanns faktiskt kvar. Musklerna hade förstått förtvinats helt, men det är ju lätt att lösa när kroppen pallar igen. Men det är en härlig känsla hur min kropp vill göra allt det jag ber den om och den har inte speciellt svårt för det (även om det kan vara jobbigt ibland, men det är ju en annan sak). Och varför skulle den ha det? Om vi inte skulle röra på oss skulle ju vi människor inte fått så rörliga leder och bra muskler.

Men nu håller jag bara tummarna för att kroppen håller och för att jag en dag, kanske inte allt för långt bort, kan träna på riktigt igen. De närmaste dagarna lär utvisa hur kroppen tog dagens pass. Kanske, kanske funkar det.

Nu ser jag fram emot att få tända det första ljuset till frukosten på söndagen.

Ha en riktigt bra första advent.

Kram

Dagens Umeåväder: - 10 grader och snöat stora juleflingor hela dagen.

Hej,

Här kommer lite bilder från Umeå idag; vitt, snöigt och härligt.

Så här såg det ut när jag gick till jobbet i morse med - 13 grader och fullmånen som sken över älven.

Under dagen var det sol och det är precis så här som vintern ska vara.

Snö och is i vackra konstverk.

De vackra villorna på Tegssidan av älven.

Älven i motljus

Umeå, mitt Umeå - björkarnas stad.

Rådhusparken mitt i stan.

Dagens Umeåväder: Sol och - 10 grader.

Hej,

Igår, lördag, hade vi en hel journalistdag. Det var intressanta seminarium på Folkets Hus. Och det bästa av allt... det var Nicke Nordmark, en av reportrarna på Uppdrag Granskning, som kom och berättade hur de gjorde reportaget om Våldtäkten i Bjästa där killen, som erkände två våldtäkter, fick alla sympatier och tjejerna smutskastades. Det var ett av de mest uppmärksammade reportagen någonsin för Uppdrag Granskning. Och när jag satt där på trästolarna och lyssnade så gick det plötsligt upp för mig: "det är därför som jag håller på med journalistik". Det är för att få göra reportage som berör och spelar någon roll. Men ibland glömmer man bort det.

Jag har haft en period där jag mest har varit trött och tagit rutinjobb där man inte behöver tänka så mycket. Det har ju gjort att jobbet blivit bara ett jobb. I perioder är det så, då måste man fokusera på annat - som att få ny energi. Men journalistiken för mig är inget jobb. Det är en kick. Det är en glädje utan dess like. Det är en strävan efter att alltid hitta bättre och intressantare nyheter. Det är verkligen inte bara ett jobb. Men de sista veckorna har det mest varit ett jobb så det var en sådan enorm känsla när jag satt i föreläsningssalen mitt på Vasaplan i Umeå och kände: "det är ju det här jag vill". Jag kände hur inspirationen kom tillbaks för varje sekund som Nicke Nordmark talade. Och många av kollegorna verkade känna samma sak.

Efteråt så hade vi från Västerbottens-Kuriren lite glöggmys hos en kollega. Vi provade lite olika sorters glögger. De som var smaksatta med lakrits och choklad var ingen höjdare. De smakade ganska lika varandra; syntetiskt och påminde lätt om Kahn Jang. Traditionell glögg är bäst. Sedan var det fest för alla Umeås journalister på en indisk restaurang. Och det var en inspirerande kväll. Jag har flera idéer som jag vill kolla upp på jobbet i morgon. Så det kommer bli en helt annan måndag än de senaste veckorna. Jag längtar efter att gå till jobbet i morgon. Dessutom pratade vi kollegor om hur viktigt det är att samarbeta vid större projekt (som de på Uppdrag Granskning alltid gör) så vi är flera som har lite samarbetsprojekt i tankarna nu.

Efter den oerhörda energiinjektionen igår så har det varit en lugn dag idag. Jag såg bland annat reprisen av "Så mycket bättre" - ett underbart program. Jag har inte hört någon som tycker att det programmet är dåligt oavsett ålder. Det var Christer Sandelins dag igår och han har varit med mig genom hela min uppväxt precis som Per Gessle. Dom kommer alltid att förfölja mig. Fast det gör inget för jag gillar de där 80-talsikonerna och kommer alltid att göra det. Fast jag har tyckt att Christer Sandelin har verkat ganska snobbig och otrevlig ibland när han varit med i tv. Men han har nog bara varit i obalans och inte mått bra, inser jag nu (efter programmet). Han sade något som jag kände igen mig så väl i: "när jag ger något så ger jag allt, då är det all energi på en gång och sedan är det ingen energi kvar alls. Då måste jag återhämta mig och det räcker inte med en kexchoklad" (något i den stilen sade han). Det är nog många fler, än jag, som känner igen den där känslan och ni andra, var glada att ni inte vet vad han talar om.

Mit problem är ju att jag tycker mitt jobb är så oerhört roligt i de bästa stunderna. Det kan faktiskt bli för mycket av det goda. Så jag får se upp lite nu när jag är så där superinspirerad igen.

Jag skickade in en stipendieansökan nu precis. Det är ett journalistiskt reportage som jag länge haft i tankarna att jag vill göra. Och för ett tag sedan kom ett mail om att det nu är dags att söka Publicistklubbens stipendium. Då tänkte jag bara "ja, jag har ju inget speciellt på gång just nu så jag ska ju inte söka". Men när vi var på festen igår påmindes vi om att det var sista dagen imorgon att söka stipendierna. Då kom min tanke på mitt drömprojekt tillbaks. Nu kanske det är dags. Ja, kanske. Det kostar ju inget i alla fall att söka. Så jag har mailat iväg ansökan. Jag tror ju inte att jag får några pengar. Jag önskar att jag hade tänkt på den här idén från början när mailet kom så att jag hade haft en månad på mig att skriva en oerhört bra ansökan. För då tror jag att jag med största sannolikhet hade fått pengar. Att skriva ihop en ansökan på tio minuter när det gäller 50 000 kronor är kanske inte att rekommendera. Men jag gjorde det och min dröm lever i mig. För hade jag inte skickat in ansökan så har jag verkligen ingen chans att få några pengar.

Kolla in den här länken. Det är till ett väldigt bra reportage om klimatförändringarna som min kollega Tom Juslin har gjort. Kolla speciellt in bilderna lite längre ner i bildspelet som heter "glaciärerna smälter". Det är oerhört vackra bilder. Detta är ett sådan projekt som han fick stipendium för. Så man kan göra otroligt mycket med  ekonomisk hjälp.

http://www.vk.se/Article.jsp?article=143799

Ha det bra allihop. Har ni det lika snöigt och vackert som vi? Har tänkt att lägga ut en bild här på bloggen. Men jag har helt enkelt inte haft med mig kameran ut. Får fixa det i veckan.

Ikväll ska jag se på Dokument inifrån om det samiska Altaupproret. Ska bli jätteintressant att se den dokumentären eftersom jag hört mycket om det som hände i Alta (dessutom är det en väldigt vacker stad).

Kram

Dagens Umeåväder: - 10 grader, mulet och snö på backen.

(jag undrar för övrigt vad meterologen menade när han i radion i morse sade "norrland får klart väder med mulet väder". Kan dom inte bestämma sig...)

Förra helgen, fredag - söndag, var jag på besök i Strömstad och träffade mitt lilla kusinbarn Eskil för första gången. Eller han var inte så liten för att vara så liten. Han väger redan över fem kilo. Idag, fredag, fyller han för övrigt en månad. Så stort grattis från Umeå.

Det blev förstås många bilder på lille Eskil. Det var liksom oundvikligt när han var så söt. Och mamma Emilie är förstås strålande stolt över det lilla underverket. Här har de gåövningar. Det gäller att börja i tid... Armhävningarna har han redan sagt i gång med själv efter att pappa Henrik talat om för honom att det är viktigt att träna.

Jag hade turen att träffa många när jag var i Strömstad och den turen var jag inte beredd på. Kusinerna Frida och Klara (här syns de med kusin Emilie och hennes lille Eskil) dök upp med sin familj. De bor båda två i Göteborg med sina sambor nu, så jag blev jätteglad att även de var hemma i Strömstad.

Det var härligt att andas lantluft också. Se ensilagebalarna som låg på åkrarna och ladugårdarna på andra sidan fältet.

Jag, mormor, Emilie och lille Eskil gav oss ut på en promenad i novembersolen.

Som vanligt serverades det också fantastiskt god mat, mycket fika och enormt trevligt umgänge i Tånga. Ibland var det lite ovanliga dekorationer på bordet. Om bebisen har bestämt sig för att han trivs bäst med att sova på bordet så är det ingen som vågar flytta honom. Så det blev fredagsmys med taco och liten Eskil på bordet. Ovanligt och charmigt : ) Botvid (katten) tycker dock att det är orättvist att barnet får vara på bordet men inte han. Okej, även Eskil blev flyttad när vi väl började äta.

Som sagt många bilder blev det...

Här badar Eskil.

Eskil och pappa Henrik myser i fåtöljen.

Eskil ligger nöjd i sin korg och funderar på livet.

Ja, det var en jättemysig helg och jag hoppas att jag snart kan komma tillbaks. De där små växer ju så hiskeligt fort.

Ha en riktigt bra helg allihop.

Kram

Dagens Umeåväder: Snö på marken, - 2 grader och sol.

Hej,

Jag har njutit i några dagar. Världen har varit så vacker. Full av vit gnistrande snö. Men precis som förra året så började snöandet tidigare i södra Sverige. Vad är det här för något? Här i Umeå kom de första flingorna i fredags eftermiddag. Men redan före lunch pekade en kollega på himlen och sade till mig :

- Titta där. Det är snö på väg.

- Hur snart kommer den, undrade jag förväntansfullt.

- Inom några timmar lär snön vara här, svarade hon och lät inte alls entusiastisk.

Och mycket riktigt, hon hade rätt, en liten stund efter lunch hörde jag henne tjoa.

- Jeanette, titta ut. Jag fick rätt. Det snöar lapphandskar.

Och hon hade rätt. Jag var tvungen att gå fram till fönstret och bara njuta en stund. Det är något med snö och fram för allt snöfall som gör mig så oerhört lycklig i hjärtat.

Och snön ligger faktiskt kvar än. Idag har det varit plusgrader så det mesta har smällt bort. Men lite är kvar ännu. I går, lördags, var jag ute i Yttersjö, utanför Umeå. Så jag passade på att fota vår vackra vita vintervärld då.

Ett av de stora diskussionsämnena här har varit gentlemannatjuven. En tjuv i Umeå stal en väska med en dator. Väskan lämnades tillbaks på samma plats; kalender och allt utom datorn fanns kvar. Några dagar senare kom ett USB-minne med posten, till datorns ägare, och där fanns alla filer på datorn, allt som dataägaren hade sparat. Så det var en äkta gentlemannatjuv.

Dagens Umeåväder: + 4 grader, sol och snö.  

Igår, lördag, hade vi en "inspirationsdag" på jobbet. Vi satt i grupper och diskuterade idéer om hur vi kan göra Västerbottens-Kuriren ännu bättre; hur vi kan behålla de läsare vi har och hur vi kan hitta nya läsare i dagens Sverige där det är ett ständigt mediebrus som vill ha vår uppmärksamhet. Vi fick också lite siffror. Just nu har VK en upplaga på 35 800 tryckta ex. per dag. Det är ungefär jämförligt med Jönköpings-Posten (JP har ungefär 1000 ex. fler). Borås Tidning däremot är ganska rejält mycket större, de har 47 000 ex. i upplaga. Men när det gäller vår konkurrent, Västerbottens Folkblad, så har den bara 13 000 ex. Jag visste ju att den var mindre, betydligt mindre till och med. Men så få ex. trodde jag inte att det var. VF har rykte om sig att vara mycket starkare i inlandet. Men även det visade sig vara fel. I Lycksele är VF största tidningen. Men i de övriga inlandskommunerna var det väldigt jämt. Det var ju roligt.

På kvällen, efter peppningsdagen, var det fest. Cheferna hade ordnat det så himla fint. De hade dukat långbord på redaktionen (där vi brukade sitta, inte där vi håller till nu), ordnat jättegod buffé, hade hyrt in matperson och dj och satt upp massa färgglada lampor. Ja, det var synd att jag inte hade med mig kameran. Vi hade tävlingar också. Bland annat hade vi kast med gammal kamera och kontorsstolsrally i korridorerna. Kollegan som jag körde sade att hon bara kände sig nära döden när vi höll på att köra rätt in i tidningsstället och hon såg hur hon skulle få den stora hyllan över sig. Det var ju lite svårt att styra de där kontorsstolarna. Dessutom användes de gamla kontorsstolarna som ska slängas. Så helt plötsligt lossnade ett armstöd och för ett par lossnade hela sitsen så då fick hela stolen bytas ut. Men vi hade hjälm på oss. Det hade skyddsombudet ordinerat.

Laget som vann fick som pris att börja riva redaktionen. Släggorna togs fram och en vägg började helt enkelt rivas. Snart var många taggade och gick fram och ville vara med och förstöra den gamla redaktionen. Kolla in det på min kollega Anders Carlssons sida. Låt det gå ungefär tre minuter så får ni se hur en kvinnlig kollega plötsligt får släggan att bara försvinna...

http://andcar.bloggy.se/vk-river-live-at-http-bambuser-com-v-1094823/

Ja, det är så här det går till på journalistfester. Då river man stället på riktigt.

Ha det bra.

Kram

Dagens Umeåväder: Molnigt och + 6 grader.